Vi hade i alla fall tur med vädret – om hur man kör ur tolv lopp i rad.


Rasken har inlett säsongen hur bra som helst. Men i helgen vände det.

Teori är när man vet hur det borde fungera, men ingenting fungerar. Praktik är när allt fungerar, men man vet inte varför. I helgen var teori och praktik förenade. Ingenting fungerade och och jag vet knappt varför. 😉

Råttan däremot var jag lite orolig för. Som sagt hade hon ont i en tass sista dagen på Gåsahoppet. Ville inte riktigt stödja på den. Under lagklasserna i Märsta förra veckan slog hon i tassen på något sätt i slalom i första loppet. Direkt efter loppet ville hon inte sätta ned tassen. Sedan dess har hon vilat från träning. Och så satte vi igång nu i helgen igen, och det verkar ha gått fint.

(FYI angående lagtävlingen på valborg: Raskens lag GILLA LÄGET var diskat innan det var Raskens tur i bägge lagloppen förra helgen. Råttans lag blev diskade i den klassen Råttan deltog men i nästa klass, då jag redan lämnat scenen med en markerande Råtta till förmån för valborgsfirande, tog laget AGILITYSHOP PRO, sin första hopp-pinne för kvalåret!)

Så, hur gör man nu för att köra ur tolv lopp i rad!? Hör kommer ett sammandrag av helgens tävlingar i Oxelösund med Råttan och Rasken. Håll till godo!

Lördag, agilityklass A Tävlingen kunde börjat bättre. Man går upp klockan 04.30, banvandrar vid okristligt tidiga 07.15 (inte 07.00 som det stod i PM:et *dubbelmorr*) och… Rasken river första hindret. Resten av loppet blev till kontaktfälts”träning”, vilket för mig tydligen betyder babysittning. *morr* Eftersom banan var sådan att den förutsatte självständiga kontaktfält ledde mitt beteende till disk. Råttan litade jag lite väl mycket på – ropade när hon var halvvägs ned på balansens nedfart (!?) – och hon hoppade av… för att sedan märka själv att det blev fel och så småningom rymma tillbaka till balansen och göra om den…

Lördag, hoppklass A Båda hundarna missade på samma sak. Efter en lång raka avslutat med en U-sväng efter långhopp mot slalom bromsade de inte ordentligt och missade en port (Råttan) respektive två portar (Rasken). Rasken var också mycket tveksam över ett bakombyte på långhoppet och bromsade massor där, varpå han rev.

Lördag, hoppklass B Rasken gör ett hur jävla fint lopp som helst! ❤ Tills vi tyvärr missförstår varandra på slutet. Jag försöker skicka runt boxhörn och han tror "målraka". Trist, men jag antar att shit happens. Inser att det är något av det bästa med ett ordentligt handlinssystem i alla fall, att man slipper råka ut för missförstånd särskilt ofta. Råttan och jag kommer ingenstans, typ. Det är en "fäst på vägranslinje med fälla bakom" och Råttan går i fällan. Mycket beroende på att det är omöjligt att lämna henne mer än några steg numera och jag har svårt att få rätt känsla i starterna när jag bara kan lämna något hinder.

Lördag, agilityklass B Råttan och jag gör ett kanonlopp till och med tre hinder från slutet. Då glömmer jag hur djävla fort och långt ut hon störtar av A-hindret med sina running… Sitter därför i fel tunnelhål. De ja vu från Kistamässan i januari. En idé vore ju att sluta upprepa samma misstag. Rasken går inte klockrent men vi går bra nog tills dess att jag bakombyter på slalom och Rasken tar det som signal för att gå ur slalom på mitten och ta en närliggande tunnel. Eller hur…

Söndag, hoppklass Jag vill helst glömma att jag kört den där hoppklassen. Jag har beställt en skiss om man säger så. Raskens största problem var i varje fall att vänta på min “andra arm” i threadlen. Råttan och jag klarade inte starten alls. Igen.

Söndag, agilityklass Råttan och jag testade på Jenny Damms inrådan en “springstart” vilket gick kanon och var nollade tills upploppet där jag gör ett framförbyte i slalom, snavar, sträcker mig och Råttan krockar med en slalompinne. *fuck* Några personer menade att hon samtidigt sprang på något ur fastsättningen och det är ju möjligt att hon har taskiga känslor från Märsta eller något. Surt var det i varje fall. Rasken och jag inleder loppet med mycket strul – jag hade tänkt “springa honom ur” den potentiella flicken efter en serpentin men jag var chanslös, det brände till ordentligt i benet med sträckningen. Kanske hade jag dessutom otur när jag tänkte på banvandringen. Resultatet blev en fulsnurr precis innan A-hindret vilket resulterade i att han inte fick någon ansats och sedan kröp upp och ned för hindret. Dessutom hade jag bestämt mig för “ordentliga” kontaktfält inför landslagsuttagningen med resultatet att han smög nedåt. Det gjorde han sedan på alla kontaktfält. Fel av mig alltså, men jag gjorde i varje fall inte det hela värre genom att släppa för tidigt. Jag väntade tålmodigt på att han var på plats. Gick i mål tio sekunder efter vinnaren. Det är nästan en bedrift i sig. 1,63 tidsfel blev resultatet.

Tur att det är så djävla kul med agility att man gärna vill göra det man måste i ett sådant här läge. Nämligen träna mer, oftare och…

/Mija
ps. Det som var verkligt GRYMT i helgen var hur Rasken plötsligt verkar kunna hoppa som en lite djävla snabbmakaron!

Advertisements
This entry was posted in Agility. Bookmark the permalink.

2 Responses to Vi hade i alla fall tur med vädret – om hur man kör ur tolv lopp i rad.

  1. Karin MD says:

    Hahaha, så ledsen att skratta men du skriver så roligt! 🙂 Råttan som rymmer tillbaka till balansen är ju bara underbar. Och massor av cred till dig som kan se din hunds framsteg trots att ni har lite otur.

    • Mija says:

      Jag är bara glad om jag kan underhålla. Tro bara inte att jag har lika mycket humor och distans direkt i målgång. 😉

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s