Internationella lagar kontra SKKs regler

För ett antal månader sedan mottog undertecknad ett illa dolt slag på fingrarna av SAgiKs funktionärskommitté. Följande /des/information gick ut till alla domare:

“Hej på er alla domarkollegor,

Idag finns en marknad för träningstävlingar i agility och vissa av dessa arrangeras av privata företag, t ex hundhallar. Vi vill därför skicka ut en påminnelse om vad det är som gäller då det förstås är domarna, inte företagarna, som ska känna till de domaretiska reglerna.

Här är en hänvisning till gällande domaretiska regler; http://www.skk.se/Global/Dokument/Prov-och-tavling/Domaretiska-regler-T21.pdf, enligt vilka en SKK-auktoriserad domare (eller person under utbildning till domare) inte får döma på tävlingar arrangerade av privata företag.

I texten nämns klubb eller förening som inte är ansluten till SKK eller erkänd av SKK, men tolkningen är att det även gäller privata företag. (Det finns idag ett reglerat undantag, nämligen BPH, där företag kan vara arrangörer.)

Lycka till med era dömningar under 2016
Funktionärskommittén”

För det första, så som nämns i texten, står det inte att det gäller företag. Så här står det i texten som Funktionärskommittén hänvisar till:

“Av dokumentet framgår att det inte är accepterat att en domare dömer eller på andra sätt deltar i kynologisk verksamhet, till exempel inofficiella prov och tävlingar, som arrangeras av klubb eller förening som inte är ansluten till SKK eller annan erkänd utländsk kennelklubb. Detsamma gäller även för person under utbildning.”

Jag har naturligtvis försökt ta reda på vem som gjort tolkningen att “klubb eller förening” ska tolkas som företag, men inte fått något svar.

Vidare har frågat flera personer i ledande ställning hur det kommer sig att Funktionärskommittén kommer med ett utspel som utifrån gällande EU-lagstiftning verkar så verklighetsfrånvänt och obildat?

SAgiKs ordförande, Christianne Simson, är den enda som svarat på frågan. Hon svarade något i stil med att vi lyder under SKK och därför följer vi deras regler. Detta är naturligtvis ett rimligt resonemang. Det orimliga är att SKK inte följer EU-lagstiftningen! Och att funktionärskommittén skickar ut ovanstående brev som om det var oproblematisk “information”.

I själva verket vet vi ju SKK backat. Eller hur? För visst kommer ni ihåg Nisse Lindqvist som blev avauktoriserad och senare påauktoriserad? Varför, jo naturligtvis för att SKK förstår att de inte kan bryta mot EU-lagstiftningen.

När jag frågade runt om det hela i SAgiK blev jag varse att många helt missat hela grejen med riksidrottsförbundet och Bilsportsförbundet. Jag är ju inte jurist och kan inte uttrycka mig korrekt, säkert, men för att göra en lång historia kort:

1. En medlem i Svenska bilsportsförbundet ordnade en egen “inofficiell” liga och anmäldes då för “illojalitet”.

2. Medlemmen anmälde då Svenska bilsportsförbundet till Konkurrensverket som startade en utredning.

3. Konkurrensverket startade en utredning avseende licenstagares möjligheter att medverka i andra tävlingar än de som anordnades av Svenska bilsportsförbundet och detta slutade med ett stort vite och ett åläggande om att ändra reglerna då dessa ansågs utgöra en konkurrensbegränsning på marknaden för anordnande av bilsporttävlingar i Sverige.

4. Svenska bilsportsförbundet överklagar till Marknadsdomstolen som finner att Konkurrensverkets dom INTE inskränker mot föreningsfriheten och inte heller kan betraktas som  arbetsrättslig lojalitetsplikt då medlemmar i föreningen inte betraktas som anställda. Vidare hänvisade man till EU-domstolarnas praxis.

Grejen är ju, för att komma till någon slutsats, att även om SKK ibland verkar tro att de är en myndighet så är de inte de och de står UNDER både svensk och EU-lagstiftning. Så låt oss inte skrämmas av deras tomma hot!

Kram! /Mija

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Offensiv handling, HT16

Offensiv handling
För ekipage som tävlar eller är på väg ut och som vill lära sig handla offensivt. 

Kurskvällar (tisdagar, 19-21): 6, 13 och 20 september

Plats: Ekelundsplanen, vid Västra skogen

Kostnad: 900 kr/ekipage

SWISCH 0736588167
(eller Agilitybiten bg 420-1901)

Anmälan till: mijajansson@gmail.com (namn, hundens namn, ras och ålder)

VARMT VÄLKOMMEN!

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Agilitybitens kurser, våren 2016

Offensiv handling
För ekipage som tävlar eller är på väg ut och som vill lära sig handla offensivt. 

Kurskvällar (torsdagar, 19-21): 12 maj, 26 maj och 2 juni

Plats: Ekelundsplanen, vid Västra skogen

Kostnad: 900 kr/ekipage

Agilitybiten bg 420-1901

Anmälan till: mijajansson@gmail.com (namn, hundens namn, ras och ålder)

Slalomkurs
Främst för dig som kommit en bit på väg i din slalomträning men även du som inte kommit igång än kan ha behållning av kursen. Innehåll:

  • Slalomteknik
  • Slalomingångar och handling till slalom
  • Slalomutgångar och säkerhet i slalom (kräver att hunden har ett självständigt slalomutförande)

Kursdag: fredag 6 maj (klämdag) klockan 13-15

Plats: Huvudstafältet, vid Huvudsta C

Kostnad: 350 kr/ekipage

Agilitybiten bg 420-1901

Anmälan till: mijajansson@gmail.com (namn, hundens namn, ras och ålder)

VARMT VÄLKOMMEN! 

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Naturligt käk?

Agilitybiten goes matblogg!? Ja, det verkar inte bättre. Jag har helt enkelt ett behov av att kommentera alla kommentarer om “naturlig mat” för folk och fä som man läser om överallt nuförtiden.

Naturligt?
Först och främst – vad är egentligen naturligt? Vad menar man med argument som “det är naturligt” och “det är inte naturligt”? Ofta snackar man om hur det var typ på stenåldern. För att dra några paralleller så används termen naturligt ibland när man pratar om exempelvis preventivmedel (som alltså är onaturligt). Men om vi med vår livslängd skulle leva “naturligt” i andra avseenden skulle vi vara gravida i alla fall ett tjugotal gånger. Och bara ett fåtal av barnen skulle överleva. Så hur relevant är jämförelsen?
Vidare är det faktiskt jäkligt “onaturligt” att åldras. Hur många vilda djur tror du dör av ålder rätt och slätt?

Det här med D-vitamin?
När vi människor först befolkade de nordliga breddgrader där vi nu lever krävdes vissa anpassningar då vi inte längre kunde tillgodogöra oss tillräckligt med D-vitamin från solen. En sådan anpassning var att vi fick ljusare hy så att vi skulle kunna tillgodogöra oss mer av de ynka soltimmar som bjuds här. En annan anpassning kan nog antas vara en D-vitaminrik kost. Traditionell nordisk kost som fet fisk (exempelvis lax, strömming och makrill), ägg och kött innehåller en hel del D-vitamin. Även standardmjölk (inte bara den berikade) innehåller lite D-vitamin och det lär våra förfäder i bondesamhällen ha druckit i stora mängder. Och det skulle förvåna mig om inte redan jägar- samlartyperna åt en del kantareller. De lär ju varit svultna och kantareller är gott!

Om stärkelse
När vi människor gick från att vara jägare/samlare till att bli jordbrukare kunde jorden vi ärvde plötsligt föda så många fler! Visst var jägare/samlarna antagligen muskelberg utan dess like och deras kost var säkert inte direkt onyttig. Men den var anpassad till ett fasligt mycket mer aktivt liv än det vi lever idag. Och, den kosten klarade inte av att föda särskilt många människor. Det var jordbruket som gjorde att den mänskliga populationen kunde öka så enormt. Och nu finns inte längre möjligheten att föda alla människor på kött. 

Om klimatet
“Köttproduktionen” står idag för ca 20% av jordens utsläpp av växthusgaser och har en enorm klimatpåverkan. Vi MÅSTE alltså MINSKA på köttkonsumtionen i världen.

Om GMO
Ja, och så var det ju det här med genmodifierade organismer. Ur perspektivet att vi ska äta maten finns ingen som helst skillnad mellan att få fram en viss egenskap via genmodifiering än via traditionell avel. Nada. Ingen. Det är alltså inte farligt att käka GMO. Det finns anledning till försiktighet med en utveckling som går så fort, såklart. Det finns anledning att utvärdera det som framställs. Men, det finns ingen anledning att välja “naturligt” framavlade hemskheter som Belgian Blue eller de stackars-broiler-kycklingar som stora delen av den svenska befolkningen sätter i sig framför exempelvis näringsberikat ris.

Så….?
Jag vet inte, men min slutsats är att argument kring vad som känns “naturligt” är just känsloargument och inget annat. Själv är jag mer intresserad av vad som är etiskt, gott och hälsosamt. I den ordningen, typ. Och vad är då nyttig mat? Jo, metaanalyserna är fortfarande överens: Medelhavskost. Och det fick vi gott om på agility-VM i Italien nyligen och det är förbannat gott! Och hälsosamt utav helvete. Och inte helt oetiskt.

Smaklig måltid!
/Mija

ps. Hundar och stärkelse då?
Ja, alltså, små vargvalpar käkar hela kaniner, med skallben och allt. Det gör inte hundvalpar. En viss anpassning har bevisligen skett. Den anpassningen är genetisk. Hundar har helt enkelt, till skillnad från vargar, begåvats med förmågan att bryta ned stärkelse. Detta som ett steg av samevolutionen mellan hundar och människor får nog se som något helt naturligt i ordets alla bemärkelser! 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Banor

Klass II, Häverö 2015-06-14

AgA Large Häverö

AgB Häverö

AgA Small & Medium Häverö

HoppA Large Häverö

HoppB Large Häverö

HoppA Small & Medium Häverö

HoppB Small & Medium Häverö

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Misslyckats har man inte gjort förrän man slutat försöka? (FCI-LLU)

Jag behövde en tävlingshelg till för att kunna utvärdera årets landslagsuttagning med Rasken. Som faktiskt var vår bästa på länge, rent resultatmässigt, vi fick liksom poäng!!!

En annan jävligt grym grej var att vi inte fick några fel på push-serpar och inga uppfartsfel! Känns jävligt gött! 🙂

Dessutom klarade jag mina uppgiftsmål (som jag inte tänker redovisa här, men däremot illustrera):

Det där hopploppet, precis som de andra loppen med fem fel (vilket ger noll poäng i sammanställningen) var snabbt nog. Det är såklart teoretiskt upplyftande.

Men mest av allt känner jag att min, faktiskt, nioåriga hund är helt jävla förbannat grym! Det behöver jag nog inte beskriva närmare, det ser ni på filmerna ovan.

Vad var det då som gjorde att vi inte lyckades? Jag antecknade, som vanligt, efter varje lopp och en meta-analys av dem ger följande:

– BANORNA! Jag hade i vissa fall problem med analysen och i andra med utförandet och det handlade om de långa avstånden mellan hindren, vilket är helt normalt internationellt. Vilket jag vet. SÅ TRÄNA PÅ DET!!! Mer, oftare och hårdare. Det här kan inte nog understrykas.

– KONTAKTFÄLT! Jag var som sagt mycket nöjd med att inte få några uppfartsfel trots uppfartsdomare (SM och LLU är lite som en annan sorts tävling än agility för då står det plötsligt en extra person så att båda kontaktfälten verkligen bedöms). Men A-hindret var tveksamt enligt mig i det första agilityloppet och i det andra kom vi aldrig till A-hindret då domaren dömde en femma på balansens nedfart SAMTIDIGT som Rasken var uppenbart på… bilden av Raskens högra baktass fäst på nedfarten och domarens hand i luften fick mig att helt komma av mig, så vi kom aldrig till A-hindret. I det tredje agilityloppet var A-hindret helt okej. I det allra sista loppet, agility, var vi bägge rejält trötta och då hoppade Rasken både balans och A-hinder fett.

– ATT TÄNKA PÅ: Vi missade en tunnel/balans diskriminering. Jag funtar på om det är för att man kom från en tunnel? Kanske är det svårare? Dessutom missade vi en slalomingång!? Jag är van att Rasken räddar mig från allt där. Men tydligen kan han göra fel.

– RIVNINGAR! Vi hade en rivning på första hindret! (Vilket vi också hade på förra SM och i WAO-uttaget kostade det oss en plats i laget!) Dessutom hade vi en annan “skit-rivning” Och så hade vi en tredje rivning som var uppenbart mitt fel men som Rasken kanske kunde lära sig att tåla. Så hinder-störning hamnade på schemat.

För att utvärdera det hela bestämde jag mig att ta med nästa helgs tävlande också. Detta för att jag tyckt att vi var i bra form inför landslagsuttagningarna. Det jag konstaterade där och då var att kontaktfälternas nedfarter på balans och A krackelerad och värst var det med a-hindret som var det som vi hade underhållit sämst. Dessutom var jag lite undrande över om det verkligen “bara” var de stora avstånden som var problemet, då jag tyckte att vi var i bra form.

Så helgen som följde försökte jag att inte hjälpa Rasken med kontaktfälten – för att få information. På lördagen ledde detta till att han hoppade A-hindret. Tyvärr såg domaren, som stod utanför planen, inte detta. Så jag fortsatte banan. Men jag hade sett att domaren stod dåligt till och placerat en filmare som tydligt visade att han flög hela kontaktfältet.

På söndagen fick vi då fel på balansbommens uppfart!?! Jag höll på att få hjärnblödning. 😉

Jag tror att slutsatsen angående kontaktfälten är att man måste ha både färskvaran och dagsformen helt enkelt. :p Herrejävlaförbannadegud.

Den andra frågan jag ställde mig i den generella utvärderingen var att jag ansåg att vi var i bra form. Hur kan det komma sig när vi ändå inte fick några särskilt framstående resultat. Den här funderingen stod sig rätt bra i helgen – vi tränade kontaktfält i agilityklasserna (på söndagen fick vi uppfartsfel!!!!!) men i hoppklasserna vann vi faktiskt bägge dagarna. Så vi var i bra form. För svenska banor… Det är bara det att det inte är den typen av banor man behöver vara bra på.

Nu har det ju gått en tid och jag har hunnit träna en tid. Utan att lösa problemen. Så om du har en lösning mottages det tacksamt. 🙂

Agilityhälsningar, Mija

ps. Från alla viktiga tävlingar bjuds det ju på bloopers (look at me jumping kind of long jump stick or what-ever…):

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Om statistiska metoder, SKKs relation till SLU och avelsbaser i relation till border collie-avel (blog on demand)

Igår bevistade jag Svenska vallhundsklubbens Epilepsikonferens, vilken Fanny Gott refererat väl här. Jag måste säga att jag tycker att initiativet, såväl som konferensen, var ypperligt! Precis så bör forskning hanteras – presentera informationen på ett begripligt sätt och låt folk själva ta ställning. I det här fallet tror jag att alla gick därifrån med känslan av att problemet med epilepsi hos border collie inte kommer att få någon enkel lösning, vilket är den realistiska slutsatsen och då är det bra att folk förstår det. Även om det inte är muntert.

Statistiska metoder för populationsanalyser
När jag undervisade i biologisk statistik på Stockholms universitet fick vi ofta frågan från studenterna:
– Hur många behövs det för att det ska gå att undersöka?
Som att den statistiska metoden skulle få avgöra frågan. Säg att du har en utrotningshotad art som du vill veta något om. Ska du då låta bli att undersöka den populationen för att fem individer är för lite för ditt statistiska test?
Eller säg att du ska beskriva statistiskt hur stor andel av populationen klass 9A i Skola Z är rödhåriga. Då kan du ju faktiskt beskriva hela populationen.

Sammanfattningsvis: Man måste välja statistisk metod efter den population och fråga man vill undersöka – inte tvärtom.

Svenska Kennleklubben (SKK), Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och, för all del, Svenska Jägareförbundet
Det går för den som följer hundavelsdiskussionerna inom SKK inte att missa att SLU är det universitet som gäller för SKK. Vilket bland annat visar sig tydligt genom att nästan all forskning SKK presenterar är därifrån och på vilken bakgrund personalen man anställer har (universitetsutbildade är, ifall de har biologisk/medicinsk-utbildning, i alla fall jag känner till från SLU). Vidare är SKK en typiskt patriarkal organisation. Jag vet ingenting om SLU på den punkten men de flesta universitet ligger efter på området och knytningen till överpatriarkala Jägareförbundet är lika tydlig mellan SKK och jägareförbundet som mellan SLU och jägareförbundet.

SLU är ett lantbruksuniversitet och dess utgångspunkt är livsmedelsproducerande djur. Typ kor. Allt de gör i populationsgenetisk analys utgår ifrån datorprogram som bygger på att det ska finnas massor, massor, massor av djur. Många fler än det vanligtvis finns hundar i en population.

Sammanfattningsvis: SLUs metoder utgår ifrån enorma populationer. Vilket ibland är lämpligt och ibland inte. När det inte är lämpligt är de ändå ensamma på marknaden hos SKK.

Den berömda “avelsbasen”
Den allra mest negativa effekten som SKKs monopol, som jag ser det, är att man inte alls problematiserar det man kallar för “avelsbasen”. På nämnd konferens fick vi exempelvis höra, trots att man till och med refererade till en vetenskaplig artikel där “founder effects” (den förlust av genetisk variation som uppkommer när en ny mindre population grundas av ett mindre antal individer från en större population, typ som när vargen blev hund OCH när hunden blev olika raser) nämndes som en tänkbar förklaring till EP hos BC – till och med då väljer man att se det som att det bara är de senaste generationerna som gäller. Helt i linje med att beräkna inavelsgraden (som per definition är sannolikheten att kopior av SAMMA anlag, från samma anfader, möter sig själv i en ättling – en sannolikhetsgrad som beräknas bättre ju mer information man har) på bara de senaste tre (plus/minus någon) generationerna. 

Jag kan bara inte förstå detta!!! Man slänger sig med uttryck som att: “Man kan ju inte utesluta alla potentiella bärare /syskon / sjuka djur (etc beroende på ras) för då minskar den genetiska variationen för mycket.” Utan att man har en aning om utifall detta är sant eller inte!? Man tar inte ens reda på hur spritt olika grundare av populationens gener är. För om de är väldigt spridda anses det “kört ändå” (fast det är precis tvärtom – om de är väldigt spridda “här och där” då gör det ju inget om man utesluter dem) och att de inte är spridda “vet man ju”. Man verkar liksom tro att alla populationers struktur är likadana. Trots att det finns ett helt forskningsfält inom zoologisk populationsgenetik som studerar just hur lika eller olika populationer är. Verkar det inte lite väl konstigt om just hundraser skulle vara lika till sin genetiska populationsstruktur, allihopa? När så aldrig aldrig är fallet? Det tycker jag.

Sammanfattningsvis: Som forskare ska man inte säga något om något man inte vet något om. Så om man inte tagit reda på hur en populations genetiska struktur ser ut så vet man inte det. Det finns ingen “naturlag” som säger att man inte kan utesluta alla anlagsbärare av en viss sjukdom i en population för då “pajar” man den genetiska variationen och naturen “slår tillbaka”. Nä. Så är det inte. Man måste alltid titta på varje unik population. Alltid. Och man ska inte säga något om något man inte vet något om.

Snart är det landslagsuttagningar i agility. Så – over n out!

/Mija

ps. Jag har en hel del att säga om autosomala recessiva anlag och hur de analyseras i stamtavlor men jag måste läsa på lite för att förstå vad ni inte förstår.

Posted in Uncategorized | Leave a comment