Mobbning it is

I helgen som gick var jag överhopad med jobb. Och tur var väl det, för annars hade jag haft svårt att undvika facebookuppdateringar från “vänner” som går agilitylärarutbildningen som jag mobbats ut ifrån. FYI:

Följande har hänt: Jag gick utbildningens första del för ÖSHUs räkning. SBK dröjde jättelänge (år) med den andra delen, jag skrev då och ansökte om examination då jag har “motsvarande kunskaper”. Fick svar från utskottet (vilket det nu är) att man inte fick söka så längre. Förstod inte riktigt svaret. Senare på våren kallades vi A3or till möte för att utveckla lärarutbildningen eftersom SBK inte hade några papper kvar, jag var djupt tveksam men gick tillslut, för agilityns skull. (Vid det här tillfället var jag redan avauktoriserad som agilitydomare, motiveringen var att två personer anmält mig och att jag därmed var jävig mot dessa två personer. Det stormade bra i det vattenglaset – alla utom SBK/FS verkade förstå det orimliga i ett sådant beslut.)

På mötet förklarade Anne-Marie Folkesson (utbildningsansvarig på SBKs kansli) att SBK ändrat systemet så att man måste anmäla och betala till en kurs (även om man har motsvarande kunskaper) och sedan får man ansöka om att slopa enskilda moment – ett i taget. (Fiffigt va? 😉 )

Detta verkade ju vara ett evighetsgöra, så jag bestämde mig för att gå kursen som vanligt istället. Anne-Marie lovade att skicka inbjudan till alla A3or via mejl. Då den inte kom tjatade jag lite och fick då samma svar per e-post: vi skulle få den. Jag litade på den här informationen och blev väldigt bestört när jag insåg att jag uteslutit från sändlistan plötsligt!

Fick vidarebefodrat från kursare och ja – Anne-Marie hade skickat mejlet till alla utom mig! Efter att ha försäkrat mig om att det inte var något misstag skickade jag ett mejl till alla deltagare och berättade om detta. Och att detta med att bli utesluten från mejllistor och annan information är enligt litteraturen det tydligaste tecknet på vuxenmobbning.

Då detta stod klart tog FS ett beslut om att ordföranden skulle “prata med mig”. (Om att jag fått avslag på begäran om att återauktoriseras som domare stod det i protokollet men det berättade han inte ens att jag hade fått avslag på, så det var verkligen inte det vi pratade om!) Det han sa om lärarutbildningen var att han inte kunde förstå varför jag hade sökt den. Hur tänkte du då? sa han. Jag sa att jag inte alls kunde förstå varför jag inte skulle kunna göra det? I samtalet därefter framkom att Weiffert inte ens visste att jag redan var under utbildning och att jag kallats till möte för att förbättra den, mm… Han skrev faktiskt t o m i ett mejl (som jag har kvar) till mig efteråt att – för vad det är värt, jag förstår din reaktion. (Inte ett skit är det värt i mina ögon.)

Tillslut kom ett formellt beslut från FS (månader efter det att Anne-Marie uteslutit mig från mejllistan…):

“§ 204 Ansökan till agilitylärarutbildning
Inkommen ansökan till agilitylärarutbildning från medlem som tidigare i år blivit avauktoriserad som agilitydomare.

FS beslutade att avslå ansökan.
Paragrafen förklarades omedelbart justerad. ”

Som synes är det inte helt uppenbart varför jag inte får gå lärarutbildningen. Värsta moment 22. Vid det här laget har man dock ändrat anledningen till (men inte beslutet att) avauktorisera mig som agiitydomare. Numera är det typ för att jag är socialt inkompetent (noll klagomål har dock inkommit från tävlande eller arrangörer) och en dålig representant för SBK. Att säga att jag är socialt inkompetent (utan att kunna belägga detta) är naturligtvis förtal och ärekränkning och jag borde anmäla det (men när ska jag ha tid med det?).

Det som då händer är att Sveriges hundungdom (som jag ju skulle gå utbildningen för att verka inom) tillskriver SBK och säger att de tycker att jag är en god representant för dem och de vill behålla mig i sina funktionärsled och de ber SBK att jag ska få gå utbildningen som representant för dem. Igår kom FS beslut i mejl:

“SBK FS har inte för avsikt att ändra bifogade beslut, gällande ansökan till agilitylärarutbildning.”

Som sagt, det värsta med mobbning är att man tappar tron på mänskligheten.

/Mija