…ty så är livet som lärare. Lov, lov, lov, mera lov! Nu har vi haft sportlov.
Jag skulle ljuga om jag hävdade att det varit så j-la härligt. Det har det inte. Jag har i skrivandets stund just tagit den sista tabletten av helvetes antibiotikan. Och mår därefter. Strax dags att övergå till den ursprungliga antibiotikan. Någon gång blir jag väl av med de här eksemen. Jag är så trött på allt. Både fysiskt och psykiskt.
Men, så lovet då? Ja, efter kaoset som varit såg mitt hem ut som Jerusalems förstörelse, nu ser det mer ut som en fredad krigszon kanske. Med andra ord har jag städat en del.
Annars har jag pluggat ganska mycket. I julas, då jag hade så tråkigt, anmälde jag mig till en hel del kurser och dylikt för att fylla ut min tid. Sedan kom stormen så jag hamnade efter med det också. Lovet har hjälpt mig att nästan komma i kapp. Jag läser en universitetskurs i Social psykologi, deltar i en studiecirkel om mellanösterns (tidiga) historia och sist, men inte minst, går jag (och hundarna) ett par distanskurser på Klickerklok. “Samarbete och kontroll” samt “Running contacts” – den senare fick jag i 40-årspresent av Fanny och Cecilia! ❤ ❤
Steg 2 i 40-årsfirandet har jag också kirrat på lovet. I onsdags hade jag agilitykalas hela dagen på Norra Stockholms Hundsportcentrum. Ännu en gång tack till alla som kom och tack till alla er agilitymänniskor som bidrog till fantastiska presenter!
Fjant har alltså äntligen fått börja träna igen. Förutom onsdagens träningspass så körde jag och jyckarna ett tvåtimmarspass i Stockholms hundsportcentrum i tisdags. Och så har vi tränat på Klickerklokskursen i samarbete såklart!
I fredags var vi hemma hos Fanny och Thomas och käkade pizza och hämtade husvagnen. Sedan drog vi på minisemester i Linköping med den i släptåg. Meningen var att flytta den till mina föräldrar i dag men så blev det snöoväder så den to-do punkten kvarstår till efter lovet.
Lite yoga har jag hunnit med också. En restorative-klass på Atmaiyoti och så lite, lugn, hemmaträning. För riktigt fit är jag verkligen inte. Den där vanliga “nu-är-jag-trött-på-lovet-känslan” infinner sig inte alls. Snarare är det nog så att om jag inte haft lov denna vecka hade det slutat med sjukskrivning. Nu kanske jag faktiskt slipper det.
Namaste.
/Mija
Agilitybiten 