Det är inte lätt att vara nybörjare i agility. Eller så är det (för?) lätt.


I måndags startade jag min första alldeles egna (i egen regi) grundkurs i agility. Och jag tycker redan lite synd om mina adepter. Som vanligt när man gör något nytt blir ju första kullen försökskaniner. Och jag anar att jag gick ut lite väl hårt. 😉 Ett jättekul gäng är det i varje fall, mina kursare. Duktiga och ambitiösa.

Det som är så himla kul med att hålla kurs i egen regi, jämfört med att hålla den åt en klubb, är att man inte behöver ta hänsyn till så mycket runtomkring. Det här är en kurs jag kände för att hålla och mina kursare kände för att gå, helt enkelt! Visst kan man hålla sådan kurser åt en klubb OCKSÅ (om alla har lust och klubben tjänar pengar är ju allt bra) men en klubb måste ju också tänka på att behålla ekipagen i framtiden, på just sin klubb.

Eftersom jag är som jag är klarade jag aldrig att köra “mitt race” på en klubb utan kände alltid att jag måste:
1) Visa folk på det smörgåsbord av tekniker och metoder som finns, snarare än att bara lära ut det jag tror mest på själv.
2) Hålla kurser inom det system den aktuella klubben har bestämt för att respektera de andra agilityinstruktörerna som skulle ta vid efter mig.
3) “Drilla” folk i sådant de behöver kunna som BKare och agilitytävlande. (Regler mm)

Nu, på min kurs i egen regi, kan jag ge katten i allt det där! Jag försöker bara lära mina kursare vad jag tror på vad gäller grundträning i agility. Inget annat! 🙂 Och jag har så himlans roligt! Förhoppningsvis är det inte bara jag som har kul.

För att ni ska få en hint om vilken rivstart jag tydligen gjorde så tänkte jag att ni skulle få ta del av ett par reaktioner jag fått på mejlen i veckan:

Haha, jag har säkert massor med frågor, (börjar kännas som kärnfysik för mej som inte kan någonting sedan innan) men inte än!

Om du hade/har en hund du litar till på 99 % skulle du då använda blindbyten då? Om svaret är nej då undrar jag varför?

I läxa fick de stackarna, förutom några praktiska övningar, att fundera över vilket typ av kontaktfält de vill ha på sin hund. Som ni förstår har mina stackars favoritkursare haft lite att tänka på i veckan. 😉 Och jag också.

Det återstår att se hur bra det fungerar att låta folk tänka så här mycket när de knappt har börjat köra agility praktisk med sin hund. Men, rent krasst, det är ju nu de viktiga besluten måste fattas så finns det egentligen någon annan väg om man vill ha ett hållbart resultat? Jag tror inte det.

Faktum är att det inte är lätt att vara nybörjare i agility. I agility måste man ju nämligen bestämma inte bara hur man ska lära in olika moment utan också vilka (vad) man ska lära in. För att kunna ta bra beslut måste man ha erfarenhet att basera besluten på. Har man inte de erfarenheterna själv är det bra att åtminstone gå för en bra instruktör.

Visst kan man tycka att en bra instruktör ska kunna berätta för sina adepter vad som passar dem bäst. Men då måste också instruktören känna sina adepter ganska bra. Det är ett moment 22 utan dess like, det här.

Jag har i varje fall tagit ställning nu. Jag vill lära mina kursare att kunna träna och tänka agility. Efter min kurs ska de kunna gå vilken hinderhoppar-grundkurs som helst och med den här grundträningen i botten kommer de att ha tagit ställning själva och därför kommer det att bli bra.

Alternativet, att låtsas som att agility är enkelt och ta bra betalt för att lära hundarna springa genom tunnlar hade varit lätt. För lätt. För agility är inte enkelt och om man presenterar agility som något simpelt där man lär hunden hindren och sedan springer man omkring och försöker lära sig handla genom att lära av sina misstag – då skapar man stressade situationer i framtiden för handlers och hundar. För att man gjorde det för lätt för dem från början.

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility, Föreningsliv, Inlärning. Bookmark the permalink.

6 Responses to Det är inte lätt att vara nybörjare i agility. Eller så är det (för?) lätt.

  1. Åsa says:

    Himla bra inlägg! Hoppas ni får kul på kursen, du och dina adepter!

  2. Tina says:

    Jag tycker det är fantastiskt!

  3. Emma says:

    Vad bra skrivet, dig hade jag velat ha som agilityinstruktör 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s