Vad skulle kunna få en husse att byta väg?


Det kan inte bara vara jag som har mött dem. Hussarna som till varje pris ska gå “rakt fram” vid hundmöten på promenaden. Även när det uppenbart inte är en bra idé. Och särskilt när det är deras hund som är det stora problemet.

I fredags, på en helt vanlig hundpromenad ganska sent på eftermiddagen mötte jag en sådan husse igen. Jag kom gående på en plats vid Huvudsta strand som är rätt så besvärlig att mötas på. Det är nämligen en bergvägg åt ena hållet och ett “stup” (nåja, en brant sluttning i varje fall, ganska hal och farlig i regn) åt andra hållet. Eftersom jag vet att det kan bli besvärligt kopplade jag Rasken redan innan den aktuella passagen. När jag såg att vi skulle få möte kopplade jag även Råttan.

Det mötande ekipaget, som ännu inte kommit fram till passagen där det inte går att vika av åt sidan vid möte, bestod av en äldre herre med en Keeshound i flexikoppel. Längst ut i flexikopplet var den, den skällde och tuggade fradga (nåja, den skällde i varje fall). Det spöregnade. Jag hade verkligen ingen lust att vända och gå en ganska lång väg tillbaka för att slippa mötet. Så jag ropade till gubben (nåja, kanske en man i “sina bästa år”): – Vill du vara snäll och stanna så att vi kan komma förbi? Det kändes som att han ökade farten (nåja, han stannade i varje fall inte). Till slut var vi ett tiotal meter ifrån varandra. Jag vrålade: – STANNA! så att det ekade i regnet. Mannen med stort M tog naturligtvis inte order från en kvinna. Han gick RAKT på. Så att vi krockade. Keeshounden var inte så kaxig när den väl kom fram, när Råttan visade garnityret flydde han, framåt så långt flexikopplet räckte. Rasken blev rädd och flydde han också. Så att jag tappade Råttans koppel. Det blev lite tumultartat när jag skulle få tag på det igen men Keeshounden gick aldrig mot Råttan och hon aldrig mot den. Rasken skällde. HÖGT.

Gubben skällde också. Han skulle ringa polisen, sa han. Jag frågade vad han skulle säga till dem? Det hade han inget riktigt svar på. Mer än att mina hundar var livsfarliga. Och så var han tydligen med i en bostadsrättsförening i området, där man (på förekommen anledning kan man ana) hade tagit beslut om att man skulle GÅ ÅT SIDAN vid hundmöten. Jag påpekade att det ju var en jättebra idé och frågade varför han inte kunde tänka sig att göra det själv? Det hade ju löst vår situation. Helt och hållet. Men då påpekade han att det ju inte var HAN utan JAG som skulle gå åt sidan. Han hade inget svar på frågan jag ställde sedan – om jag skulle klättra uppför eller nedför med livet som insats? Det var ju han som befann sig där det gick att gå åt sidan.

Vi avslutade mötet med att jag släppte efter lite på Raskens koppel så att han tog ett par steg mot dem. (Ja, det var lågt.) Sedan släppte jag lös mina hundar och gick hem.

Och så funderade jag på, vad det är med manligheten, liksom? Han tyckte uppenbarligen att mina hundar såg livsfarliga ut. Jag signalerade att jag inte trodde att mötet skulle gå lysande. Hur kan det då vara värt att krocka?

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Diverse hunderi. Bookmark the permalink.

5 Responses to Vad skulle kunna få en husse att byta väg?

  1. Tina says:

    En del människor – kanske speciellt hussar faktiskt, är nog faktiskt lite bråknödiga ibland tror jag, och de mår liksom bra av att få skälla på en matte och gärna säga att matten är helknäpp och hundarna livsfarliga, gärna hota med någonting konstigt och gapa om någon lag eller bestämmelse som de på något sätt tycker att matten in te följt (om hussen följer dem är helt ovidkommande)… märkligt, men det händer – inte ofta, men när det händer står jag lika frågande varje gång.

  2. Gudrun says:

    Och då har du ju ändå stor hund. Jag hatar sådana där möten, för jag är livrädd att mina kaxiga terrier ska bli ihjälbitna när de inte förstår bättre, går ihop och svarar upp mot en större hund som förs av en förare som helt klart inte har någon koll. Bra att du som erfaren och betrodd largehundsförare bloggar i detta obehagliga ämne. Fler inlägg, tack!

  3. Annie says:

    Vad skulle hända om du hade klicker och det bästa godiset redo och klickade samt matade dig förbi Hussen?
    Min egen erfarenhet av liknande möten säger mig att jag kan bara göra något åt mitt eget och min hunds beteende. Inte lära/uppfostra folk och fä i min omgivning. Det spar jag både kraft, energi och tid på..
    Efter att i snart 6 års tid promenerat med ca 8 hundar samtidigt på stockholms innerstads trottoarer har jag lärt mig att det bästa jag kan göra för hundarna är att lära dom hantera situationer som man egentligen tycker aldrig skulle uppstå. Att få dessa situationer att bli riktigt lönsamma för hundarna. Jag kan inte få folk att förstå att man inte kan släppa fram sin hund och hälsa på mina tio hundar i koppel eller lära folk att ha ett artigt hundspråk genom att flytta över hunden på andra sidan och ta en liten båge förbi oss eller att visa hänsyn och låta oss passera vid ställen där det helt klart inte finns plats för alla att mötas på. Däremot kan jag lära mina hundar att det inte är något att bry sig när det kommer en “galen” hund som skäller och sliter i kopplet och kommer rakt mot oss, ” galen” hund betyder godisregn… Jag har betett mig på alla möjliga vis i liknande situationer. Det allra bästa resultatet har jag fått så länge jag själv håller mig lugn och visar med hela mitt kroppsspråk och en röst som förmedlar att vi verkligen inte bryr oss om den andra hunden( även om jag tycker att den andra hundägaren är en riktig inkompetent människa utan vett i skallen). I bästa fall sänder det ut lugnande signaler och hjälper även den andra hunden att ta mötet på ett bra sätt och värsta fall är jag beredd på att försvara mina hundar.
    Det kommer alltid finnas männsikor runt omkring en som skiter i att ta hänsyn eller helt enkelt inte förstår vad deras handling får för konsekvens. Jag tror att jag gör min hund en tjänst att lära henne så gott det går att hantera dessa situationer..
    Jag gillar att rigga likande scenarios som ditt hundmöte, med figuranter som man känner så man har kontroll på så många faktorer som möjligt och kan träna med olika störningar… Jag ställer om du vill 😀

    By the way.. har även mött ett flertal mattar som beter sig på samma sätt. Dom blir lixom kränkta av att man ber dom t ex stanna, inte komma nära, inte låta sin hund hälsa etc Jag har tillochmed blivit kallad djurplågare för att hundarna inte får hälsa. Suck.

    • Mija says:

      Jag har tränat hundmöten med klicker och godis och det är därför mina hundar uppför sig tillräckligt exemplariskt för att folk ska våga släppa fram sin hund ända fram… Men när de gör det tackar jag min lyckliga stjärna för att jag inte står med klicker och godis i näven. Det skulle mina hundar nämligen vakta med sitt liv. Klicker och godis är alltså ingen lösning.

      Jag skulle också gärna träna detta med figuranter… men det har inte funkat så bra de gånger jag försökt. När Rasken gick på vardagslynadskurs slutade han på djursjukhuset tre gånger. De första två för att han blivit attakerad på träningen och den sista för att han tyckte att anfall nog är bästa försvar. Sedan dess har jag tänkt att det bästa jag kan göra är att skydda min hund….

  4. Annie says:

    Fy f-an vilken tråkig upplevelse för honom på kursen. Helt otroligt ju… Stackars Rasken 😦
    .Förstår att du tänker som du gör.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s