Jag var stolpe-ut-smurfen på de härliga tävlingarna i Bollnäs


Helgen har spenderats på Bollnäs BK där det har arrangerats hela fyra officiella tävlingsklasser per dag. Kan det bli bättre? 🙂 Arrangemanget var i det närmaste perfekt, ska man önska sig något vore det väl sovmorgon – det flöt ju ändå på så grymt bra att man hade haft tid med det. Förutom att Bollnäs BK verkligen nejlade arrangemanget så måste man säga att det var genuint trevlig stämning dessutom. Och köket serverade tre (!) olika alternativ på lagade mål mat varav ett vegetariskt och ett gjort på nötkött! 🙂 Banorna var ingen större utmaning men agility är ju alltid svårt att få till. Med tanke på att det var många lopp och dessutom många som jagade sista SM-pinnen tycker jag det var bra tänkt av domarna, även om det rent agilitymässigt egentligen blev lite “ointressant”. Själv hade jag svårt att få till något i helgen. Det blev liksom stolpe ut…

Råttan hade en dålig-kontaktfälts-helg, tyvärr, annars gick hon fint, generellt. Något bryt-lopp hade hon såklart och sista loppet var hon alldeles för trött. Surast var nog att jag körde bort ett par lopp där hon gick riktigt bra. 😦 Kuligast var att vi fick en hopp-pinne i Hoppklass 3 B på lördagen! 🙂

Raskens agilityklasser var en lite tråkig historia. I första klassen försökte jag köra med våra lite smygiga kontaktfält men driva på däremellan. Jag gjorde det bra, och vi kom på femte plats. Jag är trött på att komma femma. I nästa klass ville jag se vad det räckte till utan de där smygiga avslutningarna och bestämde mig för att trycka på och släppa honom från kontaktfälten så fort han smugit dit framtassarna. Sagt och gjort! Vi körde på, gjorde inga fel och hade klassens bästa tid! Men tyvärr fick vi en femma på balansen, trots hans extremt tydliga kontaktfält!? Antagligen för att han “skuttade” när jag sa “ok”. Men det var faktiskt den värsta felbedömning av kontaktfält jag varit med om. Ingen tvekan om att han var TYDLIGT på.

Att vi borde ha vunnit den där klassen motiverade mig i vart fall till att försöka sätta punkt för våra taskiga avslutningar – han har ju i vart fall bra driv nu. Jag inbillar mig att jag kan få det genom att vara tydligare med att det som gäller är att stå still i position. Det går inte att missförstå. Och så kan jag driva på mer om jag kan lita på att han nitar. Sagt och gjort, jag ändrade kriterierna på söndagsmorgonen. Naturligtvis blev det frivillig disk i första agilityklassen – Rasken visste ju inte att jag hade ändra kriterierna. 😉 Men i andra skötte han det godkänt. Tyvärr en rivning i det loppet, beroende på flick när han tittade på mig från ett kontaktfält.

Raskens hoppklasser var verkligen stolpe-ut. I första loppet satte jag en linje fel, det blev flickish och en ribba föll… I andra loppet (som var ASKUL att köra!) misslyckades jag med ett tvingande framförbyte. Tredje hopploppet nollade vi faktiskt, men jag tappade honom i en sväng på grund av dålig koordination – placering 8. Sista hopploppet var kanon till en 180-graders sväng innan upploppet där han svängde för tigth och kom mellan hindren (one in a million…) Sedan hände något riktigt, riktigt tråkigt. Precis före sista hindret nitar Rasken – en irländsk terrier (som Rasken tidigare haft anledning att vara rädd för på Stockholmsavdelningen) befinner sig, och gör ett mindre utfall mot banan, precis på/vid belöningsrådan. Rasken vågar inte ösa i mål. 😦 Jättetrist avslutning på en rolig helg. När terriern avlägsnats körde jag i varje fall en frivillig disk och tog om upploppet – och då var det fullt ös i mål! 🙂

Om man ska säga något positivt så var jag och Rasken rätt så stabila på dessa mindre utmanande banor. Vi hade alltså två disk (den ovan och en annan frivillig, där jag tog om balansen trots att den inte generat fel och resten av loppet var felfritt), två nollor och fyra lopp med fem fel (varav ett lopp egentligen var felfritt). Det är ändå en rätt så hög lägsta nivå.

Vi hade i helgen trevligt resesällskap i from av Emma och Borat. Emma, som har haft lite kämpigt med banalysen, verkar ha trivts på helgens lite lättare banor och hon och Borat utförde stordåd – flera SM-pinnar, agilitycert och hoppchampionat! Jättegrattis! Och tack för trevligt och kul sällskap i helgen. Grattis också till Anna och Juni som vann och tog sitt första agilitycert! 🙂

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility. Bookmark the permalink.

One Response to Jag var stolpe-ut-smurfen på de härliga tävlingarna i Bollnäs

  1. Gudrun says:

    “Nejlade” – underbar nysvenska! Det bästa du någonsin har skrivit!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s