Om att jag funderar på att det ligger en hund begraven i gnällbältet


– Säg mig, om du nockar dina elever, hur tror du då de skall komma ihåg vad du lärt dem? (ur Mowgli)

Jag tror att vi alla kan vara överens om att vi vill vara schyssta mot våra hundar. Vissa av oss vill också vara framgångsrika på agilitybanan – men aldrig på bekostnad av vår fyrbente vän, såklart. För mig är detta så självklart att jag inte funnit något behov av att uttrycka det. Jag älskar mina hundar och behandlar dem därefter. Nu funderar jag lite på om det beror på att jag aldrig blivit ifrågasatt på den punkten? Tvärtom har jag ofta prisas för att jag uppfattas som just “schysst” mot mina djur. Kanske hade jag agerat annorlunda annars? Kanske hade jag då haft ett behov av att understryka min egen förträfflighet och hänga ut människor som beter sig “tvivelaktigt”?

– Säg mig, om du nockar dina elever, hur tror du då de skall komma ihåg vad du lärt dem? (ur Mowgli)

Jag hoppas inte det. För syftet med en sådan uthängning är ju inget annat än att förtala människan det gäller, eller hur? För om man ville diskutera träningsmetoder eller liknande så skulle man väl hålla sig till just det? Eller? Alla framgångsrika agilityförare vet ju vid det här laget att vägen, inte bara till trivsel utan också till framgång, går via positiv förstärkning och negativ bestraffning. Konsten ligger i att behärska dessa verktyg. Så snart man hamnar i positiv bestraffnings-träsket så ligger Mowgli där på marken.

– Säg mig, om du nockar dina elever, hur tror du då de skall komma ihåg vad du lärt dem? (ur Mowgli)

Att vara “taskig” mot en hund är naturligtvis både oetiskt, korkat och ineffektivt rent träningsmässigt. Men hundträning (och då särskilt hoppteknik) är ingen lätt historia. Vi behöver utbildning i dessa frågor – det är ingen tvekan om den saken. Och visst behöver TRÄNINGSMETODERNA (inte personer) diskuteras! I det här fallet verkar det ju dessutom som att det hela har missförståtts av publiken och föraren menade bara att ta en alltför uppjagad hund av planen, rivningarna var bara symtomen. Men… som vanligt tenderar diskussionen att rinna över i rena personangrepp. Och vad tror ni att den här personen lär sig av det?

– Säg mig, om du nockar dina elever, hur tror du då de skall komma ihåg vad du lärt dem? (ur Mowgli)

Det är inte bara hundar som mår dåligt av positiv bestraffning, nämligen. Och själv drömmer jag om den dagen då vi slipper SBK och kan bygga en agilitymiljö som inte handlar om att anmäla fel man hittar hos sina medmänniskor till huvudmannen. En miljö där vi strävar efter utveckling – för alla. Det aktuella fallet vet jag ingenting om, men jag har sett män skickas av agilitybanan mer än en gång för att de ansetts bete sig “hotfullt” mot hundarna. (För tjugo år sedan såg jag motsvarande hända med en ung tjej.) Jag undrar hur dessa män känner sig när detta händer och om det verkligen får de konsekvenser man avser när man bestraffar dem? Visserligen med en negativ bestraffning – så det är väl okej enligt dressyrpolicyn. Problemet är ju bara att ryktesspridningen som kommer som ett brev på posten inte kan räknas som något annat än positiv bestraffning.

– Säg mig, om du nockar dina elever, hur tror du då de skall komma ihåg vad du lärt dem? (ur Mowgli)

Låt oss nu säga att någon blir för frustrerad och/eller arg på sin hund i ett visst läge. På vilket sätt tror ni att den här personen kommer att hantera en liknande situation bättre nästa gång för att hen bemöts med kyla och förföljelse?

Jag funderar helt enkelt på HUR vi människor ska lära oss att förhålla oss på bästa sätt gentemot våra agilityhundar? Och hur vi kvinnor förhåller oss till det underrepresenterade könet i vår sport. Bestraffar vi männen för att de har mörkare stämmor, argare uppsyn och för att de är starkare än vad vi är? För att de har mer testosteron, helt enkelt. I sådana fall säger det nog mer om oss än om dem. Det måste få vara okej att vara man. Tycker jag.

Men då gillar jag ju också manliga män. Kanske är det där skon klämmer? 😉

Kramkram
Mija

ps. Ja, och så vore det skönt om folk fick göra misstag, be om ursäkt och gå vidare.

Advertisements
This entry was posted in Agility, Inlärning, Mobbning. Bookmark the permalink.

4 Responses to Om att jag funderar på att det ligger en hund begraven i gnällbältet

  1. Kristina says:

    Det är väldigt sant. Fast jag förstår fortfarande inte på vilket sätt någon blivit uthängd. Jag vet varken vilken tävling hen varit på, vilket kön hen har eller vilken hund det gäller.

    Jag kan tycka det finns en bra poäng i att lyfta fram problematiken med agilityförares attityd gentemot våra hundar. Som ett generellt diskussionsämne. Agilityn i sverige har utvecklats något enormt vilket sätter press på oss aktiva. Vi vill komma snabbare fram och högre upp i resultatlistorna med “vår nästa stjärna”. Helst skulle vi vara med i landslaget igår även fast valpen inte är född än.

    Visst har våra “agilityprofiler” ett litet större ansvar att uppföra sig rättvist mot sina hundar än de som vi inte förväntar oss vet särskilt mycket om hund. Det är folk vi vet namnet på som publiken tittar extra på och helt klart gäller ju att man lär av det man ser.

    Rent generellt behöver “vi” nog bli bättre hundtränare och inte bara bättre agilityhunds-tränare. Vi behöver veta mer om stress, relationer och belöningssystem och hur det påverkar vår prestation på planen. Ledarskap och dominans – har vi någon koll på dessa begrepp egentligen? Hur vet vi att det inte är vi som stjälpt hunden i träningen?

    Jag fick en försmak på detta i helgen när jag var på ett seminarium kring relationer och problemhundar. Jag var själv med, med min unga tik som jag inte upplever springer tillräckligt fort eller med eget driv. Nu har jag lagt om träningen (och framförallt) belöningssystemet på henne för att få en mer balanserad hund som får chans att utvecklas och inte bara dras högre upp i stress. Sedan får vi se om farten kan räcka – men alla hundar är olika och min unghund kanske inte är född för att bli nästa agilitystjärna. Oavsett hur knäckt jag blev av den insikten.

    ps. jag gillar också manliga män men om de inte har någon konsekvensanalys i sitt hundägande så är de inte mycket att ha.

  2. Mija says:

    Djungelboken heter den, såklart.

  3. evasto says:

    Åh du lever… Så längesen du skrev. Jag blir också ledsen över kommentarer på sociala medier. En del gillar att skriva skit om folk och därigenom sätta då sig själv i en bättre dager och få många gillanden. Vill man få till en förändring tror jag att man ska prata med personer man tycker är ojusta mot sin hund. Tycker också att det överdrivs i vad som är en ojust handling mot en hund. Tror att olika hundar behöver olika bemötande. Sen får man förstås aldrig vara dum mot hunden. Och vad är det då? Säkert olika det också från hund till hund och människa till människa. Alla har ansvar!! Även de som ser eller skriver för de törs antagligen inte ta en direkt diskussion. Att sätta igång ojusta diskussioner där man skadar någon är precis ett lika illa uppförande.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s