Att bryta ihop och komma igen, WAO-uttag 2015


Jag ska inte sticka under stol med att jag är frustrerad över att jag, för tredje året i rad, missar plats i WAO-landslaget med 1-3 placeringar. Jag blir fanimej galen. Men när jag ser tillbaka på helgen som var kan jag inte låta bli att se att jag faktiskt presterade en del också.

Första banan på lördagen var en verklig, och rolig, utmaning:

Som synes blev det en liten miss då Rasken faktiskt tog threadlen men satte några tassar på A-hindret, på vägen. INGEN annan lyckades dock heller på den där banan i min klass och det var i det stora hela ett bra lopp, med en fantastisk balans. Den typen av sväng-kommando jag ger där har vi bara tränat någon månad och Rasken är grym som satte det på tävling. Helt grym! 🙂

Inför det andra loppet hände något helt otroligt förjäkligt. En av dem som mobbat mig i ett par år nu attackerade mig helt enkelt nära inpå min start. Jag var chockad och ledsen men lyckades tack vare adrenalinet ändå fokusera. Kanske var det dock den hemska uppladdningen inför loppet som stressade honom så att han rev den där ribban? Det får vi aldrig veta men med facit i hand så skulle vi ha haft en landslagsplats om den legat kvar. 😦

Resten av loppet är jag dock nöjd med men när vi hade gått i mål och adrenalinet lade sig så slog det mig med full kraft att jag blivit påflugen. Igen. Jag bröt ihop fullständigt. Tänkte åka hem, helt enkelt. “Lyckligtvis” var ångesten för stark för att köra bil så jag stannade i caféet och övertalades att fortsätta. Lördagens sista lopp är dock en sorglig historia då jag inte lyckades uppbringa tillräckligt med energi för att köra ordentligt och vår lägsta nivå var inte hög nog. Visserligen är det bara nollade lopp som ger poäng i WAO-uttaget men för den skulle borde jag inte ha tagit en disk bara för att vi fick en rivning. Nä, det här var inte bra nog:

Rent agilitymässigt så missade jag att ge svängkommando innan den långa tunneln. Det är inte ett helt ovanligt misstag av mig, tyvärr. Skärpning på den. Men värst var attityden. Se hur jag GÅR i mål. Jag borde ha mer reserv-energi att ta av än så om jag ska åka på uttagning.

På söndagen var det dags för Games. Jag hade bestämt mig för att satsa för fullt. Jag hade noll poäng med mig från lördagen och inget att förlora. Banan jag valde att köra i Snookern var helt enkelt svårare än jag trodde att vi skulle klara av. Men vi satte det! 🙂

Ok, hundfan tjuvstartade, men sedan… vilken jävla känsla! 🙂 Vi kom tvåa efter Jörgen och Zack som hade samma poäng men bättre tid.

Helgens sista lopp var gamblern. Även där lyckades vi skrapa ihop riktigt många poäng även om vi inte tillhörde den lilla skara som satte gamblern:

Man kan ju inte låta bli att le åt Rasken. 🙂 Han tittade på rätt hinder flera gånger och sedan på mig. Som: – Har det brunnit totalt? Ska jag flicka i lagerhandling? Nä, så gör vi ju inte i vår familj…

Sammanfattningsvis har vi haft en i stora delar rolig uttagningshelg. Domaren var kanon, jag har sällan känt så mycket värme från mina medtävlande som denna helg och Rasken och jag var faktiskt i riktigt god form. För första gången på länge kände jag inte alls något behov av att baby-sitta hans kontaktfält och det var grymt kul att köra då! 🙂

Uppladdningen i form av tävlingsmässig träning och hårt kontaktfälts fokus fungerade alltså. Det i agilityn som fungerade mindre bra var de långa inkallningarna och så var det den där kombinationen i hoppklassen som inte satt. Men det absolut största problemet var mitt bryt. Nu var ju det jag utsattes för inget man ska behöva räkna med och tävlingsledaren diskuterade också just osportsligt uppträdande med vederbörande. Men om jag varit ännu mer utvilad än jag var så hade jag haft större chans att tackla det. Det är väl den lärdom jag ändå får lov att dra av detta. ¨

För även om jag är stolt och glad över att jag lyckades komma igen och det så starkt att vi klättrade från delad sista-plats till “tredje reservplats” på söndagen, så hade det varit ännu bättre om jag hade låtit bli att bryta ihop.

Living for agility,
Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility, Mål och planer, Mobbning. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s