Regler är inte nödvändigtvis heliga, men det är principer.


Det är inte alltid lätt att vara principfast. Det är långt ifrån alltid roligt. Men är man det så är man. Det handlar om rättskänsla och det är ett sätt att leva. För mig är nog principer lite av vad livet bygger på.

Ibland har jag dock lust att bara följa lusten liksom. Och då menar jag inte bara att fälla varenda snygg karl i sikte. Minst av allt det faktiskt.

Men som ikväll när jag varit ute på Mälarö BK och hållit agilitykurs, gång två av två, för ett superduktigt, -trevligt och ambitiöst gäng. Hinderinlärning för nya hundar var det. Och det var så j-la skoj! Då känner jag liksom att jag gärna skulle åka ut till en brukshundklubb och hålla nybörjarkurs. Nu! För att det vore så himla skoj att äntligen göra det igen. Ha nybörjare på kurs är nog bland det bästa jag vet! Men nu går ju inte det. Av princip. Inte så länge Stockholmsavdelningen inte kan ta något beslut kring om de tänker hålla sin del av det brutna avtalet eller inte. Tänker de det är det hela grönt. Tänker de inte det så får jag väl nöja mig med att hålla kurser som på ett par kvällar betalar en hel sådan där A3-utbildning som det nu bråkats om i ett drygt år.

För det är vad det här handlar om. Jag skulle gärna ha Svensson på nybörjarkurs på brukshundklubben om jag behandlades med någon som helst normal värdighet som till exempel att klubben stod för de överenskommelser som träffas. Med tanke på att de är i storleksordningen att det tar mig typ nio kurskvällar på BK att få ihop vad jag får på en kväll privat (efter skatt) så går det ju liksom inte att BK inte ens står för det lilla man blivit lovad. Av princip.

Lite samma känsla får jag vad gäller de där banorna som jag gjorde till tävlingen i Knivsta förra veckan. Det var kanske inte alla som uppskattade utmaningen på tävling, även om de flesta verkade göra det. Men massor av agilitymänniskor har tränat på banorna. De har blivit världens snackis. Jag har ALDRIG fått så mycket uppmärksamhet som domare! Jag har knappt någonsin fått någon uppmärksamhet som domare. Mer än för att vara en sådan där som håller på reglerna till absurdum. Och det gör jag nog, visserligen. Och anvisningarna också, efter bästa förmåga. Men… trots att jag fått så himla massa uppmärksamhet för de däringa banorna och jag därför verkligen skulle vilja slå an på det där spåret så gjorde jag det ju bara av en anledning – för att skapa variation.

Och variation är, precis som principer, grundförutsättningar för livet självt.

/Mija
ps. Av princip tar jag inte bort kommentarer i bloggen heller, om de inte skadar någon annan än mig själv. Så kommentera gärna även om du inte håller med!

Advertisements
This entry was posted in Agility. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s