Run like, och träningsvärken från, hell


Det är så härligt att hitta nya saker att nörda ner sig i, som Teresa uttryckte det. Precis så är det. I helgen har vi i Solna agilityklubb haft kurs i “Balans och koordination för agilityhandlern” för Seppo Savikko. Helgen har först och främst varit väldigt rolig – förutom att Seppo var bra så var gruppen jättebra och fungerande, Stockholms hundsportcentrum erbjuder bra förutsättningar och vi hade faktiskt till och med tur med vädret vilket är skönt när man går av och på hundar. Och sig själv – vilket var vanligare på den här kursen.

Just gruppdynamiken och gruppen var en ovanligt stor behållning denna gång, jag lärde mig massor av och med dem och det var särskilt härligt att se vilka otroliga framsteg en del deltagare gjorde och när de skaffade sig självförtroende på områden de trott att det varit dåliga på typ hela livet. Som i så mycket annat är det väl snarare deras “lärare” (instruktörer/ledare) som inte varit så himla bra på att förklara saker och ting.

Seppo förklarade det hela väldigt enkelt och pedagogiskt. Huvudpoängen var att ha balans för att kunna bromsa och komma iväg snabbt, typ. För agility är ju korta rusher mot “bromsar”/svängar. Det här har jag ju egentligen känt till länge – både hur det förhåller sig och ungefär hur man kan träna saker och ting. Jag har till och med “uppfunnit” egna små teorier om viktförskjutningar och så vidare. Men inte en enda tanke verkar jag ha tänkt till slut. Balans-tänket, och praktiken, kändes så självklart när jag gjorde det att jag inte fattar varför jag lagt mig till med allt annat skit? Eller, egentligen vet jag det, jag har plockat upp en massa här och där. Trots att jag faktiskt bestämt en gång för alla för ett tag sedan att jag ska låta bli en massa fancy-saker för att kunna använda inte bara mina ben utan också armar, till att röra mig. Sagt men inte fullt ut gjort, skulle man kunna sammanfatta det.

Trots att det kursen kanske gav mig mest av allt, vad gäller “spring-fronten”, att jag faktiskt säkert kan överleva med min kassa löpteknik så blev jag faktiskt sugen på att träna. Det kanske inte låter så konstigt som det är, jag gillar ju trots allt träning mest av allt i hela världen, men just sprint har jag alltid varit kass på och aldrig har jag känt mig sugen på att träna det tidigare.

Förutom att kursen var givande på en massa allmänna sätt så fick jag bekräftat det jag länge tänkt – Fjant går verkligen mycket bättre när jag springer. Tur att det är kul, liksom! 🙂

För övrigt har jag så jävla ont så att ni anar inte.
/MijaAAAAAJ

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s