Långhopp och så mycket mera


I torsdags var jag och Eva Marie (som, helt otippat 😉 , skrivit en mycket trevlig blogg om det hela) hos Veronica Bache på långhoppslektion. Det hela började för min del med att jag läste Veroncias nybörjarbok och blev väldigt intresserad av hur hon grundtränar långhoppet. Tänkt och gjort, med viss fördröjning, jag och Eva Marie bokade en långhoppslektion med Bache!

Långhoppslektionen bestod till stor del av handlingsövningar på långhopp. Det jag kanske mest av allt tog med mig är att jag faktiskt bör vara lite tidigare med signalerna på långhopp än på hopp. Självklart krockar mitt handlingstänk lite med Baches där då jag undviker både stolpar och pre-cue. Men det hindrade inte lektionen från att vara givande även på detta plan – det är ju ändå, för oss alla, resultatet som räknas.

En annan, mer generell handlingsgrej som jag tog med mig och som VERKLIGEN är tänkvärd var detta med planering av gas och broms. Jag, och jag vet att andra gregorianer har lite av samma problem, hamnar lätt i att springa till våra positioner, liksom. Tidigare har jag (och Helene) diskuterat detta i termer om att “hålla kontakt” med hunden. Men Bache fick mig att förstå att det handlar om något helt annat, och mindre flummigt, nämligen att det ryckiga rörelsemönstret från handlern som springer och stannar, springer och stannar ger ryckiga rörelser från hunden. Det blir helt enkelt mindre flyt. Och man riskerar att skicka iväg hunden i för stora svängar när man väl rör sig. Bache förespråkade helt enkelt mindre tempoväxlingar – spring mindre så slipper du liksom stå still sedan. “Det är inte alltid en fördel att vara först.”

Visserligen är inte heller detta (med flytet och att ge hunden väg) någon ny kunskap för mig men det var en aha-upplevelse i sammanhanget. Och det är alltid skönt att höra framgångsrika förare, som anses vara offensiva berätta att det hela först och främst handlar om planering. Intressant var också att jag fick beröm, även av Veronica, för mina bakombyten. Det är många som sagt att de är välplanerade och offensiva vid det här laget så det börjar jag ta till mig som en kul sanning. 🙂

Vad gäller själva långhoppet så klarade Rasken övningarna ganska bra, men i den allra sista övningen, där man skulle framförbyta på ett sätt så att själva långhoppet blev en flick hade han svårigheter. Som han dock löste på ett par försök! 🙂 SÅÅÅÅÅ häftigt! Det slog mig att långhoppet är rätt så likt slalom på så sätt. Och han hade samma problem med det i början, skillnaden är väl att med långhoppet har jag inte tränat det lika strukturerat. Men det gör Bache. Hon berättade att med gamla Joplin hade hon till och med, EN gång, bara för att testa, skickat henne på hindret “bakifrån”. Och Joplin fattade! Tänk vilken grej!

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink.

One Response to Långhopp och så mycket mera

  1. Åsa says:

    Långhopp är jag totalt urkass på att träna. Med smallhundar har det liksom aldrig behövts, där har det aldrig varit speciellt långt liksom. Kanske får bli ett vårprojekt. Förresten skönt att få en dos AHA-upplevelse mellan varven.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s