Huvudsaken är att de har roligt


…hundarna alltså. I agilityn tycker jag alltid det är skitirriterande när folk försöker “trösta mig” med att mina hundar i vart fall öser och tycker det är kul fast resultaten ibland uteblir. Men efter dagens lydnadstävling är jag verkligen benägen att hålla med.

Råttan blev “påhoppad” av en säkert, från början, vänligt inställd Flat-hane. 😦 Och hon tappade helt gajsten. Hade jätteångest, ville bara vara med mig. 😦 Otroligt jobbigt! Ännu jobbigare var att inse att, särskilt med rutan och dumrutan, det bara var väldigt mycket värre än vanligt men ändå – ångestsymtom, som vanligt nu för tiden. 😦

Det var då det slog mig med full kraft – antingen har vi kul eller så skiter vi i det här. Det är väl egentligen ingen av oss som har roligt för tillfället. Jag ångrar att jag anmält till lydnadstävlingar istället för närliggande agilitytävlingar (tur i oturen att jag har så dålig rygg just nu att jag ändå inte skulle ha klarat av att köra alla agilitytävlingar). Råttstackarn har ångest. Hon är inte trygg och hon är inte motiverad.

Detta ska det bli ändring på.

TRYGGHET tror jag att jag kan skapa genom att träna mer helheter. MOTIVATION genom att belöna bättre och, fortfarande, mycket. För att KOMBINERA att träna trygghet i helheten och motivation i delarna gäller det att kunna träna tävlingsmässigt och kunna belöna så att det gynnar nästa del och framtida prestationer. Tror jag.

Eller… jag vet. Och jag tänker se till att lyckas. Från och med nu har vi ett enda övergripande lydnadsmål, som överskuggar allt annat: att ha kul! Och jag menar det!

För ärligt talat. När mina hundar står på startlinjen i agility kan inte vilda hästar stoppa dem från att VILJA iväg (Råttan kan man inte stoppa från att sticka heller). Rasken, som blev påflugen av en funktionär i målgången på Bro-Håbos tävling i somras, har börjat med ett nytt trick sedan dess – har jag upptäckt. Om han tycker att belöningsburken är väldigt nära någon människa tar han iväg den till en bättre plats! För att han är på bra humör när han kör agility och även om han blivit skrämd i en situation så kommer han över det och löser situationen! Råttan är knappast en mentalt sämre hund. Tvärtom. Så den enda anledningen till att hon hinner bekymra sig om omgivningen är naturligtvis att hon helt enkelt inte är tillräckligt motiverad. Eller högt i drift, som SBKaren skulle säga. Kort sagt – hon har inte roligt på planen. Och det måste vi få bukt med!

På agilitytävlingen igår uteblev i alla fall inte resultaten. Jag tog tre av fyra möjliga SM-pinnar (varav vi hade behov av en – Råttan i agilityklass) och i agilityklassen tog vi två pallplatser.

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility, Bruks och lydnad. Bookmark the permalink.

8 Responses to Huvudsaken är att de har roligt

  1. Åsa says:

    Bra inställning! Hoppas det löser sig för dig och Råttan.

  2. Anna & Juni says:

    Det är lätt att tappa bort sig och glömma det där med att ha roligt. Hör av dig om du behöver sittande i grupp-partner.

  3. Veralus says:

    Rätt!

  4. Jo says:

    Helt rätt tänkt! Det är ju ändå så att man nånstans håller på med det här för att det är lite kul att kasta boll 🙂

  5. toktassarna says:

    håller med! Lovis som är rätt så rädd för folk har stuckit från lydnadsplanen… På agilitybanan däremot har hon nog aldrig märkt att det är fler än jag som tittar på henne 🙂

  6. Grattis, va kul! 🙂

  7. Anja Lehtiö says:

    Hade liknande problem med Pray i vallningen, jag var alltid arg och hon osäker, inte var det riligt heller. Speciellt i vallningen är det så viktigt att hunden har egna verktyg att ta till, hade själv misstänkt att hon nog inte har tillräckligt med vall i sej samtidigt som hon är för mycket på. Sen när jag fick det bekräftat av ett par personer med massor av erfarenhet, så var det som en tyngd hade lyfts från mitt hjärta. Om man inte gör framsteg hur man än försöker och ingen får ut nåt av det…vad är det då för mening med o fortsätta?
    Alltså slutade jag o valla med henne, och det har jag verkligen inte ångrat 🙂
    Menar alltså inte att jag tycker du skall sluta med lydnad, ville bara berätta att det också kan vara befriande o ge upp ibland.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s