Vuxenmobbning är bara så… lågt


Hade hoppats och trott att nästa “föreningsblogg” skulle bli en rakt igenom positiv sådan. För BÅDA våra motioner gick igår igenom på SBKs Stockholmsavdelnings höstmöte! Det innebär att de har en riktigt god chans att nå kongressen! Tyvärr har mobbningen av mig tydligen tagit ny fart, så jag fick annat att skriva om…

Jag tror att det som gör att jag verkligen tappat all respekt för mina mobbare är det faktum att de är vuxna människor. Barn kan vara elaka utan att förstå. Vuxna får faktiskt skärpa sig! Även om de är avundsjuka.

Några av de saker Stockholmsavdelningens sekreterare har ägnat sig åt i sin operation “mobba Mija” på sista tiden:

– Hon har offentliggjort ett brev där andra människor smutskastar mig.
– Hon har undanhållit information som hon, som förtroendevald, skulle skicka ut till vissa grupper, men hon “glömmer” konsekvent mig.
– Hon har, vid flera tillfället, aktivt plockat bort mig från sändlistor där andra lagt till mig från början.
– Hon har reserverat sig mot beslutet att rekommendera mig till internationell domarutbildning, utan att ange några skäl därtill.
– Hon har pratat skit om mig, inför de andra deltagarna, på höstmötet igår.

Det här är givetvis inte det minsta ok. Men vad fan gör man?

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility, Föreningsliv. Bookmark the permalink.

6 Responses to Vuxenmobbning är bara så… lågt

  1. Brottas aldrig med grisar. Du blir skitig och de gillar det.

    • Mija says:

      Jo, fast det är karaktärsdanande på något vis. Numera identifierar jag mobbning mycket snabbare till exempel. Har aldrig varit mobbad i den “vanliga” världen, så jag tror det är nyttigt att pröva på.

  2. Gudrun says:

    Avundsjuka? Fattar inte riktigt (antagligen för att jag är dåligt insatt).

    • Mija says:

      Rätt, Gudrun, ett löst antagande från min sida. Men jag tänker på det där med domar-rekommendation, till exempel. Hon vet att jag är kompetent för uppgiften. Men de väljer att inte rekommendera mig bara för att jävlas och sätta käppar i hjulen. Då tänker jag att man är avundsjuk och missunnsam? Men det är såklart bara en hypotes.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s