Lita inte på regiondjursjukhuset Strömsholm!

Det är lätt att imponeras av effektiviteten och resurserna på Strömsholms djursjukhus. Men vi är många som har fått erfara att den flotta fasaden inte avspeglar sig i form av engagemang i djur och djurägare i alla fall, tyvärr.

Vill nu berätta min historia. Som unghund drabbades Rasken (kelpie) av en allvarlig öroninflammation som i det ena örat helt enkelt inte ville ge med sig. Efter många, långa och kostsamma utredningar konstaterade hudspecialist Kerstin Bergvall (på Djurakuten i Stockholm) att Rasken INTE var allergisk. Han har stora “fina” öron. Så vad var då problemet? Kerstin hittade det tillslut. En liten fjuttig utväxt i örongången som gjorde att gugget inte kom ut ur örat och öroninflammationen var därför väldigt svårläkt. Problemet med den ofarliga lilla utbuktningen i huden var alltså rent mekanisk.

För att kunna bränna (som jag förstod det) bort hudfliken som var i vägen behövdes särskilda instrument. Därför remitterades vi till Strömsholms djursjukhus. Strömsholm ligger ca 1.5 timmars bilfärd från Stockholm (om man inte räknar med bilköer, vilket naturligtvis är orealistiskt) och operation med uppvak och så vidare skulle ta några timmar. Jag fick alltså ta en semesterdag och körde iväg till Strömsholm. Lättad över att min älskade hund äntligen skulle få hjälp.

Väl på djursjukhuset blev jag väldigt orolig när jag förstod att jag inte skulle få träffa den opererande veterinären. Jag är inte särskilt oroad av mig i vanliga fall men i detta fall hade jag dels frågor och dels var jag orolig för missförstånd då jag hade förstått att den här typen av problem inte var de vanligaste. Jag spenderade den dagen på en sunkig pizzeria i Strömsholm där jag försökte få lite jobb gjort och beställde en Cola i timmen för att få sitta där… Jag var orolig och uttråkad på samma gång och dessutom hade jag kört hemifrån tidigt. Så jag blev ganska trött.

När jag väl skulle hämta ut Rasken fick jag fortfarande inte prata med en veterinär! Dock med en sköterska som sa att det “inte var någon fara med knölen”!? Jag förstod ingenting, vaddå ingen fara? Fick besked att veterinären kunde ringa mig senare om jag hade frågor. Det var bara att betala (dyrt) och åka hem. När veterinären väl ringde visade det sig att hon helt enkelt inte läst remissen ordentligt, så hon hade sövt min hund och inte förstått vad det var hon skulle operera.

Jag var naturligtvis chockad. Pratade med min ursprungliga veterinär Kerstin Bergvall som förde diskussionen med Strömsholm. Jag tyckte naturligtvis att jag skulle ha pengarna tillbaka. (Egentligen borde jag också haft skadestånd och ersättning för resa och förlorad inkomst, men det begärde jag aldrig.) Det hela slutade med att Strömsholms djursjukhus erbjöd mig en ny operation, ifall det skulle behövas, gratis.

Jag gav mig, det var ändå ett erkännande och en form av upprättelse, tyckte jag. Jag hade såklart kunnat åka direkt tillbaka för operation men allvarligt talat var jag djupt chockad över händelsen. Jag drömde mardrömmar om att jag lämnade in hunden igen och veterinären råkade amputera ett ben för han hade blandat ihop pappren och så. Efter diskussion med Kerstin Bergvall försökte vi ett tag till på traditionell väg (urspolning och kortison) och tillslut gav det faktiskt med sig, hyfsat. Men då och då har han haft mindre problem igen och vi har då fått sätta in kortare kurer. Vi har också varit på årliga uppföljningar. Det hela har naturligtvis, utöver att det varit smärtsamt och jobbigt för Rasken, kostat en hel del pengar. Vilket hade kunnat undvikas om veterinären på Strömsholm gjort rätt till att börja med.

I somras började Rasken få problem igen och nu nyligen har han börjat få de “bruna jätteklumpar” som karaktäriserade problemen förra gången en operation var aktuell (jag kan inte beskriva det men det liknar inget annat). Jag kontaktade därför Strömsholm i veckan igen och sa att nu börjar en operation bli aktuell. En kvinna vid namn Anna (som jag antar inte är veterinär eftersom hon inte presenterade sig som det) från kirurgen ringer mig och säger att hon måste kolla upp saker och ting. Hon återkommer och säger att hon måste prata med Kerstin Bergvall men att hon ska återkomma. Efter att hon har pratat med Kerstin Bergvall återkommer hon till mig och säger att det står i journalen att om Kerstin Bergvall säger att Rasken ska opereras så ska han få operationen, men hon har ju inte sett honom den här gången.

Jag svarar att det villkoret har jag aldrig hört talas om och att jag inte ser vitsen med att jag ska vänta lääääänge (Kerstin Bergvall är en kompetent specialist med lång väntetid) betala dyrt för att gå till Djurakuten och få en remiss om något jag redan ser är samma sak som förra gången. Det gör bara min hunds lidande längre och skadar min plånbok i onödan. Anna förstår min poäng och säger att hon ska återkomma. Hon återkommer och säger att okej, jag kan få en tid för undersökning av Rasken på Strömsholm Nästa onsdag klockan 14. Tack, säger jag. Sedan ringer hon igen efter ett par timmar. Hon har pratat med sin chef och denne har kommit fram till att “man inte kan komma med sådant här efter fem år”. Näha. Och vem sa det till mig?

Personligen tycker jag inte att det är det minsta konstigt att det tagit oss fem år att komma till detta igen. Jag har lagt mycket tid, möda och pengar på att hålla örat i chack. Och förutom den jävla utbuktningen har han perfekta öron. Lurar som luftar och är lätta att hålla rena. Vi har haft det under kontroll länge. Och den där hudfliken spelar ingen roll förrän inflammationen växer sig så stor att gugget hamnar under den. Man behöver inte vara veterinär för att förstå detta. Kanske måste man vara veterinär för att inte förstå?

Det som stör mig mest är att jag bara EN gång, och detta i telefon, har fått prata med en veterinär på Strömsholms djursjukhus om detta. Annars har jag varit hänvisad till sköterskor. Eller Kerstin Bergvall. Som jag ju litar på men de på Strömsholm har ju uppenbart inte lyssnat på henne. Därför ville jag inte gå via henne en gång till, de klarar ju uppenbart inte av den typen av informationsöverföring på Strömsholm. Inte ens beskedet att jag skulle få en ny operation fick jag från Strömsholm. Jag fick det från Kerstin Bergvall.

Varför anser man på regiondjursjukhuset i Strömsholm att vi djurägare inte är värda att ödsla veterinärtid på? Hur ofta skulle man operera en människa och vägra denne att prata med opererande läkare? Varför behandlar man alla djurägare som idioter?

Jag har i alla fall lärt mig att man ska begära att få prata med ansvarig veterinär innan man lämnar in sitt djur. Alltid. Kommer aldrig mer att ge mig på den punkten. Tänk om hon hade fått för sig att skära av örat?

/Mija Jansson