Poletterna bara rasar ned!


På senaste tiden har jag haft ett gäng riktigt, riktigt bra agilityträningspass. Där jag och/eller hundarna plötsligt förstått någonting. Det har gått upp ett ljus liksom. Råttans lydnadsträning har dessutom fått sig ett uppsving genom att vi fått tillfälle att delta i några träningstävlingar, vilket vi behöver mest av allt i vår lydnadsträning just nu!

Träningstävlingarna har mest varit i privat regi men på brukshundklubben har man nu också, till min stora glädje börjat arrangera träningstävlingar. Man ska fortsätta så länge det finns intresse verkar det som. Så visa intresse nu… Läs mer här.

I agilityn har jag dels haft några riktigt bra träningspass med nedfarten på balansen där jag faktiskt lyckats förklara ett och annat om det bristande sambandet mellan min handling och Raskens uppgift… Poletten trillade ned liksom och nu är det mycket bättre även om det är lånt ifrån perfekt. Dessutom visade det sig tydligt i ett lopp i Skutskär att uppfartsträningen faktiskt lönar sig vilket gett mig lite extra motivation för det projektet.

Slutligen har jag haft ett par träningspass där jag faktiskt tror mig ha förstått ett och annat om handling.

Den första situationen ställdes jag inför på Jan-Egil Eides hoppbana i Trondheim, där Rasken trots en jättesväng faktiskt fick Storcertet i hopp. Hunden kom ur en platt tunneln rakt mot vägranslinjen på ett hopp på vilket de sedan skulle svänga 360 grader. Jag fick en väldig sväng till hoppet vilket berodde på att jag inte bromsade ordentligt. När jag sedan faktiskt bromsade (på träning) när Rasken “tog av på vägranslinjen” reagerade han inte alls på det! Något att träna på kan man lungt säga…

Den andra situationen lyckades jag faktiskt förstå lite mer av är på träningen här i Tromsö, där jag befinner mig för tillfället (semester ett par dagar innan tävlingen Midnattsolhoppet där jag ska döma två dagar och tävla två). Denna situation är helt enkelt den där “följ axlarna runt” 360 grader. Jag insåg att för att få ordning på postionssignalerna där (och inte hamna i position för ett tight bakombyte) bör jag stå “ovanför” hindret när hunden tar föregående hinder och sedan backa runt och ned igen när hunden tar av.

Många, både här och på andra ställen, verkar ha lite emot att “gå förbi” hindret. Varför då egentligen? Det är väl den enda polett som inte trillat ned ännu. 😉 (Säger jag lite kaxigt…)

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility, Bruks och lydnad. Bookmark the permalink.

5 Responses to Poletterna bara rasar ned!

  1. Fanny says:

    Förstår inte riktigt vad du menar, men om jag förstår dig rätt så tänker jag att man är i hundens väg om man går förbi hindret?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s