15 fel och alla var mina – om en absurd laginsats


Det var rätt nära att RLH tog den sista förbenade hopp-pinnen och kvalade till SM i morse. Fem fel mindre bara. Moraliskt sätt borde vi faktiskt fått den där pinne, som vi kämpade. 😉 Men livet är som bekant inte rättvist. 😦

Den första hoppklassen med RLH var helt absurd. Bland det mest absurda jag varit med om i agilityväg faktiskt. Kan inte riktigt beskriva känslan men kombinationen av att loppet var viktigt för oss och vissa komplikationer gjorde att jag minst sagt kände en viss stress. Som det ju gäller att inte smitta av sig av på sina lagkamrater eftersom de helt säkert också känner stress…

Sammanfattningsvis har vi haft en del föryngringar i anslutning till laget. Carro och Johan Mähler nedkom på nyårsafton med tvåbentingen Love. Igår natt valpade Lindas Lotta… Stackars Linda var naturligtvis helt slut och var tvungen att sova lite. Men hon hade ambitionen att ta sig till mässan innan första klassen var klar. Första klassen gick dock jävligt fort och tillslut stod det klart för oss att om Linda skulle hinna så skulle det vara precis när klassen var klar. Hon skulle inte hinna se några hundar… Hastigt och lustigt bestämdes det att jag skulle köra Måns. Om de nu hann fram.

När Helene och Daisy gick in till start visste vi fortfarande inte om vi skulle vara två eller tre i laget… De nollade i varje fall! Och jag och Råttan gick in och gjorde vårt bästa. Tyvärr krashade Råttan ett hinder och drog på sig både en vägran och en femma för det. :s När jag kom i mål var Linda och Måns på plats! Arrangörerna var snälla och väntade lite så att vi kunde snabbvärma, ta av täcket och bekanta oss i några sekunder (=visa en korvbit). Sedan körde vi! Och det gick riktigt bra sånär som på att Måns inte förstod vad jag vrålade om när jag vrålade “GENOM”. Så han hoppade över tunneln innan jag kom på rätt ord. 5 fel alltså. Hade vi haft 10 fel totalt hade vi haft vår sista jävla SM-pinne. Men vi gjorde i varje fall vårt yttersta.

I den andra hoppklassen tog vi inte heller någon pinne. Nu på grund av att vi inte körde tillräckligt bra agility helt enkelt. Disk blev resultatet. Råttan skötte sig utmärkt.

Disk blev också resultatet i alla tre loppen (det anordnades en agilityklass också) för the Winning Combination. Även i detta lag körde vi på tre varav en förare utbytt mot undertecknad.

Tillskillnad från sin mor lär sig Rasken av sina misstag på mattan. I första loppet idag halkade han förbi en port i slalom varpå han i följande lopp gjorde sitt yttersta för att klara slalomet felfritt, exempelvis. Efter andra loppet var han rätt billig då han helt struntade i en threadle jag gjorde för en hägrande tunnelöppning… I agilityloppet gick han jättefint. Felfritt. Kontaktfälten lämnar en del att önska men det visste vi ju när vi åkte dit. Han höll god fart och gjorde tydliga stopp i varje fall.

Jag har försökt fota lite. Agility och kaninhoppning. Kan konstatera att jag behöver hjälp att ställa in kameran. 😉

/Mija

Advertisements
This entry was posted in Agility. Bookmark the permalink.

2 Responses to 15 fel och alla var mina – om en absurd laginsats

  1. propiraya says:

    Ingen marsvinsutställning i år?

  2. Mija says:

    Det verkar ju inte så. Det är synd, för marsvinen är stilla så de är nog lättare att fota än hoppande hundar och kaniner. Idag fick jag i varje fall lite hjälp med kamerainställningar av Bengt och Sara Dahlstedt. *gilla*

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s