En liten seger för rättssäkerheten och demokratin i SKK


Jag har ombetts kommentera den diciplinnämndsanmälan jag har skrivit, men inte fullföljt (jag lade ned det hela så snart förföljelsen av mig avstannade genom FS beslut). Det är inte så svårt att räkna ut vilken det är, jag har bara gjort en sådan i mitt liv (även om jag uttalat mig, som funktionär, i en del andra). Jag tror kanske det smugit sig in ett gigantiskt, men inte så konstigt, missförstånd gällande den däringa anmälan. Det är inte så att jag plötsligt tycker det är kul med DN-anmälningar. Jag föredrar fortfarande att prata om saker och ting. Men i det här fallet var jag inmålad i ett hörn av styrelseimitatörerna på Stockholmsavdelningen som satt kvar en del av 2010. De anmälde mig för att jag “är som jag är”. Ett gigantiskt personangrepp med andra ord. Och en av de saker de använde emot mig var att jag blivit slagen (med en knytnäve i ansiktet) på KM 2009… Det enda sätt jag kunde försvara mig mot detta var att göra en motanmälan. När SBKs förbundsstyrelse gjorde slut på styrelseimitatörernas förföljelse av mig i november 2010 lade jag också ned (inte bokstavligen men jag svarade hela tiden att jag inte hade mer att tillföra) den motanmälan jag gjort mot personen som slog mig på KM. Jag har alltså inte fullföljt anmälan.

Så, den aktuella anmälan är alltså inte komplett och jag har därför inte sett någon anledning att kommentera den, dessutom har jag haft så mycket lyckofjärilar i magen på sistone att jag haft svårt att koncentera mig på demokrati och rättssäkerhet i SKK-organisationen. 🙂 Men den generella diskussionen är intressantare. Den där det är omöjligt att komma fram till något annat än att den skrämselpropaganda som sprids exempelvis i freestylekretsar inte är sann. Man blir inte fälld för att man har en åsikt som andra blir “ledsna” av. Det är högre till tak än så i SKK!

Det anmälan egentligen handlade om var precis samma sak som jag, med hjälp av sjukhuset, anmälde till polisen – misshandeln. Men eftersom jag vet, av tidigare erfarenhet, att SKKs jurister givetvis inte tar ställning i polisärenden där förundersökningen läggs ned, skickade jag med ett antal blogginlägg också, där jag och förövaren diskuterade misshandeln och hen skrev uppenbart nedsättande om mig. Det är detta som är intressant. Trots de nedsättande kommentarerna i stridens hetta blir hen inte varnad! Anledningen, som jag förstår det, är att det finns en “sakfråga” som diskuteras. Hen har inte bara skrivit att jag är en apa, liksom. 😉

Inte som den person som på Stockholmsavdelningens mejl-lista bemötte mina sakargument med att min hund är elak… 😉

Jag antar att vi aldrig kommer att komma ifrån att obildade människor gärna missförstår argumentation, tar det som så kallade “påhopp” och därför tycker sig ha rätt att gå till personangrepp. Själv kämpar jag för att inte se för mycket ned på vuxna människor som gör så. För det finns trots allt värre saker man kan göra – i vissa fall kan till exempel ingenting alls vara värre.

Det där fallet jag hänvisade till som fick mig att förstå att DN inte ägnar sig åt sådant som är brott lärde jag mig via det som jag fortfarande betraktar som något av det hemskaste jag varit med om i mitt liv. Stockholmsavdelningen anmälde då en medlem till DN för att han, iförd polisuniform, stått på trappen och sagt till en av våra medlemmar i hundungdom (där jag då var ordförande) att pojkar med hans hudfärg inte var välkomna in i klubbstugan. Vi skulle inte ha “negrer” där.

Denna man sades också ha hotat klubbens ordförande med pistol (om det är sant vet jag inte) och han ska ha varit inblandad i en märklig historia där karlar sprang nakna och fick skyddshundar skickade efter sig. Men mest av allt var han kvinnofientlig. Kom man “fel klädd” till klubben kunde man exempelvis få höra att man förtjänade att bli våldtagen.

SKK/DN skickade hela ärendet till polisens interna utredningar. Dit jag kallades ett par gånger för att vittna. Den kvinnliga polis jag talade med var noga med att förklara att det är svårt att få någon fälld för brott i Sverige men att det är viktigt med rättssäkerhet. Jag var som tonåring väldigt engagerad i Amnesty och hade inte svårt att förstå resonemanget. Även om jag såklart undrade hur det kunde vara SÅ svårt. Alla visste ju.

Karln blev inte fälld den gången heller. Däremot blev han intervjuad av en tidning som jag tror hette Aktuell Rapport (?). En porrtidning, typ. De skrev om honom för att han var Sveriges mest anmälde polis, aldrig fälld.

Saken är att i ett rättsamhälle och i en organisation som vill fungera rättssäkert måste alla anses oskyldiga tills motsatsen har bevisats. Och det måste finnas tydliga lagar/regler att hålla sig till. Detta betyder alltså inte att den som “friats” är oskyldig, bara att den inte är bevisligen skyldig. Det är inte heller så att den beslutande instanser tar ställning till om det vederbörande har gjort är “ok” eller inte, det handlar bara om huruvida det hela är ett brott mot gällande regler och om detta brott i sådana fall kan bevisas.

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Föreningsliv. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s