Klubbkänsla, på riktigt, på SAgKs klubbmästerskap.


– Du har alltid varit en taktiker, sa Helene ironiskt till mig när jag försökte beskriva hur jag satsade på att tigtha svängen på hoppet med ett decel-framförbyte och på grund av min hårda satsning på det inte lyckades koordinera mig för att tydligt visa rätt väg därefter.

Det SUGER att jag inte satte denna sista chans att sätta en hoppklass 3 inför SM. Jag grämer mig något vansinnigt över det. Ska jag försöka vara positiv så var Rasken alla tiders! Jag klantade mig i disken och så var jag i allmänhet lite för hård i inbromsningarna. Men det dög. Förutom den där lilla detaljen.

Råttan fick också äntligen tävla idag. Hon har inte riktigt slutat löpa ännu men på SAgKs KM är löptikar tillåtna. Och det var bra för oss det, för vi behöver verkligen köra ihop oss inför SM. Råttan var såklart skvatt galen och vi diskade bägge loppen. Men hon kändes i bra form och när jag körde om sista banan (efter det att tävlingen var slut) satt den! Vi hinner nog komma i form inför helgen, vi har ju banträning både imorgon och i övermorgon.

Arrangemanget var jättemysigt. Det känns verkligen som att vi har en sann klubbanda i SAgK. Baserat på vårt gemensamma intresse – agility, på riktigt. Det ger liksom klubbkänsla, på riktigt, att ha ett gemensamt intresse.

KM:et var trevligt utan att där fanns några trivselattribut så som fika, uppföranderegler eller barn. (Obs! Jag har varken något emot fika, barn eller normala regelverk.) Med en fungerande och rolig verksamhet blir det liksom trevligt av sig självt! 🙂

Stort grattis till SAgKs första klubbmästare: Helene & Daisy, Helena & Pollux samt Emma & Borat! Historiska segrar!

Jag brukar inte vara ett stort fan av prisutdelningar men den här gillade jag verkligen! Först och främst för att de jättesöta rosetterna, med SAgKs logga(!), hann fram i tid efter mycket om och men. Men också för att det var så härlig stämning när vi skulle skrapa ihop till det. Vi har verkligen kompetenta medlemmar. Alla liksom öste ut priser ur bilarna. Det blev som en riktig prisbytardag, liksom. 😉

Innan vi skulle åka hem fick jag och Rasken en hoppchampionatpresent av Helene. “Grattis till världens coolaste champion”(?) stod det på presentpåsen. Jag fullständigt älskade innehållet (tack!), men det bästa var nog att det påminde mig om att det inte var så många miljoner år sedan jag och Rasken satte en hopp-trea… Det är något som kan hända när som helst…

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility. Bookmark the permalink.

3 Responses to Klubbkänsla, på riktigt, på SAgKs klubbmästerskap.

  1. Klubbanda är A o O! Jag vet inte hur det är i Sverige och jag är verkligen nyfiken på hur det kommer att vara i min nya klubb i Sverige.Vilken det kommer att bli vet jag inte riktigt ännu fast jag anar åt vilket håll det lutar, men den ska vara inom ett rimligt avstånd från Lund, satsa på agility men framförallt ska det finnas en god atmosfär i tävlingsgruppen.
    Dagens post är inspirerande och förtroendeingivande då jag i Madrid lämnar den klubb (CA Boadilla) som jag hjälpt till att bygga upp från den dagen jag började men min nu snart 6-åriga Terv Fiona. Då var vi 4 medlemmar idag är vi nästan 50 vilket är många här i Madrid. Jag vågar påstå att jag varit den drivande motorn för förändringar för att forma en klubb där vi lär ut agility till alla, små som stora, unga som gamla, BC som blandras, till tävlingsintresserade men även till de som bara vill ha kul med sin hund utan att tävla och det viktigaste av allt; där en god atmosfär råder. Som instruktör för grad 2, kassör och styrelsemedlem har jag nog försökt pränta in lite “IKEA organisation” i klubben och framförallt en demokratisk anda “a lo sueco”. Hoppas att den mysfaktorn och trivselandan du beskriver i din klubb är ett generellt drag bland svenska agilityklubbar och att vi kommer att finna rätt klubb nu i juli när vi flyttar tillbaka.

    • Mija says:

      Såg du mitt svar på facebook för en tid sedan gällande dina frågor om olika Skåneklubbar? (Det ligger inte kvar bland meddelanden, skumt!)

      Vad gäller demokrati så är det ju tyvärr just det som SBK är känt för att INTE vara – demokratiskt. En lösning är såklart att gå med i en HU-klubb med agilityinriktning. Hässleholms HU till exempel. Men det är ju också fel egentligen – för HU ska vara för ungdomar.

      I Skåne finns det faktiskt av någon anledning inte några rena agilityklubbar, mig veterligen. Men det kanske tyder på att just i Skåne är agilityn inte diskriminerad?

  2. Åsa says:

    När som helst, typ på lördag!
    Lycka till! Ses där.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s