Hinder för handling


Vi snackar så mycket handling, handlingssystem och handlingstekniker och så lite om hindren, inlärning och upprätthållande av de kunskaperna. Ändå skulle jag vilja säga att det som skiljer agnarna från vetet väldigt ofta är hinderkunskaperna.

Jag har egentligen inte tid med er men jag har inte tid att fundera på det här heller. Så snälla hjälp mig genom att dela med er av era tankar så att jag kan släppa det här tillfället och återgå till att arbeta. :-p

Mina frågor till dig:

Vid grundträning, hur stor vikt/del lägger du på hindren och hur mycket på handling?

Vad gör du för att underhålla hinderkunskaperna?

Själv lyckades jag göra en riktig klassiker. Med Råttan lade jag väldigt stor vikt vid hindren (mest beroende på att jag visste hur man tränade det men inte hur man handlade en så våldsamt snabb hund som hon var som ung). Fick också ett väldigt stort värde för dem. Med Rasken skulle jag inte göra samma misstag. 😉 Så jag tränade massor av handling och han har alldeles för dåliga hinderkunskaper.

Ändå – när jag kommer hem efter en resultatmässigt misslyckad tävlingshelg som den i Oxelösund i helgen – tenderar jag att mest av allt gräma mig över handlingsmissarna som jag gjorde där och då. Och det är det jag är mest motiverad att träna. När jag ser objektivt på det hela är det jag mest av allt behöver träna självständiga klätterhinder. Dessutom visade båda mina hundar prov på oförmåga att bromsa upp vid hög fart in i slalom. Rasken hade också problem med bakombyten på långhopp och slalom, vilket bottnar i brist på förmåga att klara av störningen på det aktuella hindret. Slutligen hade vi i EN bana lite problem med threadlarna. Och det är det sistnämnda som etsat sig fast i mitt huvud.

Tydligen är det viktigare för mig att visa upp att jag är en duktig handler än en duktig hundtränare vad gäller hinder, med tanke på hur mycket mer det känns att missa i handlingen än i hundens hinderkunskaper. (För de flesta ser nog inte handling som hundträning, även om det egentligen är det, det också.)

Tack för att jag fick skriva av mig lite.

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility. Bookmark the permalink.

18 Responses to Hinder för handling

  1. Fanny says:

    Jag mår nog dåligare av dåliga hinderkunskaper än av dålig handling. Men jag tror att jag prioriterar både och i träningen. Självständiga kontaktfält och slalom är jag väldigt noga med. Däremot slarvar jag nog en del med träningen på långhopp, till exempel…

  2. Christine says:

    Kortsiktigt kan man juh egentligen bara gräma sig över handlingen. Inom hinderträningen finns juh ingen quick-fix, men om du hade ändrat din handling liiiite vid det aktuella tillfället så…

    Om inte om hade varit så skulle världen sett annorlunda ut. Det går juh dock inte att vara helt säker på att den där lilla förändringen skulle ha resulterat i något bättre. Dålig handling sker i stunden och dålig hinderträning är pågående verksamhet.

    Av samma anledning så är goda hinderkunskaper bestående kunskap medan dålig handling är något man kan ändra på och förbättra “nästa gång”.

  3. Helene says:

    Handlingen blir så otroligt mycket enklare om man känner fullt förtroende för hundens hinderkunskaper. Jag tränar nog med ungefär lika stor tonvikt på båda sakerna (men för lite av båda). På tävling blir jag faktiskt mycket mer imponerad av en hund som kör slalom med grym teknik och härligt tempo eller som gör A:et perfekt medan föraren springer iväg någon annanstans än av tjusiga svängar etc.

    • Mija says:

      Fina slalom blir jag kanske inte så imponerad av men fina klätterhinder är nog bland det vackraste som finns. Liksom säkert hoppande i skick-och-stick-situationer. Det var ett par sådana som Rasken satte i helgen och jag blev nästan lite gråtfärdig av lycka. 😉 Jag fick också en del beröm för sådana situationer men det folk kommenterade var min handling, inte hundens färdigheter.

      Intressant att du skrev detta, Helene, för jag har nog inte heller, generellt, varit så imponerad av tjusiga svängar som jag uppfattat att många andra blir. Och det är nog inte bara min upplevelse, många instruktörer bygger sin marknadsföring kring snygga/tighta svängar.

  4. Mari says:

    Jag tränar nog mer hinder än handling, eftersom det är otroligt viktigt för mig som sällan hinner vara med och hjälpa till att ha en hindersäker hund. Visserligen hade vi slalomstrul i helgen, men det har faktiskt aldrig hänt förut. Och det är väl på grund av min snedvridna träning som Garbo är så duktig och jag så jävla dålig. 😉

    • Mija says:

      Haha, huvudsaken är väl ändå att helheten är bra? Och att du är duktig på att träna hund är det då ingen som ifrågasätter.

  5. anna says:

    tränar mest hinder men borde träna mer handling. Running kräver dock mycket repetitioner o det tillsammans med slalomnerdträning fyller upp träningstiden. Det blir bättre nu när jag fått igång mina kurser. Där bygger jag komb o banor som jag testar av o även tränar efteråt. I mitt fall handlar det mycket om lathet o oinspiration. Med bana hemma saknar jag ofta träningssällskap o tid att bygga banor.. Tiden lägger jag istället på uppvärmning, kort pass o nedvarvning.. sedan väntar barnen.

  6. Hedvig says:

    Hm, jag lägger nog ner en del tid på hinder faktiskt. Dels för att jag har en hund som river och dels för att jag har en ung hund som behöver nöta slalomingångar och kf. Men ju säkrare hunden blir desto mindre blir ju behovet av ren hinderträning tycker jag. Och då lägger jag mer fokus på handling. Men med Monster är det nog kanske 60-70 % som faktiskt läggs på hinder just nu.

  7. Åsa o Lovis says:

    Jag irriterar mig mer på handlingsmissar än på hinderfel. Hinderfelen är så mycket lättare att träna, det är fan så mycket svårare att träna mig till att ta rätt beslut på en hundradels sekund än att träna Lovis till att ta hindrena rätt.

    Men hon är åtta år o börjar bli rätt rutinerad, jag vet vad hon kan, vad hon inte kan och vad jag inte heller kommer att lära henne… Med en unghund är ju fokus lite annorlunda, där vill jag nog främst ha hindersäkerhet o värde för hindrena.

  8. Mija says:

    Följdfråga då. Om vi nu inser att hindret verkligen är grunden, varför arrangeras det inte fler kurser i det då? Är det för att vi vet vad vi ska göra men inte riktigt gör det? Det är “lätt” liksom? Och handling fattar vi inte så det är “svårt”?

    Min åsikt är att vi (i Sverige i alla fall) ofta handlar ganska bra men har kass hindersäkerhet. Borde vi inte vilja gå kurser i hindersäkerhet då? Jag vill det… för en finne, typ. 😉

  9. Ninnie says:

    Kul frågor du ställer, jag har ju en valp nu igen. Det är klart att jag är fylld av ambition att göra saker ännu bättre än jag gjorde med Kate 😉 Kul att få en anledning att fundera. Just nu känns det som om utvecklingen av agilityhunden består av tre delar:
    a) ground work
    b) hinderträning
    c) handling
    där ground work syftar till att jämna vägen för inlärning både av hinder och handling.

    På tävling grämer jag mig väldigt mycket mer över om mina hundar visar dålig hindersäkerhet. Jag godtar inte någon ursäkt från mig själv för att träna in hindren dåligt. Grundkunskaperna i handling ska hunden också kunna tycker jag. Jag är lite snällare mot mig själv om jag har dålig timing. Det märks tyvärr på min handling 😉

    Enligt min erfarenhet är det egentligen ingen kunskap som “sitter” för evigt. Allt måste underhållas, men olika mycket. Men bra grundträning kan vi dock “vaccinera” oss lite mot de brister som kryper fram de perioder vi tävlar mycket mer än vi tränar, eller har långa uppehåll i träningen.

    Kan det vara så att det är roligare att gå handlingskurser eftersom det är lättare att få omedelbart mätbart resultat med handlingsträning?

    • Mija says:

      Säkert. Det är roligare med både att träna och gå kurser i handling eftersom det liksom ganska säkert kommer att ge utdelning relativt fort.

  10. martinae says:

    När du säger att du vill gå kurs i hindersäkerhet för en finne, vad tänker du att en sån kurs skulle innehålla?

    • Mija says:

      Jag vet inte. :-p Men jag vill ha så bra hinder som många finnar har… 😉

      • Mette says:

        Haha, jag tänker ofta att deras hundar är rätt kassa på just hinder i förhållande på hur duktiga de är på handling. Tror aldrig jag har sett en finsk hund med riktigt jävla bra balanshinder tex…

      • Mija says:

        Jomenjo. Apbra klätterhinder tycker jag ofta de har, faktiskt. Men visst, de handlar bra också. 😉 *generaliserar vilt*

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s