Kultur och kulturkrockar (SBK kontra agility)


Svenska Brukshundklubben (SBK) föddes i samband med första världskriget och fick under andra världskriget sitt nuvarande namn, Brukshundklubben. Ingen annan hundklubb har i så hög grad påverkats av militära behov som Svenska Brukshundklubben. Den militära kulturen är i allra högsta grad fortfarande närvarande i organisationen och då inte bara i form av macho-hen i gröna kläder. Det handlar om en mer djupgående kultur, som pyr ur väggarna, och ledorden är lojalitet och lydnad gentemot auktoriteter – oavsett om dessa auktoriteter har rätt eller fel.

Agility är en idrott där man mäter prestationer baserat på en relativt objektiv bedömning och tidtagning. Agility är också en allmän icke-avelsutvärderande hundsport. SBKs hjärta klappar i första hand för brukset (avelsutvärderande hundsport) och bruksraserna som man har avelsansvaret för. Denna inbyggda konflikt inom SBK ställer ständigt till det. Och vi agilitymänniskor vet att vi hålls som ekonomisk gisslan av en organisation som aldrig kommer att se det vi gör som den viktigaste verksamheten. Trots att agilitymänniskorna är många och kompetenta får vi inte tillträde till rummen där besluten fattas. Jag har sett mängder av exempel på hur kompetenta agilitymänniskor har fått stå åt sidan för någon som har rätt ras och bakgrund (och kön) då det har handlat om styrelseuppdrag. Vi agilityfolk brukar säga att agilitymeriterna räknas av bruksmeriterna när man söker ideella ”tjänster” inom SBK.

SBK är en väldigt homosocial organisation, män väljer andra män som liknar dem själva och kvinnor ”kvoteras” in på att vara just kvinnliga. Få kvinnor inom SBK får någon reell makt och de som får någon måste respektera de patriarkala strukturerna för att få vara kvar. Att fnittra ljudligt och berömma männen är en klar fördel. Till och med att agera en smula, kvinnligt, hysteriskt kan vara gynnsamt.

Härskarteknikerna, som är vanliga inom SBK, riktas ofta mot dem som har kunskap, talets gåva och en akademisk bakgrund. Med andra ord, gentemot dem som man anser utgör ett hot. När jag arbetade centralt inom Brukshundklubben (vilket jag gjorde i fem år innan jag till slut insåg det meningslösa i det) drabbades jag av det mesta av klassiska härskartekniker utförda av sittande förbundsstyrelse:
• Osynliggörande – för det mesta såg/hörde man (männen) mig inte. Kom jag med en bra idé gjorde någon (man) den snart till sin egen.
• Undanhållande av information – antingen fick jag inte mejlen/möteskallelsen, eller så var beslutet redan fattat när jag kom på plats (enligt kallelsen).
Många gånger fanns ingen dagordning till mötena jag kallades till, så jag hade ingen chans att förbereda mig.
• Dubbelbestraffning – när det jag ville genomföra inte gick att genomföra på grund av att jag ignorerades på förbundskansliet sa jag ifrån och fick
veta att jag var bråkig. Om jag lät bli att ligga på fick jag veta att jag inte skötte mitt uppdrag (eftersom det då inte blev utfört).
• Påförande av skuld – allt var naturligtvis mitt eget, och bara mitt eget, fel.

Jag vill i sammanhanget påtala att jag aldrig någonsin, utanför SBK, känt mig mobbad eller upplevt att patriarkatet varit ett påtagligt problem i min vardag. Detta är alltså inte min syn på världen, utan på SBK.

Jag har också jobbat för många ideella föreningar, bland annat för Sveriges Hundungdom och Svenska Kennelklubben (centralt) och jag har aldrig tidigare drabbats av mobbning eller trakasserier. Jag har inte heller avgått från något tidigare uppdrag på grund av frustration över hur organisationen i fråga har behandlat mig själv eller andra. I alla andra fall där jag lämnat ideella uppdrag har det varit för att jag känt mig ”färdig” och velat vidare.

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility, Föreningsliv, Mobbning. Bookmark the permalink.

2 Responses to Kultur och kulturkrockar (SBK kontra agility)

  1. Erica says:

    Jag har börjat läsa här inne och det är en del att sätta sig in i men det jag har läst verkar ju fruktansvärt, speciellt av en organisation som ska vara till för att skapa gemenskap och ett aktivt hundliv tillsammans med andra!

  2. Pälsklingar says:

    Känner att jag upprepar mig, men – bedrövligt!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s