Living for agility?


Ärligt talat så har jag haft en liten “agilitydepression”. Jag har försökt reda ut vadan denna består. 

En del av det hela är såklart föreningslivet i lilleputtlandet agility-Sverige. Jag mår väldigt dåligt över den dåliga stämning som SAgiKs styrelse skapat på senaste och över den brist på kommunikation och möjlighet till medlemsinflytande som de stått för under 2016 och än värre under starten av 2017.

Faktum är att jag tror att detta har en ganska så stor del i min bristande agilitymotivation. Faktum är att när jag själv var drabbad av avstängning på oegentliga grunder hände det sig så att jag ändå kämpade mig iväg till en tävling på Åland. Där var det en klok agilityutövare vid namn Ulf Jönsson som sade till mig, efter något inledande lopp:

– Så där kör inte Mija Jansson agility. 

Han utvecklade det till att förklara att jag inte verkade bry mig. Jag kämpade inte. Och det var sant. Och jag skärpte mig. Och tog flera championat.

Men agilitypolitiken är såklart inte allena hela förklaringen till den, för att vara mig, extremt låga motivationen för agility jag känt de senaste året. Snarare är det väl känslan av att vara en “föredetting”. Jag vet att det är normalt i agilitysporten. Särskilt för oss som har andra huvudsysselsättningar och inte har möjlighet att hålla oss med en stor flock hundar.

Jag var på väg att skriva bloggen som snart följer redan före jul. Satte till och med ihop filmer i december från grabbarnas aktiviteter, för att kunna utvärdera. Men jag motivationen trött även för det.

Men i början av februari fick jag, ganska slumpmässigt, på en kurs på jobbet lite djurträningsinput. Och det fick mig att komma ihåg vad det var som brukade tända mig förut. Det gav en liten gnista att få allt på rätt spår igen. Och så bad jag om hjälp med motivationen i “Agility ocensurerat” på fejan. Bästa Helene Wallskär skrev:

“Jag älskar blandningen av intellektuell utmaning (hitta bästa vägen, förstå hur banan “hänger ihop”) och fysisk ansträngning. Jag älskar att jag o hunden får ett gemensamt “språk” som vi kan använda hur banan än ser ut. Jag älskar spänningen när nummerskyltarna placeras ut på tävling – vad får vi att bita i den här gången? Jag älskar gemenskapen med andra som jag tror uppskattar ungefär samma saker. Jag älskar att vi är så många som hjälps åt att driva sporten vidare med tävlingar, kurser och andra aktiviteter. Jag älskar hundträningen. Jag älskar hundarnas glädje och arbetsvilja. Jag älskar att se glädjen och samarbetet hos andra ekipage. Jag älskar att se fin och häftig agility. Jag älskar att agilityfolk inte bryr sig så mycket om generationsgränser. Jag älskar att man har en ny chans nästa gång. Jag älskar att få komma runt till en massa platser jag annars inte skulle ha besökt. Jag älskar att bo på konstiga motell och i underliga stugor. Och mycket mer.”

Det där är ju det jag älskar, och några fler saker. Så… nu skärper jag mig. Och tar mina duktiga grabbar på allvar.

Bloggen mina grabbar förtjänade som avslutning på år 2016: 

Rasken har tjänstgjort ännu ett agilityår och han avslutade det med den äran med att som 10-åring efter tre felfria internationella lopp gå till final på Stora Stockholm. Är han inte grym så säg!?

Rasken på HUND16

Fjant och kan inte sägas ha haft något bra agilityår 2016. Och detta bidrog såklart till min “föredetting”-känsla. Fjant är ju påläggskalven och han fortsätter att vara lovande (han är rent fysiskt en ultimat agilityhund!) men slår inte riktigt igenom. Något lossnade dock lite på kursen för Maria Alexandersson i december:

Fjant på rätt kurs

Fjant var, som vanligt… , en ganska hopplös kurshund. Det är helt enkelt “uppfostran” som brister. Eller, mer rättvist uttryckt, han har inte utvecklat sin motivation åt rätt håll utan är fortfarande väldigt socialt orienterad.

Det som lossnade på Maria Alexanderssons kurs var att jag började agera handler lite mer. Och det har jag fortsatt med. När jag, tack vare jobbet, fick en liten djurtränarboost i februari kom jag också på hur jag ska kunna jobba vidare med Fjant himself. Och, kanske viktigast, hur det kan bli kul! Så det gör jag nu.

I mångt och mycket efterapar jag vad jag lärt mig om att träna med kvalitet snarare än kvantitet av Veronica Bache. Jag ska inte försöka citera henne för det “enda” hon pratar om är att träna med kvalitet men för mig, som faktiskt älskar agility och gärna vill springa vareviga kväll är det lätt att tänka att alla probs löses med att träna mer, oftare och hårdare (så länge hunden vill och mår bra av det, såklart).

Lägg märke till parentesen ovan. Fjant har inte riktigt haft motivation för samma saker som jag och därför har et blivit viktigare att träna med kvalitet än att bara älska agility och springa mycket av det, som tidigare varit min melodi. Att träna mindre och mer kvalitativt har blivit den nya Fjant-melodin. Om det hjälper med resultaten eller ej återstår att se men.. det har blivit så jävla mycket roligare! Och det är värt mycket.

Agility är ju faktiskt det roligaste som finns!

Kram Mija

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

One Response to Living for agility?

  1. Eva-Britt Stolt says:

    Nu var det längesen Mija… blir så glad när jag läser allt vad du älskar med agilityn. Det är precis så för mig också. Jag har dock en förmåga att helt enkelt skita i allt dravel på nätet om vad folk gör och inte gör. De ska banne mig inte ta energi av mig. Den vill jag ha till annat = det som är skoj.
    Nätet är inte viktigt för mig utan alla ni irl. Vet att ni yngre tycker att nätet är viktigt, som diskussionsforum. Jag tror dock att det ger många negativa känslor och att det orsakar massor med konflikter som inte skulle ha funnits annars. Jag läser i stort sätt bara det som ger positiv energi. Missat säkert en del , men det köper jag.
    Självklart ska du ge dina hundar allt du kan med den fritid du har till ditt förfogande. Vet hur mycket tid och kraft det tar att vara lärare, men det ger massor också.
    Hoppas vi ses när tussilagon blommar. Kram Mija!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s