Är att förfölja mig verkligen värt att SBKs Sthlmsavd går i konkurs?


En nära klubbkompis ställde för ett par dagar sedan frågorna:
– Vad vill vi egentligen med den här klubben (Sthlmsavd)? – Vad är det bästa som kan hända? – Vad vill du, Mija?

Jag svarade, nästan lite för fort:
– Att de ska sluta förfölja mig så att vi kan ägna oss åt något vettigt.
…och sedan…
– Och så tycker jag vi kan skippa stugan och andra onödiga utgifter och bara köra på det som verkligen behövs för att träna hund – belysta planer, toaletter och något litet teoriutrymme.

Jag tänkte att jag skulle försöka förklara hur det känns att vara förföljd på det här sättet och under så lång tid. Men det är svårt. Jag vet inte om problemet är att jag inte har tillräcklig kontakt med mina känslor eller om jag bara har svårt att sätta ord på dem. Men det är i alla fall fruktansvärt obehagligt. Sammanfattningsvis har jag nu full förståelse för de människor som tar sina liv efter att ha drabbats av dylika grupp-processer av människor som saknar empati och/eller inre dialog. Själv är jag inte särskilt självmordsbenäget lagd. Som tur är, för det hade redan varit dax att hoppa framför tåget.

Vad gäller klubben så är det helt enkelt så att det här inte fungerar. Som den senast avgångne ordföranden, Patrik Svenneborg, skrev när han avgick i tisdags:

När jag sedan tog över ordföranderollen på det extrainkallade årsmötet trodde jag att vi skulle kunna få kontroll på det hela, men det visar sig mer och mer att utan eldsjälar så drivs inte denna förening vidare. Tyvärr återkommer diskussioner om Mija Jansson hela tiden och det enda som medlemmarna tycks vara intresserade är att styrelsen skall lägga huvudsaken av sin tid på henne.

Det är alltså så illa att de som inte vill lägga all sin tid åt att snacka skit om mig känner sig nödgade att avgå! Nu är ju ovanstående uppenbart inte riktigt sant, det är inte vad alla medlemmar vill. Men ni som tyckt det varit bra att Patrik försökt ägna sig åt verksamheten har nog kanske inte hört av er dagligen och sagt att ni är nöjda? Antagligen inte.

Patrik är inte den enda som har avgått. Så har även klubbens sekreterare, efter att det stod klart att hon ensam hade tagit det felaktiga beslutet att offentliggöra brev där jag smutskastades som bilaga till styreleprotokoll (beslutsunderlag ska inte offentliggöras enligt SKKs riktlinjer). Avgått har också en revisor gjort. Varför fattar jag inte, men det var i samma veva. Väldigt tråkigt, som revisor lär man väl sitta kvar om man är missnöjd!?

Slutligen har klubbens kassör avgått. Somliga hävdar att det är mitt fel. Så jag tänkte publicera den ENDA konversation jag har haft med denna kassör, som jag tills för någon vecka sedan betraktade som en bra tjej. Här kommer mejltråden med ämne “Hej!”:

9 september kl. 09.57:

Jag skulle bra gärna vilja veta vad du har för skäl att inte rekommendera mig till internationell domarutbildning i agility? En sak du vad jag förstår inte vet något om(?)

/Mija Jansson

13 september kl. 15.36:

Hej Mija,

Mitt beslut om att inte rekommendera dig baseras på det jag vet om dig som person och hur du agerar. Jag kan inte stå för att du agerar korrekt i tävlingssammanhang internationellt när jag inte anser att du agerar korrekt på din egen hemmaklubb utanför tävlingarna. Och då menar jag inte att du inte är kompetent nog, utan jag menar att det finns risk för smutskastning, förhastade slutsatser och blogg-skrivande om det skulle bli en dispyt mellan dig och t ex en tävlande.

Hälsningar

13 september kl. 16.18:

Hej.

Jag har varit domare i 10 år. Jag har hamnat i massor av dispyter med tävlande (det gör man som domare). Jag har ALDRIG någonsin bloggat om detta. Det vore inte etiskt korrekt. Din slutsats att jag skulle göra det som internationell domare är verkligen omöjlig att förstå. Dessutom – i ett så viktigt beslut skulle du ju faktiskt kunna läsa på. Min blogg är offentlig i alla inlägg utom ett med privata semesterbilder. Kan du någonstans hitta någon text om någon dispyt med någon tävlande? Nej. Alltså har du inte fattat ditt beslut på korrekta grunder. Och varför skulle jag göra det som internationell domare om jag inte gör det som nationell domare?

Nej, för mig luktar detta mobbning, lång väg. Du är arg på mig för att jag berättat för världen om den allvarliga förföljelse din kompis Sandra utsatt mig för – och nu försöker du bestraffa mig för det. Sann SBK-anda.

/Mija

Så var det med det. Sedan avgick kassören, eftersom hon inte vill “försvara sig” mot mig. Ursäkta mig men om man går med i en styrelse och tar kontroversiella beslut får man väl räkna med att få motivera och försvara sina beslut? Om man då kommer med en “motivering” som bara är en spekulation om vad en annan männsika skulle kunna göra fel, utan några som helst belägg, och detta drabbar människan i fråga – räknar man inte då med att motargument presenteras? I sådana fall ska man nog inte vara förtroendevald i en idéell organisation. I en idéell förening ska styrlesen INTE bestämma över medlemmarna. De ska vara medlemmarnas förlängda arm. Och jag tror faktiskt inte att det är majoriteten av medlemmarna i SBKs Stockholmsavdelnings mening att styrelsen ska ägna sin huvudsakliga tid på att mobba och förfölja mig.

Lyssna på vad avgående ordförande skriver:

Tyvärr återkommer diskussioner om Mija Jansson hela tiden och det enda som medlemmarna tycks vara intresserade är att styrelsen skall lägga huvudsaken av sin tid på henne.

Du som tyst står och ser på när de mobbar och trakasserar mig – är det värt att klubben går i konkurrs? Pengarna räcker ett drygt år till. Vakna, skärp dig och… säg ifrån!

Kram Mija¨

ps. Varmt lycka till Gunvor, för tillfället ordförande i SBKs Stockholmsavdelning

Advertisements
This entry was posted in Föreningsliv. Bookmark the permalink.

7 Responses to Är att förfölja mig verkligen värt att SBKs Sthlmsavd går i konkurs?

  1. Undrande! says:

    Om nu styrelsen inte klarar av sina uppdrag pga. vuxenmobbing och förföljelse mot dig, Borde inte du anmäla intresse för att ta över ordförande posten!
    Följt din blogg samt styrelsens olika tillhandahavanden.
    Även kontakt med vissa medlemmar, så jag tycker att jag har rätt bra koll! Känns som om du inte hade fått en endaste röst för att ta över den posten!
    Känns som du tar dig själv på för stort allvar och inte inser konsekvenserna av din påhopp på i stort sett alla i styrelsen samt 2 som har hoppat av innan som har angett dig som en stor orsak till att dom slutat!
    Men men hoppas poletten trillar ner och du inser att du är riktigt dum i huvudet och blåst!!

    • Mija says:

      De två andra styrelsemedlemmar, förutom ordföranden, som har hoppat av har, enligt uppgift gjort det för att de inte vill “försvara sig”. Fast egentligen har ingen bett dem att försvara sig. Till skillnad från dig, anonyma “debattör”, står jag för vad jag tycker och jag går INTE till personangrepp. Jag har alltså (som synes ovan) inte skrivit att de är dumma i huvudet och blåsta eller dylikt. Jag har ifrågasatt deras beslut och sina beslut måste makthavare faktiskt kunna och vara beredda att försvara!

      Makthavare som på sin post ägnar sig åt mobbning av enskilda människor borde inte bli så förvånade när detta ifrågasätts.

      Som det nu står till på Stockholmsavdelningen finns i princip två läger – vi som vill bedriva hundverksamhet och de som vill sitta i stugan och prata skit, bland annat om mig. Jag hoppas att de senare bara lägger av och hittar någon annanstans att hänga och att ägna sig åt häxjakt.

      Om du fortsätter skicka anonyma inlägg hit kommer jag att ta bort dem och stänga bloggen för icke-modererade kommentarer.

  2. Känns som att många av SBK:s Sthlms.avd:s medlemmar redan röstat på Mija som ordförande, i Solna agilityklubb! Känns som att du har rätt så dålig koll!

  3. Mija says:

    Hundsport, sidan 69:

    Vi är avundsvärt privilegierade att vi i vår del av världen är fria att säga vad vi tycker utan att riskera livet, förföljelse eller fängelsestraff.
    Men med varje rättighet följer alltid skyldigheten att ta personligt ansvar så att rättigheten inte missbrukas.
    Det finns således någonting som vi alla kan göra för att motarbeta såväl vansinnesdåd som det i Norge och småkäbbel och illvilliga rykten i hundvärlden: ifrågasätt det du hör, sök källan och göm dig ALDRIG bakom anonymitet utan ta ansvar och stå för vad du säger och gör.
    Om alla hade gjort det hade Anders Behring Breiviks idéer sannolikt aldrig vuxit sig så starka.

  4. Katarina Holmér says:

    Yttrandefriheten är ett privilegium man ska värna om. Men kan man inte stå för vad man tycker utan måste gömma sig bakom en anonym avsändare så har det man säger ganska litet till noll värde och än mer om det gäller personliga påhopp. Tråkigt MIja att höra att du är utsatt för mobbning. Det är du definitivt inte värd och jag hoppas att denna soppa, som jag inte är insatt i eller förstår mig på hur det kan förekomma i vuxenvärlden och på förtroendeposter i en betydelsefull organisation, får ett slut och du kan ägna dig åt det som har betydelse och är positivt här i livet. Stå på dig, ge dig inte och alltid med stil, ansvar och medkänsla!
    Katarina

  5. V says:

    Jag tycker att motiveringen för att inte rekommendera dig till domarutbildningen är den tarvligaste och dummaste motivering jag någonsin hört talas om. Jag hoppas verkligen att du kan få någon bättre person att kunna rekommendera dig. Någon som vet hur landet ligger och som sett dig döma.

    Jag har noll koll på allt som händer på stlmsavdelningen och på vilket sätt du är involverad i det. Det enda rådet man kan ge dig är att fokusera på det du kan påverka och skita i idioter och gamla tanter (IOGT).

    Det låter som du har en bra roll på SoSu.

    Min pappa sade något minnesvärt till mig när jag blev påhoppad av en person som jag blev riktigt arg och ledsen på. Personen smutskastade mig inför folk, skickade hotbrev och uppförde sig illa. Min pappa sade då: “Lägg ingen energi på henne. Svara bara sakligt och lugnt när hon ger sig på dig in public. Tids nog kommer sanningen ikapp och folk förstår vem som är den riktiga idioten”.

    Som tur är följde jag rådet och höll mig från att börja slåss (jo, jag blir jävligt arg när folk är orättvisa).

    Vad jag förstår blir du mobbad vilket jag tycker är FÖRJÄVLIGT.
    Försök nu att lägga tid på det som ger dig positiv energi, om det går!

    KRAM V- domarkollega och agilityvän

    • Mija says:

      Tackar, V! 🙂 Du behöver inte oroa dig för formalian. 😉 Jag hade naturligtvis inte lagt alla ägg i samma korg och jag har fått jättefina rekommendationsbrev från Storstockholms Hundungdom och Östrasvealands Hundungdom. Dessutom fick jag faktiskt rekommendationen från Stockholmsavdelningen, majoriteten av styrelsen röstade för även om några personer (som mycket riktigt helt saknar agilitykompetens och inte har sett mig, troligen inte någon annan heller, döma) och från SBKs Stockholmsdistrikt. Så de stoppar mig inte. Kramkram

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s