Dömde på Sommarhoppet i Knivsta igår, klass III för S/M och är inte helt jätte-, jättenöjd med min insats. Men det beror faktiskt inte på, de ganska hårt kritiserade men också av många omtyckta, banorna. Utan på att det helt enkelt var alldeles för mycket jag inte hade koll på helt plötsligt.
Banorna från igår finns längst ned på sidan om du klickar på fliken “Agilitybanor” ovan. (Jo, jag vet jag borde vända på steken och ta de nyaste först. Gör om, gör rätt…)
Så… en liten note-to-self:
– Däcket! Jag har varit dålig/slarvig med placeringen av däcket på senaste och fått bygga om banan på plats så nu tänkte jag massor på det men inte lika mycket på bedömningen av det. I agilityklassen stod det svårt till och jag missade faktiskt helt att se en hund (föraren kom i vägen)! Shit happens och nu gjorde det inget men, nej, det är inte ok.
– Det var väldigt svårt att lyckas hålla koll på förarna (som tenderade att gena över balansen i agilityklassen) och hundarna samtidigt.
– Jag hade tänkt justera referenstiderna efter uppförsbacken vid behov men det blev inget av med att justera referenstiderna då så många diskade sig. :-p Måste bli bättre på att se sådant ändå för i efterhand tror jag att det var för snävt i hoppklassen och uppförsbacken kan ha spelat in för det var inte mycket för snävt.
– Jag diskade hundar för att de sprang under balansen när de vägrade tunneln. Rätt eller fel?
– “Välja väg” inför balansen tyckte jag var ofarligt för jag tänkte att det var självklart att man antingen väljer “insidan” mot balansen eller stolpar hunden. Men för flera blev det fel oavsiktligt då hunden läste bakombyte och tog yttervägen. I medium korrigerade förarna upp hundarna innan de skickade på balansen men i small verkar man inte ha den medvetenheten och flera smallhundar slog sig. Som tur var ingen illa.
Lite för många frågetecken för att jag ska vara nöjd med mig själv kan man lugnt säga.
Banorna är jag faktiskt nöjdare med. Tanken var att göra agilityklasser som tvingade även small-förare till lite lita-på-hunden och skick-och-stick. Och jag lyckades bra med det! Men det blev kanske en svårighet för mycket i banan. Small verkade få någonslags kollektiv skräck och de körde ur på massa konstigheter. Typ gjorde inte klart slalom eller missade en vanlig threadle. I stora lass. Några körde dock skitbra!
Mediumförarna gjorde bättre ifrån sig generellt men för de snabbaste mediumhundarna krävdes helt enkelt sjukt bra hinder för att det skulle funka.
Vart de diskade sig? Tja, de tog hinder 3 från fel håll, hinder 4 fram och tillbaka, missade hinder 6 eller tog det fram och tillbaka. Missade tunneln 7 på olika sätt. Tog hinder 14 när de skulle ta slalom. Gick ur slalom och tog nästa hinder eller gick flera portar tillbaka. Missade hinder 10 eller tog det från fel håll. Tog balansen istället för vippen. Tog 14 från fel håll (här försvann flera som hade gjort underbara lopp fram dit, exempelvis Håkan, Nancy och Eva Marie), tog ringbandet istället för 16, ramen på däcket. Och en del tränade kontaktfält också…
Hoppklassen innehöll en rejäl svårighet: inspirerad av en bana Seppo Savikko gjorde i Tromsö – en tunnel låg lockande nära slalomutgången. Resten av banan var inget utöver det vanliga i svårighetsgrad. Jag hade tänkt att det kunde vara kul att kolla hur svenska hundar fixar det där efter slalom (som jag tycker är URSVÅRT) men i övrigt skulle banan inte vara särskilt svår. Vilket den inte var för medium, men för small hände de märkligaste saker. Massor av hundar vägrade (och flera ut sig) på däcket! Och så var det solnedgång och på en passage, med säcken och sedan tunneln fick de solen i ögonen typ. Jättetrist, för smallhundarna var bra på slalompassagen.
Mediumhundarna gjorde vad jag förväntade mig på hoppbanan. Det vill säga inga större problem på “resten av banan” men fällan vi slalom satt de i.
Ett par, enligt mig, intressanta saker angående vägval i hoppklassen: För mig var det ett ganska självklart vägval i passagen 8-11 att ta “yttervägen” – den väg jag markerat på skissen. Men många (de flesta) i small valde att svänga hunden åt höger på 9… Detta gav en knapp meter kortare väg vilket nog för en smallhund kan ta längre tid en inbromsningen för att springa runt stödet. Däremot köper jag inte att svänga hunden höger på 4 (vilket många gjorde). Detta ger två svängar innan man är i slalom förutom att hunden måste bromsa istället för att bara landa i hoppriktningen.
Lite får man känslan av att smallförarna “gillar” innersvängen på samma vis som larghundarna inte gör det, typ.
Kul är det att döma i varje fall och man lär så länge man lever och vågar utmana sig själv.
/Mija
–
Agilitybiten 
Efter att ha varit på European Open i helgen är jag helt övertygad om ni domare måste göra som du gjorde nu, dvs snegla på hur banorna ser ut internationellt och göra banorna svårare. Vi har idag över 20% hindernollade lopp i klass III och räknar man bort de beryktade “Skånedomarna” ligger det på nästa 25%. Några domare ligger så högt som 36%. Det utvecklar inte svensk agility och det stärker inte oss Internationellt. Titta på filmen på denna länk och se framför allt vilken fart dessa mediumhundar har och vilket ansvar föraren lägger på hunden när det gäller balanshinder och slalom. Världsklass, javisst, men jag tror att domarna har en stor roll i att hjälpa oss tävlande att utveckla vår agilty. Att lägga en fälla nära slalom är inget taskit mot hunden, men ger kanske föraren en väckaklocka om att skaffa bättre självständig slalom. Att förarna tar hunden “fel” håll kanske också ger oss väckarklockor. Jag tycker det ser ut som om det är lagom antal nollor i loppen. 10% är en vettig nivå enligt mitt tycke.
Mvh Jonas
Glömde ju länken…
Upprättelse Carina Olsson! Hon hade en liknande “tunnel under balans till slalom” i Knivsta för ett par år sedan. Men hennes slalomingång var klart enklare än din. Nu har agilitysverige fått en ny bana att prata om 😉
Första gången jag gjorde din slalom-tunnel kombination blev mina hundar helt paffa mot slutet. “Va’ fan”, liksom 😉 I och för sig hade jag tunneln ännu närmare så att de var tvungna att gå förbi slalomingångarna för att avsluta slalom. Tur att det var på träning! Det blev jättebra slalomproofing, ingångproofing och diskrimineringsträning tunnel alt slalom.
Modigt av dig att våga utmana förarna. Jag tror precis som Jonas att det är vi domare som utvecklar sporten genom att utveckla banorna. Go girl!
Tack, båda två!
Ninnie om man flyttar slalomen förbi vägranslinjen på tunneln så blir det betydligt svårare…
Tack för två kul träningspass! Såna där svårigheter kör jag alldeles för sällan på träning och blir alldeles för överrumplad av på tävling. Agilityklassen klarade Daisy och jag med 5 fel på första försöket. Hon hamnade i andra slalomporten för jag var för stressad och störde henne för mycket. Fast jag kom i alla fall ihåg att vara tyst och inte dra henne mot hoppet (klappar mig själv på axeln). Hoppklassen satte vi på första försöket!!! Vi fick dock en stor sväng 16-17 eftersom jag var orolig att inte hinna i position och inte signalerade tillräcklig inbromsning utan sprang som en tok. slalomet klarade hon faktiskt trots att hon måste passera tunnelns vägranslinjer. Men så tränade vi ju en gång på det där för några veckor sedan och jag såg att hon förstod då.
Tänk om jag kunde köra lika närvarande och avslappnat på tävling som jag gör här på stallplanen i Sanda. Tror säkert att jag skulle ha diskat mig på tävling på dessa banor för att jag spänt mig för mycket och överdrivit svårigheterna.
Häftiga hundar, vad är det för tävlingsform? Någon typ av lag där dom kör olika banor?
Btw ska försöka träna dina banor imorgon Mija! ;o)
Jeg forstår ikke hva folk gnäller for! Det man ikke kan, får man gå hjem og trene på 😀
Forresten lurer jeg på når første bane med slalåm på tvers under bommen kommer? Teknisk sett bør det vel være lov, i og med at man kan legge tunnel sånn?
Jag vet faktiskt inte Ingerid. Spontant tror jag inte det är tillåtet, men å andra sidan har jag inte läst det någonstans…