Instruktör på agilityläger i Åre


Det är något speciellt med vatten. Både jag och jyckarna har särskilt gillat att promenera kring älven här i Åre. Råttan är särskilt fascinerad av vattenfall. Hon verkar älska dånandet. Det gör faktiskt jag också. Rasken håller sig på lagom avstånd. Här om dagen gick jag och jyckarna på lunchpromenad och jag fick lust att vada över på en plats där det uppenbart var möjligt. Tog av mig skorna och försökte balansera på de hala stenarna som ofta var bara delvis täckta av vattnet. Det var härligt att gå barfota i det kalla vattnet en riktigt varm sommardag! Men plötsligt slog det mig – tänk om jag ramlar och slår i huvudet i en sten och hamnar med huvudet nedåt? Ingen kommer veta… Är detta ett tecken på att man håller på att bli gammal?

Annars tycker jag att jag har varit rätt så modig på det häringa lägret. Jag har till exempel för första gången vågat hålla föredrag i tävlingspsykologi (my way) och idag utsatte jag mig för att vara “lunchunderhållning” åt kursarna genom att träna dubbel push-serpentin i “trappa”. Och jag satte det faktiskt! Men kursarna såg nog mest rivna hinder och Rasken som roar sig kungligt med att springa ärovarv med belöningen. Det senare skadade nog inte att de såg. Det är faktiskt meningen att hunden ska uppskatta belöningen.

Det har varit en kul vecka! Lägret består av fyra olika grupper. En grupp är rena nybörjare (mest pudlar), en grupp är tävlande på klass II-III-nivå och två grupper är tävlande på klass I-II-nivå (en av grupperna dominerades av vorsteh, den andra av jack russel). Min medinstruktör, Thomas Thiesen, och jag har haft grupperna lika mycket. Det är ett kul koncept – att kursarna går för en instruktör varannan dag. Utvecklande för alla.

Thomas föredrag hette Fra valp til nybegynnare (typ) och jag blev sååååååååååå valpsugen. Men jag ska inte ha någon valp. Så det så. Fast det är klart jag är skitsugen (drittsugen, typ). Till exempel på en valp efter Lira. Jag är fullt medveten om att “mina” valpar har en del brister men jag gillar dem verkligen och Rasken är den bästa hund jag någonsin har haft. Jag skulle vilja klona honom.

Men. Som sagt. Han har en del “brister” och framför allt en del jag borde lära honom, som klätterhinder och hantering (utan inbördes prioritering), innan jag skaffar någon valp. Och någon gårdshund blir det inte heller förrän jag har tränat Rasken närmare sin fulla potential. Basta.

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility. Bookmark the permalink.

3 Responses to Instruktör på agilityläger i Åre

  1. Tina B says:

    Klart du ska ha en gårdshund. Världens bästa hundras!!

  2. Kjempefint kurs i Åre! Kommer til å tenke på foredraget ditt mye i morgen under tävling på Leangen =)

  3. Mette says:

    Tycker du skall ha en Liravalp. Och de är grymma, sa till Martina när jag kom hem från Uppsala att Rasken är mycket fin, att Lira är fin visste jag redan.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s