I helgen var det den första tävlingen på nya SM-kvalperioden. Hade en mycket trevlig helg tillsammans med Maria Pettersson och grabbarna i husbilen “Skalman” på asfaltsparkeringen brevid tävlingsplatsen. 
Två pinnar rodda vi till oss också. Inte illa. Men det var inte alls lika inspirerande som Gåsahoppet rent agilitymässigt. Så nu tänkte jag ta och återuppleva den tävlingen igen, lite. 
AG3
HOPP3
AGöppen
AG3
HOPPöppen
HOPP3
AG3
FINAL!
Check.
/Mija
Fick för mig att jag skulle skriva något om vad som får människor att bete sig inhumant. Något som fint heter “moraliskt disengagemang”. Enligt vetenskapen handlar det om:
1. Målen helgar medlen – jämför med olika typer av terrorattacker och dylikt. Det jag vill uppnå är så viktigt att /vissa/ männsiskor är värda att offra.
2. Förskönande omskrivningar – vi skojar ju bara… Har du ingen humor?
3. Fördelaktiga jämförelser – jag menar, de i sexan stoppar ju folks huvuden i toalettstolen, vi har ju bara retas lite.
4. Ansvarsförskjutning – jag gjorde bara som ordföranden sa.
5. Ansvarsdiffussion – det är väl inte mitt ansvar, varför ska just jag agera?
6. Förbise eller förvränga konsekvenserna – det är min skyldighet att anmäla, SKK kommer ju att utreda sedan…
7. Dehumanisera offret – hen är ju sjuk i huvudet… judar är råttor (nazityskland)
8. Skylla på offret – som hen beter sig…
Upptäcker du något av ovanstående resonemang i din närhet – ta tag i det omedelbums!
Kramkram och tusen smileys
/Mija
En extra applåd för den här hunden, den är tolv år, sa lydnadsdomaren i söndags. Bästa Råttan fyllde faktiskt hela tolv år i fredags. Visst märks det. Särskilt på balans-sinnet i vardagen (inövade “moment” går fortfarande fint) och på att hon spyr om hon inte får mat i precis rätt tid.
Födelsedagen firades med Råttans favoritsysselsättning – mat! Hon fick både katt- och hundmat och dessutom gjorde jag hemmagjorda viltköttbullar åt henne. Och så fick hon jack-pott för enkla trick. Hon var nöjd.
På söndagen tävlade vi alltså lydnad. På det hela taget gick det bra, fin attityd, trevlig dag, hyfsade betyg. Men vi gjorde ett stort misstag var, jag och Råttan. Själv gick jag åt fel håll i Zat. Så att det blev ett U… typ. *roll*
Råttan ville som vanligt, på tävling nuförtiden, inte stanna i rutan. 
Goda råd är dyra! Jag vet inte alls vad jag ska göra. Men tillsvidare skiter jag i att träna någon annan lydnad än rutan. Det är ändå ingen idé om vi inte får till det där. Tur att rutan är ett kul moment i alla fall.
Strax efter applåderna hämtade vi Rasken och gick på promenad. Ganska snart såg jag hur Råttan, som en sökhund av rang, vädrade in något till höger om grusvägen. Och så drog hon! Säkert trettio meter in i skogen, jag och Rasken efter. Där undvek hon skickligt en kvinna som försökte sparka undan henne och de två hundarna i sällskapet (två stora, svarta saker). Tillslut valde Råttan att komma till mig (jag ville inte gå fram med Rasken) och hon spottade ut bullpappren genom mungipan medans jag försökte be om ursäkt.
Grattis Råttan.
För det mesta min bästa vän.
/Mija
Loppet nedan är det första från Gåsahoppet. Om inte om hade varit så hade vi vunnit. Men man kan inte påstå att det är säkerskilt nära ändå för det är liksom inte första gången just detta har varit ett problem… Push-serpen alltså.
Efter tävlingarna hjälpte Petra mig att nörda lite kring detta. Tack!
Eftersom jag och Helene redan nördat (i-återvändsgränd) en hel del om detta fick vi äntligen arslet ur efter mina Gåsahoppasupplevelser och skapade en studiecireklinbjudan. Läs mer här!
Så nu ska det äntligen bli ordning på push-serp-torpet, hoppas jag!
Push-serp-hälsningar, Mija
Fick ett tips från valpköpare Petra som vi våldgästade i påskas – angående Råttans lydnad, nämligen att försöka visa henne att det gäller att vara uppmärksam – man vet aldrig vad matte hittar på för moment!
Idag körde vi varannat moment från lydnadselitens första del och varannat från mitt huvud… Det blev agilityslalom och freestyleövningar och sådant men också det som chockade Råttan mest – Moment “Råttan står still medans matte leker huvud-axlar-knä-och-tå”.
Hon trodde nog att jag hade blivit galen men resultatet uteblev inte. Hon höll någa koll på mig ett bra tag därefter.
/Mija
Den här gåsen delades ut som minnesgåva till de 14 i varje storleksklass som kvalade till finalen på Gåsahoppet. Och det gjorde jag och Rasken. Kul som sjutton var det att köra final!
Faktum är att vi gjorde en smått fantastisk tävlingshelg på många sätt och vis. Av nio lopp nollade vi fyra, tog SM-pinnar i fyra av de sex officiella loppen och i de två lopp där vi hade fem fel hade vi riktigt, riktigt bra tider (lite synd att inte något av dessa lopp satt).
De tre lopp vi diskade var knappt ens frustrerande. Det var ett hopplopp som var så nära, så nära, men där jag inte lyckades vända upp axlarna ordentligt i ett byte på upploppet. Disk inför hinder 19… Så var det finalen – en riktig killerbana, men så jävla kul! Vi gjorde det bra, med en liten, liten disk. Slutligen diskade vi sista loppet. Då vi var just – slut.
Fantastiska Rasken gjorde nästan allt rätt hela helgen. Agility när det är som roligast. 
/Mija
Nu borde jag rusa till tåget mot Skåneland så det blir en riktig kort-rapport om vinterns projekt: Bakombyten på “aktiva linjen”. Körde något som blev som en slags examination igår på världens bästa Stockholm hundsportcentrum. Övningarna är ritade av bästa Fanny Gott. Jag har åkt på en rejäl infektion så springa går inte. Därför var bakombytesövningar extra bra.
Övning 1 (typ första försöket, det allra första trodde jag att jag glömde banan)
Övning 2 (försök sjuttiofjorton och vi tar ett hinder fel just för att jag inte orkar springa)
Kritik på bakombyten av alla de slag mottages tacksamt. Det är svårt det här.
/Mija
 | robban on Lita inte på regiondjursjukhus… |
 | Martin Gustavsson -… on Sammanfattar år 2012 |
 | Teresa D'Angelo on Det var inte jag, det var hen… |
 | Tina on Det var inte jag, det var hen… |
 | Emma on En saga |
