Påsklov, back in business

Tja, jag går inte på full fart direkt. Äter fortfarande antibiotika, dock inte för infektion. Men jag blir lätt trött. Vad som är rent fysiskt och vad som är psykosomatiskt är kanske lite oklart men spelar väl också mindre roll. Hur som haver har det varit kul och gett en del energi att jobba för agilityn igen, för det har varit en del av det.

Påsklovet inleddes hastigt med en tågresa till Holmsund, utanför Umeå, för första helgen i en agilityinstruktörsutbildning (A1). Det var som vanligt härligt och inspirerande att hålla agilityinstruktörskurs och jag ser fram emot fortsättningen!

På måndagen tog vi oss hemåt, på eftermiddagen hann vi med att träna lite med Cecilia och flock och därefter var det dags för styrelsemöte i Solna agilityklubb (SAgK). SAgK har fortfarande lite uppförsbacke med uteträningsplan men nu har vi en plan för planeringen för planen (trippel-tautologi är väl humor?) och vi får hoppas att vinden blåser vår väg snart.

Även resten av veckan som gick har det varit en hel del agility. Dels agilityträning i form av grundträning helt enkelt. Piglet går Klickerkloks running contacts kurs och hon har jobbat med det, slalom och kortare kombinationer. Fjant har fortfarande startträning i olika miljöer på schemat och dessutom har han tränat hög fart in i slalom, en situation där han verkar tappa självförtroendet och bara kasta sig in i någon port. Dessutom har båda hundarna jobbat med allmänlydnadsövningar.

Påskaftonen firades som sig bör och av olika skäl (läs uteslutningsmetoden) blev undertecknad ansvarig för påskmaten. Det skulle inte vara några problem för morfar hade handlat från Operakällaren. Det hade han också. Väldigt mycket sill hade han handlat. Och han var ganska ensam om att äta sill. Men det finns ju folk som kommer dit och äter rester också har jag förstått så det är väl väl det. Så här såg sill- och lax-rätterna ut:

Därefter kom prinskorven. Alltså. Notera prinskorv. Jag har såklart aldrig tidigare lagat prinskorv i mitt liv. Skulle ju aldrig äta den. Men i alla fall. Check:

Som kompensation smög jag in lite vegankäk i första äggomgången. Påskens veganprodukt blev så klart veganskt “äggröra” (med respektive utan vegansk grädde) och så blev det tångkaviar på kaviar-ägghalvorna, det senare märkte ingen!

Därefter var det drink-och-poacherade-ägg-dags. Jag köpte något som hette tomat-oliver i USA som prydde några av drinkarna. Vi tyckte enhälligt att de smakade skit. (Tomat-oliverna alltså, inte drinkarna.) Poacherade ägg är i alla fall de godaste och vackraste tillagade äggen tycker jag.

This slideshow requires JavaScript.

Även till kaffet lyckades jag smyga in några reko varor:

…och jag gjorde till och med efterrätt!

“Receptet” har efterfrågat så här kommer en beskrivning. Botten är helt enkelt en maräng som smetas ut med sked så att det blir en grop i mitten liksom. I den läggs sedan vispgrädde som en “skål” och i denna häller en lemon-curden. Lemon-curden gjorde jag enligt sedvanligt recept vad jag förstår förutom att jag hade björksocker i stället för vanligt socker. Estetiskt skulle det nog vara bättre med tjockare “gulor” och kanske blir vanligt socker, eller bara mer socker, bättre? Efterrätter är inte helt min grej.

Måste ju avsluta påskmiddagsbildkavalkaden med jyckarna. Som så klart intog strategiska platser.

I dag har jag dömt agility i Nynäshamn. Passande avslut på ett påsklov på tydligt agilitytema. Ringrostig men det gick ändå ok med själva dömandet. Dagens banor:

Vet inte när det senast dröjde ett halvår mellan agilitytävlingar jag bevistat? Nu har det hänt i alla fall.

Får många frågor om när jag kommer tillbaka till tävlingsbanan. Svaret är att det dröjer. Dels för att det faktiskt är smart. Fjant och jag behöver träna en hel del och framförallt behöver han få ett annat förhållningssätt till tävlingar. En nystart efter en lång period med bara träning tror jag därför skulle gynna vår utveckling. Dels för att Fjant helt enkelt inte är Rasken. Och jag vill vara säker på att jag kommit över den förlusten innan jag sätter Fjant på banan igen. Något annat vore inte rättvist. Slutligen är jag som sagt väldigt trött. Och att inte flänga land och rike runt på tävlingar och köra bil ensam mitt i natten sparar en hel del, och flera typer av, energi. Piglet är så mycket nybörjare att det helt enkelt inte finns någon anledning att stressa. Så, som det nu ser ut satsar vi på sabbatsår från tävlande, men inte agility, 2019. Men inget är skrivet i sten. Nu är det skrivet i en blogg i alla fall.

Auf Wiedersehen!
/Mija