Vad hände nu då?


Jag inser att jag, trots att jag inte orkar, måste berätta om SBKs senaste trakasserier mot mig, annars kommer jag att få prata om det i tid och otid, vilket är värre. Jag vill bara vara ifred och slippa det här.

Som Jonas Erlandson, i Svenska agilityklubbens interimstyrelse, skrev när han fick beskedet om vad som nu drabbat mig:

“Det är så syniskt och utstuderat att jag blir kräkfärdig.”

Precis så känner jag också. För att kräkas, liksom.

Vad hände nu då? För att förstå det måste man egentligen förstå vad som hände mig för länge sedan. Historien som börjar med att jag blir kallad för “Hora!” på ett årsmöte på Stockholmsavdelningen och fortsätter med att jag får stryk på ett KM vilket leder till en ryktesspridning som SBK-centralt sedan utnyttjar för att bli av med mig av politiska skäl. De kallar det “förtroendebrist” och avauktoriserar mig som agilitydomare.

I samma veva försökte de också stänga av mig som tävlande genom en drös anmälningar till SKK. Jag orkade liksom inte försvara mig mot allt utan fokuserade på min “tävlingslicens” i det läget. När det gått bra och lagt sig lite så orkade jag överklaga avauktorisationen som domare till SKK/PTK och fick rätt: av sådana skäl har man inte rätt att avauktorisera någon och det hela ändrades till en tidsbegränsad avstängning som skulle ha gått ut nu i mars.

Eftersom jag inte gjort något fel som domare borde jag kanske ha överklagat detta beslut också men det fanns liksom ingen mening då det bara rörde sig om ett knappt år, det skulle ta så mycket tid och energi för att sedan få döma några månader tidigare – så jag valde att vänta, helt enklet, men jag ville ju försäkra mig om att kunna döma så snart som möjligt efter det att avstängningen gått ut och frågade SKK/PTK vad jag skulle göra för att uppnå detta?

Svaret var att jag måste fråga huvudmannen, vilket då var SBK. Här börjar problemen. Trots att SKK skulle kunnat svara på frågan väljer man att låta SBK göra det. Detta trots att SKK vet att jag utsatts för allvarlig mobbning från ledningen i SBK. Från SBKs kansli får jag i alla fall ett dokument om kvalitetssäkring av domare där det står att om man inte dömt ett år måste man döma upp inom två år från senaste officiella dömning. Vilket verkar fullt rimligt, på alla sätt och vis. Efter att ha dubbelkollat med ett antal människor jag litade på kring om jag tolkade alla brev och paragrafer rätt så satte jag igång och planerade och arrangerade uppdömningstävling.

Undertiden satt man i SBKs utskott och planerade att anmäla mig för det jag tänkte göra (om detta kan du läsa i deras protokoll). De hade nämligen kommit på att deras rekommendationer i det här fallet var emot SKKs domaretiska regler, där det tydligen står att avstängda domare inte får döma inoffciella tävlingar. Eller, ja, egentligen står det inte så utan det står att domare på prov och utställning (agilitytävlning är varken prov eller utställning) inte får döma prov och utställningar även om de inte stambokförs. Och tydligen är det praxis att man om man är avstängd, väntar till avstängningstiden är slut och då dömer upp. Detta går emellertid inte att läsa sig till någonstans utan är en tolkning av de regler som finns. En tolkning som jag inte kände till. Och rent språkligt är den tolkning jag gjorde inte fel.

SBK visste hela tiden att jag tänkte döma upp och tävlingen fanns i SBK-Tävling. Ändå sa man ingenting i förskott utan väntade tills jag gjorde “fel” och anmälde då till SKK. Jag har INTE fått se anmälan (!!!) men vad jag har förstått så hävdar de att de sagt till mig att jag inte fick ansöka om återauktorisation förrän avstängningstiden gick ut. Och att “ansöka om återauktorisation” är i deras värld tydligen synonymt med att döma upp. Vilket återigen är en tolkning och inte alls ren svenska.

SKK/PTK beslutade att stänga av mig ytterligare sex månader för att jag brutit mot deras domaretiska regler när jag gjorde som SBK instruerade. Jag hade aldrig någon chans, hade jag inte dömt upp hade SBK avauktoriserat mig, utifrån den information jag fick. Vilken tydligen inte stämde.

Citerar Jonas Erlandson igen:

Sen har jag svårt att förstå PtKs resonemang. Dels med bakgrund att SBK/C-Ag gillrat en fälla åt Mija för att kunna sätta dit henne (och lyckats) men framför allt att regeln hon nu blir fälld för inte känns rimlig inom agilityn. Inofficiell agility döms (till skillnad från utställning) ofta av icke utbildade domare. Det körs tusentals lopp varje år där det är ”amatörer” som ritat banan och genomför själva dömningen. Jag vet naturligtvis inte VARFÖR regeln finns i SKKs domaretiska regler, men jag gissar att den är skapad för att skydda utställare från olämpliga domare som är under avstängning. Det har i många dokument konstaterats att Mija i sin roll som domare inte har några anmärkningar utan avstängningen handlar om helt andra saker. Därför är det inte rimligt att hon i en domarroll där hon bara försöker göra det hon tror är rätt utgör någon ”fara” för deltagarna. Regeln är alltså inte relevant i det här fallet utan är som jag ser det bara tillämpad för att skada Mija personlingen.

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility, Föreningsliv, Mobbning. Bookmark the permalink.

3 Responses to Vad hände nu då?

  1. Detta är så illa att jag har svårt att finna ord – och det är inte ofta det drabbar mig!

    Vilka vansinnigt ömma tår du måste ha trampat på någon gång, eftersom någon lägger ner så mycket möda och planering – för nog krävde detta planering alltid – för att skada dig.

    Att detta får fortgå, måste ju bero på att det är någon i ledningen för SBK som motarbetar dej hela tiden – vems tår är det som är så ömma, att detta kan få lova att fortgå, som någon sorts personlig vendetta, år ut och år in?
    Vem är det som är så genomrutten och elak – för let´s face it – det är inte någonting av detta, som på något sätt har gynnat SBK, inte på någon nivå alls, och eftersom detta får lov att fortgå, så måste jag ju tro att det är någon i ledningen som ligger bakom -annars skulle ledningen väl fått nog vid det här laget, satt ner foten och sett till att hjälpa dig att komma till rätta med aukoriasationen, eller hur!
    Vet du vem det är som arbetar så hårt för att motarbeta dej?
    Kan ett möte med den drivande personen kanske få slut på det är larvet i så fall?

    Ju mer jag tänker på det, och ju mer jag ser, hur lite hjälp du får från de som har makt att hjälpa, desto mer illamående blir jag med.

    • Mija says:

      Vem som drivit det hela har varierat lite genom åren men hon som nu gör det har jag försökt få till ett möte med, ja. Förra våren anordnade Sthlmsdistriktet “debattkvällar” kring huvudmannaskapet i agility och vi möttes där. Mellan första och andra tillfället försökte hon sätta dit mig för tjänstefel på jobbet och jag skrev då till henne, och den tredje personen som var inblandad i dessa debatter, att jag inte kände mig trygg i klimatet och att jag ville träffas och prata om detta. “Person 3” ville ses men inte hon det gäller.
      När det här började försökte en gemensam vän till oss prata med personen ifråga men då blev hon plötsligt oanträffbar.
      /Mija

  2. jag tänkte att kanske någon som sitter i någon sorts maktpossition kanske skulle kunna se det som sin uppgift att sammanföra er – jag tycker inte det är du som ska göra det jobbet också!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s