Påskturné med hoppchampionat som krydda

Jag, Håkan och alla dogsen har varit ute på påskturné med början i Skåneland och avslutning i Smålands mörka skogar. Jag hade en rolig, framgångsrik och händelserik påsk. Vi började på Gåsahoppet, långfredag och påskafton, i Skurup. En riktig stortävling med tävlande från alla de nordiska fastländerna och från Tyskland. Man hade också bjudit in några utländska domare, jag gillade den för mig nya bekantskapen Lee Gibson från Storbrittanien. Mycket roliga banor och bra bedömning! Jag och Håkan bodde på Scandic Malmö City som hade ett påskerbjudande som gjorde att priset var överkomligt. Jag är mycket nöjd med att vi valde att bo inne i Malmö. Jag trivs helt enkelt inte bland åkrarna på den Skånska landsbygden. Nu kunde vi istället flanera med hundarna i parkerna i Malmö och äta gott på hotellet på kvällen. Kvällen efter tävlingarnas slut var jag på party på Oxie BK. Också mycket trevligt, tack för inbjudan!

Resultatmässigt var Gåsahoppet en fullträff med Rasken, även om det inte kändes lika bra. Det var vobbligt och flickish mest hela tiden men vi kom i varje fall mer och mer i fas. På schemat nu efter hemkomst står anti-flick-träning eftersom jag övade honom rätt så bra på att flicka under tävlingarna. Vidare hade jag stora problem att hålla reda på kontaktfältskriterier och att handla samtidigt. Säkert beroende på att jag inte kört så mycket hela agilitybanor på senaste tiden – mer övat delar. Hur som helst – Rasken tog fyra SM-pinnar av fyra möjliga på SM-kvalperiodens första tävling. Det är rätt bra. Bäst var det avslutande hopploppet, som är vobbligt och stolpigt men ganska bra ändå. Det räckte till seger och cert.

Råttan var inte i högform, drog på sig lite hinderfel här och där och så hade vi problem med en vanligt förekommande start – ta hinder två från baksidan. Råttan stannar ju inte i starten längre och vi behärskar tydligen inte det där i “flygande start”. Något att träna på, för nu var hon en liten father flicker! Tyvärr markerade hon lite på en baktass inför sista loppet så jag strök henne. Kanske var hon besvärad av detta redan tidigare?

Påskdagen var det meningen att vi skulle spendera på söktävling i Malmö men jag bröt under söket. Rasken gjorde ett jättefint förstaskick och sedan var han förvirrad. Han sprang i varje fall ut i medvind men sedan ställde han sig därute utan att koppla på näsan. Bara några meter från figgen… Lite oflyt såklart, det kunde ha gått men å andra sidan knappast oväntat. Nu ska vi, nog, (om matte inte ger upp det här) satsa på att träna in uppletande ordentligt med riktigt väl gömda grejer i hopp om att han förstår finliret lite bättre då.

Jag känner verkligen att jag inte passar in i brukskulturen. De här människorna var bara SÅ HIMLA trevliga! En man var avdelad att “ta hand om oss och hålla oss lugna” vid vänteplatsen. Han pratade jättemycket om en massa saker, jag hade fullt sjå att hinna vara trevlig tillbaka bland alla förberedelser Rasken behöver. Likaså när jag bröt tävlingen kände jag mig liksom missanpassad. De frågade om jag ville träna, vilket jag ju ville så det var jättesnällt. Men så frågade de om jag ville ha klapp eller pop-up och då blev jag sådär förvirrad igen. Jag vill ju inte ha något av det. Fast det klarade jag inte av att klämma ur mig så tyvärr blev det kanske inte den bästa lärdomen för Rasken. Typ “om man står och ser dum ut hoppar figgen fram själv”. 😉 Fick i varje fall lite tips av den trevliga tävlingsledaren efteråt – jag hade gått för fort hela tiden liksom. Det är därför Rasken inte går ut och söker som en normal sökhund.

Vi får väl se om vi försöker oss på det där igen.

Efter bruksinsatsen körde jag, Håkan och alla dogsen upp till Småland och Store Mosse nationalpark. Där fick vi en väldigt trevlig eftermiddag. Rasken hittade som vanligt en huggorm och så tittade vi på den här ekorrmamman som gav sina ungar di. Både två- och fyrbenta var fascinerade. Härligt när man kan dela intressen på det viset.

Lite foton:

This slideshow requires JavaScript.

På annandagpåsks morgon var jag jävligt trött. Snoozandet ledde till att jag missade banvandringen. Tittade på några hundar och körde bara. Med Råttan gick det “som vanligt” i agilityklass. I mål med hinderfel. Lite märkliga den här gången bara. Bland annat en uppfart!? Rasken och jag diskade oss. Jag skulle vilja skylla det på snoozandet men egentligen är vi nog bara för dåliga på slalom. Tyvärr. Threadle – bakombyte klarade vi tydligen inte. Hoppklassen gick helt åt fanders med Råttan, diskad innan hinder två (en “sådan” start, igen). Rasken och jag gjorde ett hjälpligt lopp, vann och tog cert och championat.

/Mija