/agility/sommaren som gick


Den här sommaren blev det mindre agility än vanligt. Det berodde främst på ett “offer” jag inte kunde avstå. Ett erbjudande om att spendera sommaren med vargvalpar. Det var, som det låter, alldeles, alldeles… underbart. Men det gick ut över agilityn. Det blev helt enkelt mindre agility än vanligt. Men en del hann jag med.

Under våren kändes Rasken inte helt i form. Jag fick lite panik, faktiskt. Visste inte vad jag skulle göra. Alls. I skrivandets stund känns han bättre men jag har ingen aning om varför. Det är verkligen svårt med djur ibland. 😦 Att de inte kan berätta vad som är fel.

Lyckligtvis verkade Rasken ta sig. Och till SM i juni var han riktigt okej. Även om han rev första hindret i första loppet individuellt. 😦 I lag gick det något bättre och bäst av allt var han i lagfinalen – vi ledde inför sista loppet. Att gå ut sist äger, på något vis, även om jag aldrig varit med om att den positionen leder till medalj. Det är mer som en drog. Jag vill stå där i rampljuset. Om, och om, igen. 🙂

Under sommaren hann vi också med några, få, fler agilitytävlingar. Vi deltog på GULD-hoppet i Kalmar – vilket arrangemang! Halleluja! 🙂 ALLT var fanimej bra. Utom möjligtvis mina och Raskens resultat.

Vi deltog ett par dagar i “Slottshoppet”, som flyttat norrut, också. Där gick det desto bättre. Vi till och med vann lite. 🙂 Men, framförallt, vi hade kul. Som fan. Och de galna domarna också. 😉

I slutet av sommaren jagade vi sista hopp-pinnen, i Sthlmsområdet. Vi har fortfarande inte fått det. Främst för att jag sejfade för mycket. Man skulle också kunna hävda att banorna inte innehöll så mycket svårigheter. Det är svårt för en mogen hund att hävda sig på raka banor.

En väldigt mogen hund är Råttan. Under sommaren har de 13 åren tagit ut sin rätt på hennes sinnen. Samtidigt är hennes fysik och mentala inställning god. 🙂 Hon har till och med tävlat, och kommit i mål, i några officiella klasser under sommaren. Nyligen tävlade hon i en “seniorklass” och både hon och jag trivdes som fisken i vattnet. Mer sådant i Sverige!

På samma tävling tävlade Fjant i Blåbärsklass. Och min sommar har naturligtvis handlat mycket om hans träning. Han är både lovande och snäll, Fjant. Nu väntar vi bara på motivationen! Jag är inte det minsta orolig för att den kommer. Jag bara förundras över alla konstiga kommentarer folk kan fälla över att en ung intelligent hund har andra intressen än agility. Men de kommentarerna säger mer om den som uttalar dem än om honom. Fjant äger, och han kommer att äga än mer! 🙂

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s