Heja Råttan!


Gammelgäddan Råttan är ingen latmask, hon. Efter vår fjällvandring vilade hon ett dygn och sedan körde vi lydnadstävling igår och agilitytävling idag. Och hennes resultat var det inga fel på, i sig. 3a på Kelpieklubbens Östra lokalområdets KM i lydnad igår och SM-pinne i både hopp och agilityklass idag! 🙂

Fast lydnaden var egentligen en sorglig historia. 😦 Sittandet gick visserligen bra 🙂 men själva programmet hittade vi inte alls rätta knycken och hon gjorde både ångest-dumruta och ångest-ruta. 😦

På agilitytävlingen idag hade vi i varje fall kul! 🙂

Egentligen skulle jag kunna skriva nästan exakt samma sak om båda mina djur och våra lopp som jag gjorde efter förra tävlingen, i Knivsta. Och det säger antagligen något…

Råttan rev i agilityklassen, i övrigt hyfsat lopp (eller ja… det var en svår bana och vi var inte värre än de flesta). I hoppklassen fick vi en fulsnurr och förlorade tid. Och så tyckte jag hon hoppade lite ansträngt också (obs! jag menar ansträngt och inget annat, det är inget fel på hunden) så jag trodde vi skulle tappa på det. Men hoppade ansträngt gjorde å andra sidan jycken som vann också. Det är helt enkelt svårt att analysera det hela delvis beroende på att arrangören körde någonslags bruksifierad prisutdelning och när jag bad att få titta på resultatlistan blev jag utskälld!?!? Never mind, jag skulle tro att Råttan och jag gjorde ungefär det vi gör när vi gör bättre lopp men den här gången blev det SM-pinnar, delvis beroende på att det var NM idag (grattis Stina Mattsson och Vincent till silver, Rickard Isoluma och Lova till brons samt small-laget till guld!) och konkurrensen var alltså något mindre farlig än vanligt.

Rasken och jag hade helt enkelt svårt för hoppklassen. Osäkert om jag satt det hela ens på några försök på träning. En sekvens var FB-push-RLH (ett hinder mellan)-push-serp-push… Jag vågade satsa och klarade det ända till sista pushen men där blev jag rädd att få hunden i benen och backade undan. Disk. Var nog lite fegt – på filmen ser det ut som jag hade hunnit. Å andra sidan var det kanske klokt – jag har ju knäna i behåll. Jag fegade ur lite på ett annat ställe också, där det var en 180-graders sväng efter däcket (!). Det var dumt att fega ur där… antingen stryker man sig, eller så kör man en annan bana, eller så… kör man. Men det var så läskigt att jag liksom försenade mig med flit. I agilityklassen var det precis som vanligt. Jag har svårt att klara alla mina uppgifter. Men andra verkar ha det svårare, så det blir hyfsade placeringar trots allt, liksom.

Vi har i varje fall haft en skojig helg, jag och djuren! Även om jag önskade att jag kunde vara lite perfekt…

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility, Bruks och lydnad. Bookmark the permalink.

7 Responses to Heja Råttan!

  1. Hedvig says:

    Jag kan vittna om att det kan vara bra att akta benen… Risken är att man står med bruten axel, mitella och agilityvila om man får en hund på knäna… Men grattis till SM-pinnarna!!

    • Mija says:

      Bruten axel!? Av att få hunden i knäna? Tack för grattis!

      • Hedvig says:

        Yes,Monster rusade rakt in i mina ben så jag kraschlandade på bröstkorgen och när jag försökte få upp händerna för att ta emot mig så slog jag i handen i marken med väldigt spända muskler så det blev en rekyl upp i axeln och en bit av skelettet slets bort. Lite oväntad agilityskada kan man väl säga 🙂 Störigt för nu missade jag några starter… 😦

    • Mija says:

      Men herregud!

  2. toktassarna says:

    Glöm inte mediumhundarnas lagsilver 🙂

  3. Anna & Juni says:

    GRATTIS fina Råttan!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s