Mycket snack (mest om bevarandeavel)


Under veckan som gick höll jag två stycken föreläsningar. Huvudtemat för båda var bevarandeavel. Tänkte bjuda er på den mest grundläggande powerpointbilden och samtidigt ställa frågan – vad associerar du med begreppet bevarandeavel? Vore intressant att höra dina tankar.

Det är verkligen en kick att få förmånen att föreläsa! Så himla skoj. Det är liksom lagom utmanande – varje gång. Att försöka få fram sitt budskap, ligga på rätt nivå för målgruppen och förhoppningsvis underhålla i varje fall tillräckligt mycket för att åhörarna ska behålla intresset. Det är inte lätt. Det blir aldrig perfekt. Och just därför är det så roligt.

Båda föreläsningarna gick tillräckligt bra. På torsdagskvällen höll jag en tvådelad föreläsning för Byrackarns där jag inledde med en timme om evolution som fungerade men det var ingen riktig höjdare. Inte så konstigt då det egentligen inte är riktigt mitt ämne. Den andra delen, om bevarandeavel, fungerade bättre.

Trots att jag verkligen vet bättre så kändes det stundtals som att jag stod och rapade självklarheter. Men den kritik jag fått efteråt är tydlig – åhörarna tyckte det var trevligt och intressant även om de kände sig lite vilsna ibland…

Känslor kan verkligen vara ens värsta fiende ibland. På söndagen höll jag föreläsning med titeln “Ett bevarandeperspektiv på hundavel” på Linköpings universitet. Det gick bra. Men en sak kunde verkligen gjorts bättre, jag var alldeles för opersonlig. Av en enda anledning – nervositet. Lågt.

Det tog sig men då var den där enda chansen att göra ett bra första intryck förbi.

Men, som sagt, en kick!

Fick förmånen att lyssna på ett intressant föredrag i Linköping – Däggdjurens syn i vardagen, av Lina Roth. Något som slog mig direkt när Lina började prata om tappar och stavar är just det där att ingenting är självklart. Självklart borde jag komma ihåg allt om tappar och stavar. Lika självklart gör jag inte det. Repetition är alltid välkommet.

Lite om vad som förnärvarande är sanningen om hundens synsinne:
– De ser, som de flesta däggdjur, i grönt och blått.
– Näthinnan ser olika ut hos olika raser. Långnosade har tydligare horisontellt stråk medan kortnosade har lättare att fokusera (bättre upplösning).
– Upplösning: en detalj vi ser på 50 m ser hunden på 30 m.
– Ja, hundar ser rörelse bättre än vi. (Försök – hund, 900 m när människa, 600 m.)
– Hundar ser liksom snabbare än oss. Så TVn och datorskärmar blinkar för dem.

Löv science!
/Mija

Advertisements
This entry was posted in Jobb. Bookmark the permalink.

3 Responses to Mycket snack (mest om bevarandeavel)

  1. Dag Brück says:

    En intressant detalj: rörelsedetektering sker i näthinnan, inte i hjärnan. De översta lagren (stavar/tappar + ett par lager till) detekterar rörelse och därmed föremål som rör sig och i vilken riktning.

    Detta har kunna reproduceras med elektroniska kretsar, så kallade neurala nät, bland annat på Stanford University.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s