En agility-yogisk livsstil


Jag har nog alltid haft en ganska så yogisk livssyn. Jag är, faktiskt, i grunden optimistisk. Och jag har alltid haft en förmåga till medveten närvaro – så som att kolla in hur fantastiska rödkämparna och andra groblad var när de trängde ur berget. Och annat man som lärde sig som barn och sedan fick kämpa för att inte tappa bort. 

Men den fysiska delen av den yogiska livsstilen har aldrig kommit naturligt för mig. Stretch och smidighet bestod under hela min ungdom av att diverse fotbollstränare, och andra, typ stod på mig för att få till det. Yogan, särskilt Yin/Relax/Mjuk/eller-vad-de-nu-kallar-det är något helt annat. Jag tror inte ett jävla skit på att jag tänjer på någon bindväv. Jag tror inte på några indiska meridianer. Men jag tror att de där gamla indierna kom på något som faktiskt funkar! Även om deras förklaringar sög fett. Det de kom på är nog helt enkelt det där med balans. Så enkelt. Så självklart. Så svårt.

Styrkan ingår i all yogaträning. Såväl fysisk (framförallt core) som psykisk styrka. Det är inte självklart vilken som är viktigast, faktiskt. Ryggrad behövs både bildligt och bokstavligt. Och balans däremellan!

Avslappning är kanske det jag har haft allra svårast för. Nu snackar du med tjejen som SKOLKADE från avslappningen det första året på yoga-passet. Hon som alltid har datorn med på potentiellt långrandiga föreläsningar. Och som tar med nagellacket i byxfickan för jämnan för att vara säker på att jag har något att göra om det uppstår en oväntad paus. Som i våras när vi skulle köra fyrhjuling med blivande studenter. Och de liksom tvingade oss att vänta i 40 minuter. Då är det lägligt att låta nagellacket torka… Men, faktum är att i yoga-studion kan jag göra ingenting. I många långa minuter. Och jag kan ta det utanför studion. Till busshållplatsen, skogen, stranden eller utestället. Att bara göra ingenting. Att känna in sitt eget andetag. Veta hur omgivningen luktar och smakar. Det är sexigt på ett osexigt vis. BALANS!

Yogisk mat är så där snuskigt nyttig. Och balanserad. Och allt jag dricker i form av alkohol och, framförallt, koffein kan inte räknas till den yogiska kostcirkeln. Yogisk mat handlar väldigt mycket om naturlig/oprocessad mat vilket passar mig utmärkt då jag helt enkelt inte gillar att inte veta exakt vad jag äter. Vidare är den yogiska kosten lakto-vegetariskt av empatiska skäl, vilket såklart passar mig ganska bra. Men framförallt handlar yogisk matlagning, som alla annan yoga om… balans! Och jag vågar mig här på att skryta om att jag, återigen, gått ned tio kg i vikt. Den här gången är jag övertygad om att jag kommer att hålla vikten dessutom. Jag har nämligen uppnått denna viktnedgång genom… balans. Så det är inte svårt att hålla den.

Agility är, med undantag från SBK-hamburgarna, nästan yoga per definition. Smidigheten och styrkan övar man automatiskt. Det korta agilityloppet kräver och främjar medveten närvaro. Det finns i alla fall få saker som kan få mig att känna mig så i balans som just agility.

Namaste!
/Mija

 

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s