Belöningsplacering – inte alltid en lätt match


Rasken är en sjuinihelvetes sökhund. Det är bara det att han inte riktigt har någon “gå-vilja” när han vet att det inte finns någon figg därute. Jag har haft olika taktik för att lösa det där. En av de första var att försöka shejpa fram ett “tom-sök-system” med hjälp av tennisbollar. Det fungerade jättebra förutom att det naturligtvis inte blev mer än 10-15 m djupa slag. Och att Rasken inte alls sammanknippade det hela med söket.

På senaste tid har jag verkligen ansträngt mig för att försöka skapa situationer där han inte ska ha en chans att få figgen i vind från stigen. Men det är bara att inse att jag inte klarar av att rigga de situationerna. Idag blev det uppenbart då jag först satte figgen bakom en väldigt hög kulle. Enligt alla konstens regler borde han inte fått figgen i vind. Men antingen fick han det eller också gick han på några joggare som passerade förbi. Han sprang i varje fall ut fortare än kvickt.

Nästa slag blev inte lika lyckat. Jag trodde nog han skulle få figgen i vind där även om vi försökte undvika det så gott det gick. Men han fick ingen vind. Så han blindade i frustration… 😦 Och jag sa åt han att ge fan i det i frustration. 😦 Efter att ha skickat om en gång och han blindade igen gick jag ut en bit i banan och bad om ett ljud. Då insåg jag att figgen låt väldigt, väldigt långt ut. Efter ljudet blev det inget mer blint…

Det är bara att konstatera – han vet om det finns någon inom femtio meter ut eller inte. Och ända lösningen på det här problemet vore att få honom att gå torrt. Vilket jag försökt förr och misslyckats med. Helst skulle man ju vilja kunna öppna en lucka från himlen och släppa ned belöningen från. Men tills någon kommit på den tekniska lösningen på det problemet tänkte jag prova att köra massa uppletande med honom. Förhoppningen är att jag ska få lättare att banta bort föremålen och få honom att acceptera att gå tomt även i söket. Önska mig lycka till.

Dagens andra övning med Plask, uppfarter på balansen, fick mig att återigen fundera på belöningsplaceringen. Jag belönar just nu uppfarterna bakåt, eftersom han har så mycket erfarenheter av balansen att allt annat är svårt. Men hade han varit unghund hade man ju gärna belönat i rätt riktning liksom. Och antagligen borde jag försöka få till det. Ett av de största problemen tycker jag är att få till själva belöningarna. Jag kastar korv som en jävla godisautomat för tillfället. Får mig att önska mig en godisautomat. Suktar efter en MannersMinder Remote Dog Training System.

Härlig dag har vi haft i alla fall, jag och dogsen. Igår var sista inomhusträningen och det känns skönt att det är våååååååååååår i luften när vi nu flyttat ut! Om typ en månad kommer man kunna bada! Svårt att tro idag! 🙂

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility, Bruks och lydnad, Inlärning. Bookmark the permalink.

5 Responses to Belöningsplacering – inte alltid en lätt match

  1. Ninnie says:

    Har en manners minder, ser inte hur den skulle hjälpa till med belöningsplaceringen på uppfarter?

  2. Mija says:

    Klantigt uttryckt av mig kanske. Det är inte för belöningsplaceringens skull utan mer för att få tillräckig frekvens.

  3. Jessica Graetsch says:

    Har ju haft samma problem med Xcapah, om hon inte får figg i vind från stigen så ville hon inte riktigt gå ut. Har tränat en del med Anita Melin. Hos Xcapah har vi fått bort det genom att när hon blivit tveksam och stannar i skick hon varit osäker på så går man lugnt mot hunden och stöttar den ut till figgen. Man visar då för hunden att det visst finns figg där ut och att det är lika bra att springa ut. Ger man ljud vid stoppen förstärker man ju snarare stoppen än får bort dem. Xcapah går numera jättefina tomslag (saknas kanske lite i framslagen) och stoppen är nästintill ett minne blott.

    • Mija says:

      Tack. Det verkar som en bättre taktik. Lite så har jag gjort, spontant, men jag har väl gett upp för tidigt (alltså innan vi kommit ut till figgen). Ska absolut göra som du föreslår, nästa gång detta händer i söket. Klokt.

  4. Jessica Graetsch says:

    Tycker jag du ska göra, har inte behövt göra det speciellt mkt på Xcapah, och vid minsta tvekan räcker det numer med ett litet steg eller att jag tittar utåt för att hon ska springa vidare ut, men som sagt det händer knappt numer.

    Vi torr tränar rullen i skogen med, jag lägger ut den på djupet, sedan skickar jag henne mot den som ett sökskick, säger dock varsågod istället för sök. Det blir som ett sökslag men utan figg. I början bör hunden se att man går ut och lämnar den. Då är det viktigt att man går i den båge som en figg skulle gått så man inte får spår.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s