Agilityforskning


Inför årets upplaga av Canine Science Forum lovade jag att skriva en liten sammanfattning av den agilityrelaterade forskning som kommit till min kännedom. Håll till godo! 🙂 Förutom den forskning som presenterades nedan fanns en poster med “bakgrundsinformation” om varför hundsport-forskning är viktig. Att detta uppmärksammas tycker jag är viktigt för framtiden! 🙂 Vill dock påpeka att jag INTE ämnar göra en fullständig sammanfattning. Mycket av det som är gjort är ganska ointressant och konstigt, faktiskt. Ur ett agilityutövarperspektiv i alla fall. Jag tror att detta beror på att forskningen gjorts med knappa resurser, av entusiaster. Vilket vi bör stödja! 🙂 För frågorna är intressanta, även om svaren inte riktigt är på plats ännu:

Agilitykinematik
På Nottingham Trent University har tre biologer och en idrottsvetare undersökt agilitysporten ur olika perspektiv:
– Agilityhundens kinematik (kroppars rörelse, sett utifrån):
a) Hundar tar av längre från hindret då avståndet är längre. Yngre hundar tar av närmre hindret än äldre. Oerfarna tar av närmre än erfarna.
b) Den brittiska minimilängden mellan hinder (3.6 m) medför större påfrestningar i form av skarpare vinklar av nacke, rygg och bog vid landning än FCI-minimilängden (5 m).
c) Hur ser en framgångsrik agilityhund ut? Exteriört. I den här frågan hoppas jag att få anledning att återkomma, då jag blandat mig i projektet.

Stress-nivåer i agility
Föga förvånande har forskare (vid universitetet i Milano, Pastore et al) konstaterat att stresshormonet kortisol ökar efter ett agilitylopp. 🙂 Jag har dock väldigt svårt att förstå de där kortisolnivåerna, hjälp mottages tacksamt, för det är något jag har otur när jag tänker kring. Enligt ett samarbete på Canine Science Forum (Dreschel et al) är median kortisonhalten hos hundar (som studerats) 0.152 Mg/Dl. I agilitystudien är kortisolhalten drygt 0.2 före loppet och 0.3 efter.

Handling
En intressant studie om handling har gjorts. Slutsatsen var att om en handlern springer mot ett hinder så hjälper verbala kommandon för lyckande-nivån. Signifikanta resultat fanns för att hunden river mindre om handlern tittar på och rör sig mot hindret. Om hunden skäller river den oftare (jag måste dock invända att man inte verkar ha kontrollerat för skillnaden mellan frustrationsskall och upphetsningsskall).

Höger/vänster-sidad?
En studie, visserligen bara genomförd på bara 19 hundar, visar att hundar fattar bättre när ägaren är i deras vänstra synfält än på det högra (!).

Agilityskador
Internet-enkät: Skuldror, rygg, nacke och tår är värst utsatta. Hopphinder, A-hinder och balansbom är de värsta hindren. I upphoppet och bågen är det utökad belastning av axelled och biceps som är värst belastad.

/Mija

*forts följer*

Advertisements
This entry was posted in Agility, Jobb, Mål och planer. Bookmark the permalink.

2 Responses to Agilityforskning

  1. the crazy pack says:

    Spännande! Du får gärna dela m dig av artikeltitlar omd et finns sådana, så en annan kan leta reda på det som intresserar o läsa själv så småningom. 🙂

    • Mija says:

      Den som jag refererat till ovan (Pastore et al) är den enda, vad jag förstår, som finns i artikelform ännu så länge (Evaluation of physiological and behavioral stress-dependent parameters in agility dogs, Jou. Vet. Behav. 2011). Resten är abstracts från konferenser eller liknande.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s