Vilka tjänar på att agilityinstruktörslärarutbildningen inte blir av? – RÄTTELSE


Som ni som läser den här bloggen vet har jag, efter mycket möda och stort besvär, fått finansiering till A3-utbilningen, första steget av två, för att bli agilityinstruktörslärare. Om man går en tvådelad utbildning, som dessutom är rätt dyr, finns det anledning att tycka att steg 2 ska komma inom rimlig tid efter steg 1. Lr?

I vintras, när A3-utbildningen var klar, fick vi höra av lärarna att allt var klart för sista steget i utbildningen, och vi fick höra datum. Problemet var bara att det krockade med Folksam-cup (var det väl?) så de skulle flytta en helg. Sedan “dog” alltihop. SBKs kansli meddelade i våras att kursen skulle annonseras senast den 1 september.

När jag i oktober kontaktade utbildningsansvarig (på kansliet) Anne-Marie Folkesson fick jag veta att de “jobbar på det, det är inte bortglömt”. Jag frågade då vad /fan/ de jobbar på, allt var ju klart redan på vintern, utom möjligen datum. Detta mejl har jag inte fått besvarat…

Jag började då fundera på vem som faktiskt tjänar på att det aldrig blir någon lärarutbildning? För man kan nog säga aldrig i det här läget. För i typ tio år har den senaste lärarutbildningen varit under utveckling. Ett par lärare blev “till” under pilotutbildningen i mitten av 00-talet, annars har ingen examinerats. Och… vem tjänar på det?

– SBK centralt tjänar givetvis på detta kortsiktigt efter som de lägger ut en del pengar för utbildningarna (pengar de tagit in för att hålla dem så moraliskt sett borde det finnas öronmärkta sedlar…)

– De agilityinstruktörslärare som är verksamma idag (varav flera är lärare på instruktörslärarutbildningen) och som vill försörja sig på detta har naturligtvis lite att vinna på att utbilda konkurrenter.

– I den ganska korta förlängningen ser man också att bristen på agilityinstruktörslärare faktiskt gynnar alla agilityinstruktörer som vill försörja sig just som sådana.

RÄTTELSE: Någon har tydligen missuppfattat avslutningen på det ursprungliga blogginlägget på ett sätt som inte helt kan anses vara läsarens “fel”. Så jag vill därför tydliggöra att jag känner till att det finns både lärare och elever till den tänkta lärarutbildningen som hört av sig till kansliet och bett att erfoderliga beslut fattas. Ingen av oss får några svar.

Konsekvensen av SBKs förhalning av detta är alltså att privata enterpenörer gynnas och lokala SBK-klubbar missgynnas, ekonomiskt. Och det måste väl vara något slags “tjänstefel” av ansvariga på SBK? (Vilket är lite svårt att utreda vilka de faktiskt är eftersom väldigt få vill ta ansvar för detta.)

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility. Bookmark the permalink.