Livshotande


När jag var knappt femton år hade jag varit på “Stora Stockholm” hela helgen och därefter infann sig lucia. Väl i tåget fick jag så förbannat ont i magen att jag var tvungen att bryta. Uppsökte skolsyster som anklagade mig för att vara full och sa till mig att gå hem. Tog mig hem efter några svimningar på vägen och låg i min säng och kved. Fick tag i telefonen. Fick tag i mormor. Mamma kom hem. Vi åkte till barnakuten. De skickade hem mig, det var inget allvarligt.

Jag fick förbannat ont. På natten åkte vi in igen. Blindtarmen var sprucken och jag hade en varklump, Douglas, stor som en fotboll nästan i magen (första gången jag var inne på akuten bad läkaren mig hoppa, det gör tydligen inte barn med blindtarmsinflammation, det gör för ont, men jag hoppade). Många timmars operation följde och två veckor på sjukhus.

Mina föräldrar ville anmäla läkaren. Och skolsköterskan. Det ville inte jag. Att anmäla skolsköterskan var bara pinsamt och läkaren lär väl ångra sig liksom.

Igår fyllde min bror år och detta kom upp på tapeten. Min mor var uppenbart upprörd över att vi aldrig anmälde. Min far sa: – Läkaren hade säkert blivit prickad, men det var ju Mija som hade lidit av det och ville hon inte anmäla så…

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Familjärt, Mobbning. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s