Ryggsäcken vi har med oss till banvandringen


Jag hade äran att vara inbjuden till TG1s kickoff ikväll för att prata lite bananalys. Jag hade förberett mig, absolut, men jag kunde inte riktigt förbereda mig fullständigt eftersom jag inte kände till alla som skulle vara på plats och därför hade svårt att bedöma nivån för snacket. Jag fick ta det på plats helt enkelt, känna av var de största behoven fanns. Och det blev så att vi fokuserade dels på “ryggsäcken” man har med sig till banvandringen i träningsgruppen och dels på hundens väg i banan. Den där ryggsäcken tyckte jag var lite intressant att definiera och jag tänkte ta upp det i den här bloggen. Det blir lite genraliserat men det får ni leva med för den goda sakens skull.

Frågan är; vad är det för olikheter vi har i vår ryggsäck när vi kommer till träningsgruppens banvandring som kan göra att vi får svårigheter att kommunicera, det vill säga talar om och förbi varandra, när vi väl ska gå banan?

Generellt system för inlärning – Belöningsträning är utan tvekan på modet men det innebär inte att alla andra system gett vika. Många tränar fortfarande “traditionellt” eller kör på det som verkar funka helt enkelt.

Idéer om handling – Handlingssystem kontra “situationsbaserad handling” har jag ju diskuterat tidigare här i bloggen. Bland deltagarna i TG1 var det rätt uppenbart så att det fanns två olika “läror” – de som ville köra Greg Derretts handlingssystem och de som körde situationsbaserat.

Vems väg är det vi först och främst fokuserar på? Alla framgångsrika förare kör givetvis agility på ett sätt som gör att hunden får en bra väg från start till mål, det är inte det jag pratar om här. Men vi fokuserar på olika saker. En del av oss går noga hundens väg, funderar på hur den optimala hundvägen ser ut och först när vi hittat den funderar vi på handling. Andra funderarar först och främst på hur man själv ska få en så bra väg i banan som möjligt (och därmed får hunden något att “jaga” och en bra väg).

Lösningen på att vi har olika innehåll i våra ryggsäckar ligger inte i att vi alla ska göra lika utan i att vi förstår att det finns olika utgångspunkter här så att vi inte försöker få någon annan att utgå ifrån vår ryggsäck när de ska fatta sina beslut på banvandringen.

På TG1s kick-off stod det klart att i varje fall inte alla förstått att det finns olika sätt att se på det här. När jag ställde frågan vems väg man går först på banvandringen svarade ungefär hälften “min” och hälften “hundens”. Och sedan tittade man förvånat på varandra. 😉

Det är liksom inte konstigt om vi får problem att kommunicera om vi inte pratar om samma sak.

/Mija

ps. Måste bara säga att jag var så himla glad när jag kom hem ikväll att jag liksom inte kunde gå och lägga mig. Typ som när man var liten och det var julafton. Dels var det ovanstående kick-off för Stockholmsavdelningens TG1 som gjorde mig på bra humör men också grundkursen i agility som jag höll tidigare på kvällen, skitkul! 🙂 Dessutom hade bästa James köpt en ny mobiltelefon åt mig (den gamla gick sönder i helgen) och jag förstod plötsligt vad som måste vara korrekt position för Rasken i fria följet. Inte ett år för tidigt. Dessutom – det är vååååååååår!

Advertisements
This entry was posted in Agility. Bookmark the permalink.

10 Responses to Ryggsäcken vi har med oss till banvandringen

  1. Mette says:

    Jag är inte speciellt förtjust i uppdelningen, systembaserad handling och situationsbaserad handling. Det är lite som de som delar upp handling i offensiv handling och ooffensiv gammeldags handling ibland aka greg-systemet. Det blir skitkonstigt när någon med den ooffensiva handlingen vinner, för hur kan den liksom vara ooffensiv om den uppenbart var snabbare än den offensiva? Dessutom, hur vet vi att situationsbaserad handling just är situationsbaserad, det kan ju faktiskt bero på hur mycket möda personen har lagt ned på att förklara sin handling och bakomliggande tankar. Det känns som att all handling som inte är teoretiserad = situationsbaserad men det kan vi ju egentligen inte veta förrän vi har rett teorin, eller?

    När kör man systembaserad handling och när kör man situationsbaserad handling? Vart går gränsen? Jag menar det är några stycken i Sverige som kör Greg-systemet i teorin och delvis i praktiken, de flesta är inte helt konsekventa (medvetet/omedvetet) när de praktiserar. Kör vi då fortfarande systemhandling bara för att tanken finns där?

    Det känns lite som att den systembaserade handlingen faller med att jag medvetet bryter mot någon av reglerna i systemet men att folk kan upprepade gånger, t o m konstant omedvetet bryta mot reglerna och fortfarande köra systemhandling.

  2. Mette says:

    rett ut teorin skall det stå…

  3. Mija says:

    Du får väl föreslå ett bättre ord då. För de här nybörjarna, på agilitytävlande, var det alldeles uppenbart vad jag pratade om. De utgick helt enkelt från situationen då de valde handlingsstrategi.

    Jag nämnde faktiskt för dem att detta är känsligt område så att de inte av misstag skulle gå ut och skriva något i sin blogg om de inte var beredda på diskussionen. De kunde inte förstå varför detta över huvudtaget kunde vara känsligt? Däremot kunde de förstå att systemtanken kan uppfattas som snobbig.

    Ser inte alls någon koppling till vad som är offensivt eller inte. Om man kör offensivt eller inte har väl att göra med om man vill vinna eller inte? Inte med valet av handlingsstrategi i olika lägen.

    Texten jag skrivit ovan handlar alltså om vad man som förare tittar efter på en banvandring, på träning.

    • Mette says:

      Själva grejen är väl att jag tycker att det är dumt att dela upp det överhuvudtaget och funderade kring det. Men skitisamma, för just nu känns det som det var en djävligt dum idé och jag går vidare :o) .

      • Mija says:

        Det är aldrig en dum idé att diskutera, tycker jag. 😉

        Om vi nu håller oss till nybörjartävlande som exempel så hävdar jag att det är fakta att en del (många, kanske de flesta?) utgår ifrån situationer när de löser banor. Jag vill därmed INTE ha sagt att detta är någon slags “lägre grad av utveckling” eller så, bara att många börjar så.

        Jag kan förstå ditt resonemang Mette, som jag tror (?) utgår lite ifrån hunden, liksom? För hunden finns bara “system”. I alla fall tror jag att det kan vara lite så. Men det jag diskuterar är liksom människans förklaringsmodeller och där tycker jag vi kan tillåta oss att vara olika.

  4. Pia W says:

    Tusen tack Mija för att du kom och förgyllde vår kick-off. Jag var själv så upplyft och på bra humör när jag kom hem så jag hade också svårt att somna! Känner mig superpeppad inför vårträningen!

  5. jennymorales says:

    Jag tror minsann jag fick ett bra upplägg på lämpligt tema för kvällens stormöte i agility. Bra skrivet!! Och så viktigt när man tränar i grupp:-)

  6. Annika O says:

    Tycker det var en intressant post, för nya att det finns ju många vägar som bär till Rom (men många sätt att använda dem som inte leder fullt så långt) men om man inte förstår i alla fall hjälpligt hur träningskompisarna tänker/tränar/handlar så får man ju inte riktigt det utbyte av varandra som man skulle kunna ha i en träningsgrupp. Då finns istället risken att det blir ständigt pågående omvändningsförsök från alla håll och det är ju rätt tröttsamt….

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s