Gilla läget, på SBKs Stockholmsavdelning


Det är lätt att gilla läget när man vinner. Särskilt när man tar hem rubbet. 😉 Och lag Gilla läget uppstod just på Stockholmsavdelningen. I en ur agilityperspektiv svår tid, år 2010. Namnet “Gilla läget” var naturligtvis ironiskt (ni har väl läst er Barbara Ehrenreich) inte bara ur generellt agilityperspektiv utan också utifrån perspektivet att vi i dåtid höll på att bli utrotade från SBKs Stockholmsavdelning. Nu löses laget upp (vilket för mig är en sorg) på grund av yttre omständigheter och lite känns det som ödets ironi att vi återigen står under undantagstillstånd på Stockholmsavdelningen och tvingas gilla läget, trots att vi numera har en agilityvänlig styrelse.

Det var en stilig summering vi gjorde i helgen då vi avslutade med två vinster, av två möjliga, på hemmaplan, med lag Gilla läget. Men mest av allt gillar jag att mina lagkamrater är sådana där hundvänner som är de främsta av de bästa hundvänner – nämligen sådana som man nog inte hade träffat om det inte varit för hunderiet och som det hade varit en stor förlust att inte träffa. Ur ett egoistiskt perspektiv (det är det sanna perspektivet, har jag hört):

Helene – du är allt jag önskar att jag var. Eller blir.
Jo – du är som jag. Men närmre verkligheten och därmed så mycket modigare.
Helena – du är väldigt lik vad jag var, men så mycket bättre.

Ni har visat mig offantligt stöd. Tveka inte att hojta om jag kan göra något för er. Det gör jag gärna. Vad som helst. När som helst. ❤

Helgens tävlingar var helt enkelt inte sanna. Så här såg det ut på lördagsmorgon:

(Foto: Dorota Anglart)

I Solna var snön runt 10 cm hög på sina ställen och träd hade blåst omkull över gångvägarna (de ligger fortfarande där, i skrivande stund). Det gick helt enkelt inte att genomföra tävlingarna på lödagen, de ställdes in.

På söndagensmorgon inledde jag tävlingarna med att säga:
– Välkomna till denna gudsfögätna tävlingsplats.
Så var det verkligen. Snö blandades med lera, men det var tävlingsbart, i alla fall. Under dagen övergick snön mer och mer i lera och till largelagen var det riktigt jävligt underlag, men vi hade i alla fall tur med vädret i form av sol i skyn. 🙂

Jag låter Sara Dahlstedet illustrera söndagen:

Foto: Amelie Ramsten

Själv kom jag till klubben iklädd Haglöf-uniform: kängor, jacka och mössa. Så klampade jag runt i leran som funktionär. Men framåt eftermiddagen då det var dags för large att köra bytte jag uniform. Den förra var för varm. 😉 Så agility körde jag i Dita-skor, långkalsonger och lag-smiley-t-shirt. Det du! 🙂

Gilla läget! (…så länge det inte går att påverka.)

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility. Bookmark the permalink.

One Response to Gilla läget, på SBKs Stockholmsavdelning

  1. Tina says:

    Vad jättefint du skriver om dina vänner – jag blir rörd och glad, när jag läser – underbart!
    Stort Grattis till vinsten och, långkalsingar eller inte, jag är mest imponerad av att ni inte ramlade och slog ihjäl er i kleter som måste ha varit på banan på söndagen!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s