Agilitydepression och goda agilitynyheter


Jag och Rasken har haft en så himla härlig helg på landslagsuttagningarna! Skitkul agility, trevligt sällskap av Lydia med flock (ännu en gång – GRATTIS till trupp-platsen!) och fint boende hos moster i Söderbärke (där Råttan fick spendera dagarna, tack!). När det hela var över var jag dock rätt så deprimerad – jag fick inte till ETT ENDA LOPP!? Hur fan är det möjligt? Det kändes så himla bra i alla lopp utom det första då jag var totalt övertänd.

I det andra loppet ropade jag i ett däck utan att tänka på att det var delbart och att det ger en femma internationellt och fick en liten vägran i en trippelthreadle. I det tredje loppet borde jag ha gjort som alla andra och framförbytt till en böjd tremeterstunnel men jag försökte threadla och en förvirrad hund fick chansa på två ingångar precis bredvid varandra (TRÄNA framförbyten till tunnlar för bövelen, alla andra kan ju!).

Jada, jada.

På ‘et igen nästa dag. Men… då sket sig VARENDA jävla lopp på grund av push-serpentiner (resten av loppen gick bra). I första loppet tog han inte ut-kommandot. I andra loppet rev han i push-serp i starten. Tredje loppet hade en precis likadan start… då försökte jag en annan lösning som vi knappt tränat och jag fejlade såklart. Big time. Mitt feta arsle var i vägen för honom så att han inte såg hindret. Pinsamt, helt enkelt.

Lärdomar:
– Rasken KAN jättemycket. Han har ett par svagheter: push-serp och osjälvständiga balansbommar. Öva på att KOMPENSERA för det och var inte bara sådan jävla perfektionist! Ni har övat i sju år på de där färdigheterna, dags att börja öva på alternativ i viktiga lopp!
– Jag handlade bättre för ett par månader sedan. Träna handlingskombinationer som i vintras och träna för sjuttsingen inte bara hunden!

Agilitydepresseioner botas med mer aglity säger Tobias Sjöberg. Jag tror att det är sant. Men just nu hinner jag verkligen inte. Big dead line på fredag på jobbet. Hinner inte skriva den här bloggen heller, ursäkta slarvigt språk, men jag var tvungen att få det ur mig. Att få bryta ihop lite. För att gå vidare.

De GODA NYHETERNA då? Jo, SKK har ändrat SBKs beslut om att avauktorisera mig som agilitydomare. SBK/FS har helt enkelt gjort fel enligt SKK. 🙂 Jag vet inte exakt hur jag ska bära mig åt för att återfå auktorisationen ännu men det kommer att ske och numera vill jag faktiskt ha tillbaks den. Först tyckte jag att det var skönt att fokusera bara på mitt eget tävlande men nu har jag fan överskottsenergi igen… :-p (Några har frågat om SBKs försök att ta min “tävlingslicens” och det har totalt misslyckats. Jag har inte skrivit om det delvis för att jag tyckte att det var så självklart att de skulle fejla det men också för att jag gjort en anmälan mot SBKs ordförande för förtal i samband med förra årets kongress och DN skriver att man inte får debattera pågående ärenden, typ.)

NU ska jag se till att jobba!

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility, Föreningsliv, Mobbning. Bookmark the permalink.

2 Responses to Agilitydepression och goda agilitynyheter

  1. Karin MD says:

    Grattis MIja, hoppas vi får se dig döma snart då!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s