En agility-yogisk livsstil

Jag har nog alltid haft en ganska så yogisk livssyn. Jag är, faktiskt, i grunden optimistisk. Och jag har alltid haft en förmåga till medveten närvaro – så som att kolla in hur fantastiska rödkämparna och andra groblad var när de trängde ur berget. Och annat man som lärde sig som barn och sedan fick kämpa för att inte tappa bort. 

Men den fysiska delen av den yogiska livsstilen har aldrig kommit naturligt för mig. Stretch och smidighet bestod under hela min ungdom av att diverse fotbollstränare, och andra, typ stod på mig för att få till det. Yogan, särskilt Yin/Relax/Mjuk/eller-vad-de-nu-kallar-det är något helt annat. Jag tror inte ett jävla skit på att jag tänjer på någon bindväv. Jag tror inte på några indiska meridianer. Men jag tror att de där gamla indierna kom på något som faktiskt funkar! Även om deras förklaringar sög fett. Det de kom på är nog helt enkelt det där med balans. Så enkelt. Så självklart. Så svårt.

Styrkan ingår i all yogaträning. Såväl fysisk (framförallt core) som psykisk styrka. Det är inte självklart vilken som är viktigast, faktiskt. Ryggrad behövs både bildligt och bokstavligt. Och balans däremellan!

Avslappning är kanske det jag har haft allra svårast för. Nu snackar du med tjejen som SKOLKADE från avslappningen det första året på yoga-passet. Hon som alltid har datorn med på potentiellt långrandiga föreläsningar. Och som tar med nagellacket i byxfickan för jämnan för att vara säker på att jag har något att göra om det uppstår en oväntad paus. Som i våras när vi skulle köra fyrhjuling med blivande studenter. Och de liksom tvingade oss att vänta i 40 minuter. Då är det lägligt att låta nagellacket torka… Men, faktum är att i yoga-studion kan jag göra ingenting. I många långa minuter. Och jag kan ta det utanför studion. Till busshållplatsen, skogen, stranden eller utestället. Att bara göra ingenting. Att känna in sitt eget andetag. Veta hur omgivningen luktar och smakar. Det är sexigt på ett osexigt vis. BALANS!

Yogisk mat är så där snuskigt nyttig. Och balanserad. Och allt jag dricker i form av alkohol och, framförallt, koffein kan inte räknas till den yogiska kostcirkeln. Yogisk mat handlar väldigt mycket om naturlig/oprocessad mat vilket passar mig utmärkt då jag helt enkelt inte gillar att inte veta exakt vad jag äter. Vidare är den yogiska kosten lakto-vegetariskt av empatiska skäl, vilket såklart passar mig ganska bra. Men framförallt handlar yogisk matlagning, som alla annan yoga om… balans! Och jag vågar mig här på att skryta om att jag, återigen, gått ned tio kg i vikt. Den här gången är jag övertygad om att jag kommer att hålla vikten dessutom. Jag har nämligen uppnått denna viktnedgång genom… balans. Så det är inte svårt att hålla den.

Agility är, med undantag från SBK-hamburgarna, nästan yoga per definition. Smidigheten och styrkan övar man automatiskt. Det korta agilityloppet kräver och främjar medveten närvaro. Det finns i alla fall få saker som kan få mig att känna mig så i balans som just agility.

Namaste!
/Mija

 

Advertisements
Posted in Uncategorized | Leave a comment

S0Su BKs handlingskurs för Maria Alexandersson

Då SoSu BKs hemsida är under ombyggnad skriver jag här för att få ut all info. OBS! All info finns inte med på klubbens webanmälan, komplettera enligt nedan om du bara skrivit i formuläret. 

Förkunskaper för deltagande med hund: Ekipaget ska ha tävlat i agility och hunden ska kunna alla hinder.

Antal tillfällen: Helgkurs den 10-11 december 2016

Tid: Grupp 1, kurstid 9.15 – 13.15. Grupp 2, kurstid 13.45 – 17.45. Samling 9.00.

Max antal deltagare: 2 * 5

Pris: 2 140 kr för deltagare med hund. Deltagare utan hund 500 kr.

Mat: Om du vill beställa lunch är det möjligt och för detta tillkommer 60 kr/lunch som betalas på plats. Förbeställning är dock nödvändigt. Vegetariskt alternativ finns såklart.

Instruktör: Maria Alexandersson

Anmälan: Anmälningsformulär + mejl enligt nedan

Obs! Ange i mejl till mijajansson@gmail.com vilken klass du tävlar i, om du har några särskilda önskemål vad gäller hinderhöjder och om du är intresserad av att köpa lunch samt eventuell specialkost. 

Anmälan är bindande, kursavgiften återbetalas bara om vi som arrangörer hittar en för gruppdynamiken lämplig ersättare.

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Mitt sommarlov – blogg med boktips!

Sommaren 2016 har jag haft sommarlov för första gången sedan jag själv gick i skolan. Min senaste lärartjänst är en “klassisk” gymnasielärartjänst och med lite komp och så lyckades jag få ihop fantastiska två månaders sommarlov! En sådan lång ledighet är såklart helt underbar, man hinner liksom acceptera att man faktiskt är ledig och på riktigt gå ned i varv. Något jag verkligen behövde.

SM-uppladdningen som sprack i Klintehamn 
Första veckan eller så klättrade jag nästan på väggarna hemma. Tänkte på allt jag ville göra på jobbet och kunde inte alls koppla av särskilt. Gjorde en del kvällstävlingar med Fjant men fokuserade mycket på Raskens SM-uppladdning, en inte helt lätt uppgift då han ju hunnit fylla tio år och behövde en del fysisk uppbyggnad samtidigt som försäsongen inte alls gått särskilt bra. Först den 19 juni, i Tierp, lyckades jag och Rasken äntligen nolla  ett agilityklasslopp! Vi hade haft problem med först det ena sedan det andra kontaktfältet. Nyckeln var mitt tonfall! När jag tillslut “gav upp” och bara pratade lugnt och vänligt med honom istället för mitt vanliga hetsiga tonfal – då funkade det!

Nu återstod bara en tävling innan SM, Klintehamn över midsommar. Jag hade anmält mig i sista stund då jag fick panik när vi aldrig fick agilityklasserna att stämma. Nu kändes det självklart att åka men att få tag i båtbiljetter var ingen lätt sak. Så det slutade med en vecka på Gotland istället för en helg, men vad gör väl det när man har sommarlov!?

Jag inledde med ett par dagar i Visby där jag tog in på ett jättefint hundtillåtet vandrarhem med bästa servicen – Uncle Joes, rekommenderas varmt till er som semestrar med hund! Visbydagarna var härliga och en natt spenderades som sig bör på nattklubb. Otrolig stämning!

Därefter drog vi iväg till Klintehamn där jag fick “hyra” (fast betala har jag fortfarande inte fått göra!?) en veteran-ägg-husvagn av bästa Agne. Det var så hiiiiiiiiiiiiimla mysigt! Att bo i husvagn på tävlingsplatsen alltså. Och trevligt häng med alla galna gotlänningar och tillresta. Jättetrevlig midsommar. Ganska blöt. Väldigt varm. Tyvärr var Rasken blockhalt på midsommaraftonens eftermiddag. I efterhand konstaterar jag att det måste varit ett insektsbett eller liknande men just då kändes SM långt borta. Och tävla kunde han inte den helgen. Fjant körde, men miljön var fortfarande lite för svår för honom, då. När jag skriver detta inser jag vilka enorma framsteg han gjort den här sommaren! I skrivande stund är han som en riktigt tävlingshund, nästan.

BOKTIPSET: Mari Jungstedts “Det andra ansiktet”. Gotlandsdeckarförfattarinnan gör det igen, lättläst underhållning med allvarliga undertoner. 

SM i Växjö och husvagnsköp!
Som rubriken antyder tog vi oss faktiskt till SM i Växjö. Hältan gick över redan under midsommarhelgen men jag vågade inte chansa då. Och vi överpresterade absolut med tanke på den usla försäsongen och slutade på en 18e plats totalt. Duktiga Rasken!
Men roligast var absolut att våra rese- och klubb-kamrater, Mariela och Troy, tog brons i medium!!! Så himla härligt, såklart. En riktigt härlig SM-helg blev det alltså tillslut. (Fjant låter hälsa att han ledde tunnelrejset i flera timmar…)

Efter Gotlandsvistelsen var jag fast besluten att göra slag i den ständigt återkommande tanken om att köpa en egen husvagn. Så det gjorde jag! På vägen ned till SM hämtade jag upp en vagn som jag köpt osedd när jag ringde på en Blocket-annons och säljaren visade sig ha en släkting till Fjant… Ställde av vagnen i Linköping och på väg hemåt från Växjö körde vi den till Fanny och Thomas inför kennellägret i Fjugesta…

Kennelläger (For the Win) med häng, vallningskurser och tävlingar i Fagersta
Med en liten mellanlandning i Stockholm med Dileva-spelning och ompackning var det sedan dags för kennelläger som inleddes med kurs för Lena Karlsson. Jättejättejättejättebra! Rekommenderas varmt! Nu är jag on speaking terms med galne vallhunds-Fjant, faktiskt. Det “enda” som behövs nu är lite träningsdjur…(Förslag på lämpliga beten i norra Stockholm mottages tacksamt!) Kennellägret avslutades med ett par dagars kurs för Jonas Gustavsson varav jag var åhörare på en. Mycket vallhundsinspiration blev det!

Kennellägret i övrigt varvades mellan en del vallning och en, hel, del running contacts. Fjant och jag hade jättejättestora problem just då så den träningen var mest bara ångestfylld men jag fick med mig massor av tankar “hem” så sedemera lett till att jag faktiskt fått lite ordning på saker och ting. Insåg senare under sommaren när jag en härlig dag i Kungsbacka pratade med Birgitta (som vann medium på SM btw!!!) om hur jag “från början”, enligt Birgitta, inte vetat hur running ser ut, vad som är målet liksom. Jag måste erkänna att jag liksom låtsades att jag förstått vad målet med running är liiiiiiiiiite tidigare än under sommarens kennelläger. Ledsen, Birgitta, men det var faktiskt först några veckor tidigare som jag i kombinationen av duktiga agilityförare i Fjugesta och Fjants episka balansbom i Fagersta (som vi pendlade till för tävlingar under kennellägret), som jag faktiskt ÄNTLIGEN började förstå!!!

Nämnas här bör också att Fjant tog en pinne i Hoppklass 2 i Fagersta! Vi tog ju en i debuten på guldagilityn i Kalmar i fjol som sedan ströks av en massa oklara anledningar och sedan hade vi i början av sommarlovet vunnit en klass i Danderyd-Täby med 0,09 tidsfel (det spelar ingen roll hur fort man springer om man springer åt fel håll) så det var väldigt välkommet att äntligen få en kråka i boken!

Västkustsemester med tävlingar i Strömstad
Från kennellägret drog vi vidare till västkusten där vi började med en jättetrevlig klass 1-2-tävling för Fjant i Strömstad. Räkfrossan på kvällen var jäkligt göttig och på det hela taget bara najs och trevligt och för mig första tävlingshelgen i husvagnen. Sa jag fett najs?

Från Strömstad drog jag och jyckarna vidare på lite västkustsemester. Kollade in världsarvshällristningar och Fjällbacka bland annat. Och Bohus fästning.

BOKTIPSET: När man besöker Fjällbacka blir man ju nästan tvungen att läsa Camilla Läckberg. Trots att jag verkligen ruttnat på henne efter att jag läste den där Big-brother-aktiga boken som var kassare än vanligt. Hur som, en vän, som inte läser utan lyssnar på böcker tycker att Läckberg är bra!? Vi diskuterade om hon kanske är bättre på ljudbok än i skrift? Så, jag läste den Läckberg som ska vara bäst: “Tyskungen”. Och, ja! Det är mycket bättre på ljudbok än i skrift! Kanske för att det är så mycket talspråk? Dock är det fortfarande en hel del språkligt som stör, typ som att hon inte kan skilja på “motiv” och “motivering”. Hur svårt kan det vara? Och, om man gör så mycket pengar på skrivande som hon lär göra, kan man inte då kosta på sig korr!? Nä, inte ok! Inte heller gillar jag att jag antas veta typ inget alls om nazismen etc. Men… som story är Tyskungen helt ok! 

HULA-hoppet
Nästa härliga västkust-tävling var den största för i år – HULA-hoppet i Kungälv. Jag var på plats i god tid för att få husvagnsplats som funktionär. Lärde känna en härlig funktionärs-stab och hade fyra jättekul tävlingsdagar och några härliga dagar dessförinnan. Stort tack alla inblandade! Jag hoppas på fler HULA-hopp!

Fogdö-häng
Därefter drog jag från västkust till östkust och mina föräldrars sommarnöje på Fogdö utanför Grisslehamn. Det blev några härliga dagar med sol, öl och bad och dessutom en del husvagnsfixande med hjälp av min far. En kväll drog vi iväg till Singö-camping med farsans båt och det föranleder nästa boktips.

BOKTIPSEN: 
– De två första deckarna i Singöserien, “Singöspionen” och “Mordbrännaren” av Anders Gustafson. När jag hade läst den första delen, Singöspionen, var jag lite osäker på mitt omdöme. Jag tyckte att boken var underhållande och bra men var osäker på om jag överskattade den på grund av de många igenkänningsfaktorerna för mig som Stockholmsbarn som pendlat via Norrtälje förbi Grisslehamn om somrarna, precis som personerna i boken. Men efter den andra boken var jag övertygad om att detta är bra deckare, och litteratur. Mordbrännaren har dessutom ett tydligt feministiskt budskap då man tar tydlig ställning även mot “mindre” sexuella övergrepp och uppmuntrar tjejer och kvinnor att inte acceptera skit.
– “Det brinnande havet” av Erik Eriksson. En historisk skildring av Grisslehamn sent 1700-tal med klassisk kärlekshistoria ur ett kvinnligt perspektiv. En mycket, mycket läsvärd roman! 

Agilitysummering av sommaren 2016
Rasken och jag gjorde som sagt ett riktigt bra SM och därefter har vi tagit en himla massa hopp-pinnar och agilityklassprobsen på försäsongen till trots har vi faktiskt bara en agilitypinne kvar för att kvala till SM i Östersund 2017, då kommer Rasken att ha passerat 11 år.
För Fjant har det här varit sommaren då han blev agilityhund! Det känns fullständigt seriöst att tävla honom nu och han har efter det jag beskrev om hoppklass 2 ovan nollat ytterligaren en där vi missade pinne med några hundradelar. I agilityklass är balansen inte klar ännu men vi har många gånger satt den på tävling nu och framförallt har jag äntligen lite “koll” på träningen. Det kommer nog faktiskt att bli bra! Han är fortfarande långbent och böjlig den goda Fjant så ni får se upp vilken dag som helst!

Sommaren i city!
De sista veckorna av sommarlovet utgick jag hemifrån och Stockholm är verkligen en fantastisk sommarstad!

BOKTIPSEN:
– “En enda natt” av Simona Ahrnstedt. En riktig snackis som jag höll på att lägga ned efter några kapitel, dömde ut boken som töntig mjukporr, typ. Men… den tog sig. Den klassiska kärlekshistorien i denna romance-bok omgärdas av något som faktiskt nästan är en intellektuell diskussion och “man” kommer på sig själv med att reflektera över tillvaron. Efter att jag läst boken såg jag på morgon-TV att den lanseras stort i USA och jag kände att jag som svensk kvinna gillar att detta går på export! 
– “Tiggaren” av Sofie Sarenbrant. Ännu en deckare men speciell så tillvida att våra tiggare nu verkligen blivit så folkliga att de är en del av det svenska deckar-undret. (Även “Mordbrännaren” i Singöserien behandlar detta tema för övrigt.) Läsvärd och lättsam underhållning som en deckare ska vara.
– “Det som inte dödar oss” av David Lagercrantz behöver väl knappast någon närmare presentation men, ja, jag tycker absolut att den var läsvärd! I jämförelse med många av skapelserna ovan är de litterära kvalitén såklart mycket högre, storyn intressant och absolut en riktig bladvändare! Till en början störde jag mig lite på att boken handlar om ännu en savant (då de flesta autister faktiskt mest är handikappade men savanterna lyft så ofta i kulturen) men jag fick bara ge upp och inse att det trots allt är en riktigt bra bok! 

Slutligen…
Jag har tillslut hjälpligt lärt mig att backa och vända med husvagnen, faktiskt! Och jag längtar redan tills nästa sommarlov! Men nu är det skönt att få jobba, också. Det är trots allt lättare!

Soliga hälsningar
Mija

Posted in Uncategorized | 1 Comment

Internationella lagar kontra SKKs regler

För ett antal månader sedan mottog undertecknad ett illa dolt slag på fingrarna av SAgiKs funktionärskommitté. Följande /des/information gick ut till alla domare:

“Hej på er alla domarkollegor,

Idag finns en marknad för träningstävlingar i agility och vissa av dessa arrangeras av privata företag, t ex hundhallar. Vi vill därför skicka ut en påminnelse om vad det är som gäller då det förstås är domarna, inte företagarna, som ska känna till de domaretiska reglerna.

Här är en hänvisning till gällande domaretiska regler; http://www.skk.se/Global/Dokument/Prov-och-tavling/Domaretiska-regler-T21.pdf, enligt vilka en SKK-auktoriserad domare (eller person under utbildning till domare) inte får döma på tävlingar arrangerade av privata företag.

I texten nämns klubb eller förening som inte är ansluten till SKK eller erkänd av SKK, men tolkningen är att det även gäller privata företag. (Det finns idag ett reglerat undantag, nämligen BPH, där företag kan vara arrangörer.)

Lycka till med era dömningar under 2016
Funktionärskommittén”

För det första, så som nämns i texten, står det inte att det gäller företag. Så här står det i texten som Funktionärskommittén hänvisar till:

“Av dokumentet framgår att det inte är accepterat att en domare dömer eller på andra sätt deltar i kynologisk verksamhet, till exempel inofficiella prov och tävlingar, som arrangeras av klubb eller förening som inte är ansluten till SKK eller annan erkänd utländsk kennelklubb. Detsamma gäller även för person under utbildning.”

Jag har naturligtvis försökt ta reda på vem som gjort tolkningen att “klubb eller förening” ska tolkas som företag, men inte fått något svar.

Vidare har frågat flera personer i ledande ställning hur det kommer sig att Funktionärskommittén kommer med ett utspel som utifrån gällande EU-lagstiftning verkar så verklighetsfrånvänt och obildat?

SAgiKs ordförande, Christianne Simson, är den enda som svarat på frågan. Hon svarade något i stil med att vi lyder under SKK och därför följer vi deras regler. Detta är naturligtvis ett rimligt resonemang. Det orimliga är att SKK inte följer EU-lagstiftningen! Och att funktionärskommittén skickar ut ovanstående brev som om det var oproblematisk “information”.

I själva verket vet vi ju SKK backat. Eller hur? För visst kommer ni ihåg Nisse Lindqvist som blev avauktoriserad och senare påauktoriserad? Varför, jo naturligtvis för att SKK förstår att de inte kan bryta mot EU-lagstiftningen.

När jag frågade runt om det hela i SAgiK blev jag varse att många helt missat hela grejen med riksidrottsförbundet och Bilsportsförbundet. Jag är ju inte jurist och kan inte uttrycka mig korrekt, säkert, men för att göra en lång historia kort:

1. En medlem i Svenska bilsportsförbundet ordnade en egen “inofficiell” liga och anmäldes då för “illojalitet”.

2. Medlemmen anmälde då Svenska bilsportsförbundet till Konkurrensverket som startade en utredning.

3. Konkurrensverket startade en utredning avseende licenstagares möjligheter att medverka i andra tävlingar än de som anordnades av Svenska bilsportsförbundet och detta slutade med ett stort vite och ett åläggande om att ändra reglerna då dessa ansågs utgöra en konkurrensbegränsning på marknaden för anordnande av bilsporttävlingar i Sverige.

4. Svenska bilsportsförbundet överklagar till Marknadsdomstolen som finner att Konkurrensverkets dom INTE inskränker mot föreningsfriheten och inte heller kan betraktas som  arbetsrättslig lojalitetsplikt då medlemmar i föreningen inte betraktas som anställda. Vidare hänvisade man till EU-domstolarnas praxis.

Grejen är ju, för att komma till någon slutsats, att även om SKK ibland verkar tro att de är en myndighet så är de inte de och de står UNDER både svensk och EU-lagstiftning. Så låt oss inte skrämmas av deras tomma hot!

Kram! /Mija

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Offensiv handling, HT16

Offensiv handling
För ekipage som tävlar eller är på väg ut och som vill lära sig handla offensivt. 

Kurskvällar (tisdagar, 19-21): 6, 13 och 20 september

Plats: Ekelundsplanen, vid Västra skogen

Kostnad: 900 kr/ekipage

SWISCH 0736588167
(eller Agilitybiten bg 420-1901)

Anmälan till: mijajansson@gmail.com (namn, hundens namn, ras och ålder)

VARMT VÄLKOMMEN!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Agilitybitens kurser, våren 2016

Offensiv handling
För ekipage som tävlar eller är på väg ut och som vill lära sig handla offensivt. 

Kurskvällar (torsdagar, 19-21): 12 maj, 26 maj och 2 juni

Plats: Ekelundsplanen, vid Västra skogen

Kostnad: 900 kr/ekipage

Agilitybiten bg 420-1901

Anmälan till: mijajansson@gmail.com (namn, hundens namn, ras och ålder)

Slalomkurs
Främst för dig som kommit en bit på väg i din slalomträning men även du som inte kommit igång än kan ha behållning av kursen. Innehåll:

  • Slalomteknik
  • Slalomingångar och handling till slalom
  • Slalomutgångar och säkerhet i slalom (kräver att hunden har ett självständigt slalomutförande)

Kursdag: fredag 6 maj (klämdag) klockan 13-15

Plats: Huvudstafältet, vid Huvudsta C

Kostnad: 350 kr/ekipage

Agilitybiten bg 420-1901

Anmälan till: mijajansson@gmail.com (namn, hundens namn, ras och ålder)

VARMT VÄLKOMMEN! 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Naturligt käk?

Agilitybiten goes matblogg!? Ja, det verkar inte bättre. Jag har helt enkelt ett behov av att kommentera alla kommentarer om “naturlig mat” för folk och fä som man läser om överallt nuförtiden.

Naturligt?
Först och främst – vad är egentligen naturligt? Vad menar man med argument som “det är naturligt” och “det är inte naturligt”? Ofta snackar man om hur det var typ på stenåldern. För att dra några paralleller så används termen naturligt ibland när man pratar om exempelvis preventivmedel (som alltså är onaturligt). Men om vi med vår livslängd skulle leva “naturligt” i andra avseenden skulle vi vara gravida i alla fall ett tjugotal gånger. Och bara ett fåtal av barnen skulle överleva. Så hur relevant är jämförelsen?
Vidare är det faktiskt jäkligt “onaturligt” att åldras. Hur många vilda djur tror du dör av ålder rätt och slätt?

Det här med D-vitamin?
När vi människor först befolkade de nordliga breddgrader där vi nu lever krävdes vissa anpassningar då vi inte längre kunde tillgodogöra oss tillräckligt med D-vitamin från solen. En sådan anpassning var att vi fick ljusare hy så att vi skulle kunna tillgodogöra oss mer av de ynka soltimmar som bjuds här. En annan anpassning kan nog antas vara en D-vitaminrik kost. Traditionell nordisk kost som fet fisk (exempelvis lax, strömming och makrill), ägg och kött innehåller en hel del D-vitamin. Även standardmjölk (inte bara den berikade) innehåller lite D-vitamin och det lär våra förfäder i bondesamhällen ha druckit i stora mängder. Och det skulle förvåna mig om inte redan jägar- samlartyperna åt en del kantareller. De lär ju varit svultna och kantareller är gott!

Om stärkelse
När vi människor gick från att vara jägare/samlare till att bli jordbrukare kunde jorden vi ärvde plötsligt föda så många fler! Visst var jägare/samlarna antagligen muskelberg utan dess like och deras kost var säkert inte direkt onyttig. Men den var anpassad till ett fasligt mycket mer aktivt liv än det vi lever idag. Och, den kosten klarade inte av att föda särskilt många människor. Det var jordbruket som gjorde att den mänskliga populationen kunde öka så enormt. Och nu finns inte längre möjligheten att föda alla människor på kött. 

Om klimatet
“Köttproduktionen” står idag för ca 20% av jordens utsläpp av växthusgaser och har en enorm klimatpåverkan. Vi MÅSTE alltså MINSKA på köttkonsumtionen i världen.

Om GMO
Ja, och så var det ju det här med genmodifierade organismer. Ur perspektivet att vi ska äta maten finns ingen som helst skillnad mellan att få fram en viss egenskap via genmodifiering än via traditionell avel. Nada. Ingen. Det är alltså inte farligt att käka GMO. Det finns anledning till försiktighet med en utveckling som går så fort, såklart. Det finns anledning att utvärdera det som framställs. Men, det finns ingen anledning att välja “naturligt” framavlade hemskheter som Belgian Blue eller de stackars-broiler-kycklingar som stora delen av den svenska befolkningen sätter i sig framför exempelvis näringsberikat ris.

Så….?
Jag vet inte, men min slutsats är att argument kring vad som känns “naturligt” är just känsloargument och inget annat. Själv är jag mer intresserad av vad som är etiskt, gott och hälsosamt. I den ordningen, typ. Och vad är då nyttig mat? Jo, metaanalyserna är fortfarande överens: Medelhavskost. Och det fick vi gott om på agility-VM i Italien nyligen och det är förbannat gott! Och hälsosamt utav helvete. Och inte helt oetiskt.

Smaklig måltid!
/Mija

ps. Hundar och stärkelse då?
Ja, alltså, små vargvalpar käkar hela kaniner, med skallben och allt. Det gör inte hundvalpar. En viss anpassning har bevisligen skett. Den anpassningen är genetisk. Hundar har helt enkelt, till skillnad från vargar, begåvats med förmågan att bryta ned stärkelse. Detta som ett steg av samevolutionen mellan hundar och människor får nog se som något helt naturligt i ordets alla bemärkelser! 

Posted in Uncategorized | Leave a comment