Skendemokratiska Brukshundklubben, så tokigt det blev. Nu igen.


Vårt motionsförslag försvann liksom, som av en händelse.

Jag gjorde allt rätt. Jag skickade in ett förslag till rätt instans i god tid. Mitt förslag borde alltså enligt alla konstens regler ha behandlats av Stockholmsdistriktets styrelse. Men ordföranden skickade det i papperskorgen, som av en händelse.

Nu har jag förstått vad som hände. Igår fattade jag ingenting.

I oktober inledde jag en process med Stockholmsdistriktet för att få igenom ett förslag om en motion till SBKs kongress om att agilityn i SBK ska bilda gemensamt förbund med Riksidrottsförbundet. Eftersom läget var “som det var” på Stockholmsavdelningen bedömde jag möjligheten att lyckas den vägen som minimal.

Jag tog därför kontakt med distriktets agilitysektors ordförande Yvonne Ahlin och distriktets ordförande Lennart Larsson och inledde en diskussion om detta samt översände mitt förslag. Läget blev omgående förvirrat. För att förtydliga det hela skrev jag, efter en del diskussioner, om förslaget så att det liksom var en motion från Stockholmsdistriktet till SBKs kongress. Så att det skulle vara tydligt vad jag menade.

Jag skickade detta förslag 2010-10-25 och samma dag bekräftade Yvonne att distriktets agilitysektor ställde sig bakom förslaget till motion till kongressen eftersom de visste att en majoritet av distriktets agilityaktiva också stod bakom det.

Sedan hörde varken jag eller Yvonne någonting! Absolut ingenting. I några vändor i november, december, februari och nu i mars har vi tjatat lite om det. Men ingen av oss var väl särskilt oroliga. Jag menar, ingen av oss trodde ju att distriktets ordförande Lennart Larsson kastat skrivelsen i papperskorgen utan att ens visa den för distriktets styrelse. Så gör man ju liksom inte. Men det råkade visst bli så, som av en händelse.

Så igår, när jag skrivit ett mejl där jag gjorde klart att Stockholmsavdelningens representanter kommer att ställa frågor om detta på distriktets årsmöte, fick jag plötsligt svar från SBKs Stockholmsdistrikts kansli där man inte ville kännas vid att man fått in någon skrivelse utan en inkorrekt motion (jag var alltså väldigt tydlig med att jag skickade ett förslag till motion och inte en motion till Lennart Larsson när han hade svårt att förstå) och mejlet skickat 13.12 avslutades:

“Detta förfaringssätt är helt korrekt så Ni får nog ta och läsa på lite om hur man ska göra.

Ragge”

Trevligt va? Det är alltså så man blir bemött som dum medlem som försöker lägga fram ett förslag efter bästa förmåga. (Nu var det ju inte jag som inte förstod utan Lennart Larsson, men Ragge trodde ju uppenbarligen att det var jag som haft otur när jag tänkte.) Annars kan man ju tänka sig att man som representant för SBK-distriktet försöker hjälpa vilsna medlemmar nyttja sin yttranderätt.

14.50 har Stockholmsdistriktets kanslist ändrat tonen lite:

“Något har tydligen gått riktigt snett och jag känner att vi inte kommer någon vart utan vi alla får bita i det sura äpplet och köra ett varv till inför nästa kongress.”

14.58:

“Då förstår jag Er frustration. Vad jobbigt och tokigt det blir med dumma missförstånd.
Själv har jag bara hört att det ev. skulle komma en motion i ärendet kring RF m.m. jag trodde att det skulle komma en från Örebrohållet också.
Inget har dykt upp någon stans.

Hälsn.

Ragge”

Tokigt va? Med dumma missförstånd? Som liksom pajade hela den demokratiska processen.

Ett annat ord är inkompetens. Lennart Larsson kunde inte tillräckligt. Och han tog inte reda på hur det borde vara. Han bara råkade slänga skrivelsen. Som av en händelse. Det är ok att inte veta, att inte förstå. Men som ordförande måste man så klart ta reda på vad som gäller.

Lennart har erkänt nu att han gjorde fel. Men inte till mig. Utan till karlarna i klubben. Jobbigt att jag till och med verkar ha fel kön för att få höra vad som hänt. För mig har Lennart fortfarande inte tagit kontakt med. Trots att jag ringt och ringt och ringt och skickat mejl på mejl på mejl. Till rätt adress.

För det var nämligen det som var problemet framställer Lennart det som. Som av en händelse råkade han inte skicka mejlet där han skrev om att han kastade motionsförslaget i papperskorgen till min mejladress. Utan till en annan, som jag använde tillfälligt för ungefär fem år sedan. Sedan dess har Lennart skickat massvis med mejl till mig. Till rätt adress. Men den här gången, som av en händelse, blev det fel. Så tokigt.

Och att jag, som alltid svarar alldeles för fort på mejl inte svarade på flera månader, det reagerade han inte på. Trots att vi känner varandra jag och Lennart. Han gick nybörjarkurs för mig. Prisade mig som instruktör faktiskt. Och han ringde ofta hem hit och pratade om ditten och datten. Tills för något år sedan faktiskt, då mobbningen av mig drog igång på allvar. Då tog han tydligen avstånd. Men om detta visste jag inget. Och jag hade ändå inte trott att det skulle påverka honom i en sakfråga. Jag trodde han kunde skilja på sak och person. Faktiskt. Tills jag fick höra att han pratat illa om mig i samband med distriktsårsmötet igår.

Kanske var det ändå saken i sig som gjorde att Lennart Larsson inte gillade motionsförslaget? Det där med Riksidrottsförbundet var inget han ville stå för, det gjorde han klart för Yvonne Ahlin, har hon berättat. Det var väl liksom inget som skulle gynna hans SBK-karriär. Och den är viktig för honom, det har jag förstått. Han brukade försöka “tala mig tillrätta” de gånger jag var för kritisk mot SBK när jag satt i centrala agilitysektorn/gruppen. Jag borde tänka på min karriär. I SBK. Jag förklarade givetvis för honom att jag inte var/är intresserad av något sådant. Jag är intresserad av agility. Och jag har en del civila karriärsvägar att satsa på.

När vi nu är inne på själva sakfrågan. Var det inte lite speciellt att man kände till att motion med samma innehåll liksom till intet gjordes i Närke på grund av ett litet tekniskt fel? Som genom en händelse visste man vad som hände i Närke, men man kunde inte ta reda på vad ett förslag som hamnat på ens eget bord gällde. Tokigt.

Jag menar, hur svårt ska det vara att få sina förslag korrekt behandlade? Är det ok att agilityfolks skrivelser som genom små händelser försvinner till höger och vänster för att de anses vara felaktigt ställda. Till och med i fall som detta, då de inte ens är det.

Hur många är de som orkar försöka igen när ett korrekt ställt förslag bemöts med kommentarer av typen “Ni får nog ta och läsa på lite om hur man ska göra.” eller nu får vi köra ett varv till för vi råkade tappa bort ert förslag. Som av en händelse. Tokigt.

En lite extra märklig knorr på den här historien är att vi i Stockholmsdistriktet aldrig riktigt får veta vilka som sitter i distriktets agilitysektor. De senaste åren har Yvonne Ahlin varit sammankallande (fast hon avgick nog igår, eller också inte). Men Lennart Larsson har tydligen enligt egen uppgift också ingått i sektorn. Och det gör det här ännu märkligare. Yvonne och Lennart sitter alltså tillsammans i agilitysektorn som ställer sig bakom förslaget som Lennart sedan inte förstår och ifrågasätter till en mejladress som inte är i bruk och därefter glömmer han hela historien trots att både jag och Yvonne upprepade gånger frågar honom vad som händer. Tokigt.

Jag gjorde allt rätt och blev ändå blåst på mina föreningsdemokratiska rättigheter. Ansvarig för detta är Stockholmsdistriktets omvalda ordförande, Lennart Larsson, som inte ens ber om ursäkt. Tokigt.

Jag fick alltså inte veta vad som hänt med mitt motionsförslag förrän igår eftermiddag och hann inte snacka tillräckligt med någon som hade rätt att gå på distriktets årsmöte för att på allvar ifrågasätta det här agerandet. Som av en händelse kunde jag få svar just igår. Tokigt.

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Föreningsliv. Bookmark the permalink.

13 Responses to Skendemokratiska Brukshundklubben, så tokigt det blev. Nu igen.

  1. anna says:

    Suck och suck igen. 😦

  2. Åsa says:

    Vad ska man säga? Tokigt…

  3. Sickan says:

    Har försökt sprida info kring detta inlägg i Närke samt på fb.

  4. Johanna Salomonsson says:

    “SBK-karriär”, där slog du huvudet på spiken!!! Tänk att en inofficiell karriär kan vara så mycket värd om man inte har någon annan. Ordet “missförstånd” tänker jag inte ens gå in på…

  5. Pia Henriksson says:

    Suck. När ska förföljelsen ta slut.

  6. Annica says:

    Det faktum att man inte blir förvånad är det allra värsta…

    Alla dessa som satsar på att bygga “karriär” inom hunderiet som ett mål i sig, istället för ett medel att kunna påverka verksamheten, är kanske den största stenen i vägen.
    Men att de som har en karriär utanför hobbyn verkar ha svårt att motivera sig till att bygga karriär inom hunderiet för att kunna påverka framtiden kan nog faktiskt vara lika förödande.

    Det sker alltför ofta att vettiga människor avgår för att man inte vill bruka upp sin fritid till att slåss en massa tillsynes hopplösa slag.

    Agilityen behöver både folk som slåss på utsidan och folk på insidan till att ta emot, besluta om, och föra vidare de förslag som kommer in.

  7. Jo says:

    Precis som Annica säger, man blir inte förvånad. Det verkar helt enkelt vara jävligt svårt för den här organisationen att få ordning på gamla “maktstrukturer”, eller som en kompis sa igår: “Det är lättare att tvätta en skitig stövel på utsidan än på insidan”

    Är det helt omöjligt att få in motionen “bakvägen” nu när detta uppdagats?

    • Annica says:

      Haha, bra ordspråk!
      Men man skulle oxå kunna påstå att så länge stöveln är skitig på insidan, hjälper det inte hur mkt man än spolar utsidan…. 😉

      • Annica says:

        Då måste man antingen ta ut sulan för en grundlig vask, eller så får man helt enkelt inse att det är dags att köpa nya stövlar.

    • Mija says:

      Det var ju aldrig en motion utan ett förslag till motion till kongressen. Och visst borde distriktsstyrelsen åtminstone försöka rätta till de fel som begåtts. Men jag hyser inget större hopp om det. Steg 1 är ju att de tar ställning till förslaget om man kan ju gissa vad det skulle bli i dagsläget.

  8. Ninnie says:

    Ibland är den enda skillnaden mellan diktatur och demokrati att du inte blir dödad för din åsikt i en demokrati…

  9. Pingback: Om reglerna inte misstolkas så kan de istället missbrukas, i SBK | Agilitybiten

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s